Category Archives: Inredning

Utvalt: Tamburmajor från Thonet

Jag har inte haft lyckan att springa på någon med perfekt patina på andrahandsmarknaden, så jag får vackert önska mig en alldeles sprillans. Förvaring i hall är alltid ett aber och så är den ju så in i den vacker också. Ja. Tack.

Var ska vi handla?

Som jag skrev i går, så kommer jag att återkomma till saker som kom upp i Göteborg på bloggen framöver. Det finns många spår att tänka vidare kring, vilket känns mycket inspirerande och som en katalysator för innehållet här. Vid ett tillfälle som Bloggforum är det med sponsorer som vill visa upp sina produkter och varumärken. Jag spinner vidare från en av huvudsponsorerna Svenssons i Lammhults föredrag som väckte många tankar och frågor hos mig som jag satt och funderade på tåget hem. Jag tänker på varumärken från ett konsumentperspektiv, från mitt perspektiv som brukare av näthandel och från min vy som bloggare. Så frågan som jag ställer mig lite är: Var ska vi handla? Vad är viktigt för mig som konsument vid köp av inredning? Varför väljer jag vissa ställen och inte andra? Hur ska affärer och varumärken presentera sig för att locka oss som köpare?

Svenssons i Lammhult kundtidning – bläddra här.

Svenssons i Lammhult – för mig en välkänd aktör i sammanhanget – fokuserade mycket på sin långa historia i föredraget som jag lyssnade på. Det är det småländska arvet som är i fokus – och i en tid där vi är vana vid storytelling och varumärken kändes detta som ett klokt val. Man har också utvecklat en stark profil där det långsiktiga och kvalitétsmedvetna står i centrum – bland annat med kampanjen “gör slut med slit och släng” som synts nu i vår.

Allt gott så långt. Jag är med på orden. Men kärnfrågan är just denna tycker jag – var handlar jag och varför? Svenssons har framförallt valt att positionera sig mot lågpris genom åren med tanken om att istället hävda att det lönar sig att köpa hållbart och för livet. Men om man istället tänker konkurrenter inom samma segment, finns det i dag många aktörer som har en liknande grundtanke med sina affärer. Det är skillnad på aktörer som säljer sitt eget sortiment som exempelvis Svenskt Tenn eller Norrgavel. Där går man in i deras universum när man skall handla en produkt. Men om man exempelvis är intresserad av en lampa från Bestlite, finns det i dag många återförsäljare. Hur skapar alla dessa ett intresse hos oss som konsumenter?

För mig personligen handlar det om flera saker när jag nystar i frågan.

* Relation med företaget. Om man har ett starkt varumärke, om man har ett genomtänkt koncept med bra servicenivå, om man idkar kundvård genom mervärden som en fin webbsida, bra kundkommunikation, riktade erbjudanden till kunder, ett bra flöde i sociala medier – d v s om man som varumärke arbetar med att bygga upp en relation med kunden, så är det större chans att man blir trogen. Här talar jag framförallt om webbutiker, men i stort gäller ett liknande resonemang för fysiska butiker.

* Köpincitament och mervärde. Även om jag gärna är en trogen kund när jag har fastnat för ett ställe, så är det framförallt klassiska köpincitament som får mig att fatta ett köpbeslut. I inredningssegmentet konkurreras det sällan med priser – sakerna kostar ungefär lika mycket hos alla – men rabatter, priskampanjer och erbjudande om fri frakt, ett mervärde i köpet, utgör alltid en frestelse för mig som kund. Däremot tycker jag att även kampanjerna har en tendens att utformas på ett liknande sätt. 10 % på utemöbler varje vår är något som de flesta större aktörer har under en period, vilket gör att det unika säljargumentet till mig som kund tappar i värde.

* Företagets profil och känsla. För mig är det viktigt att känna att det finns en speciell känsla i det som förmedlas till mig som kund. I dag är så många aktörer lika varandra. Man går in och ut i såväl nätbutiker som i fysiska butiker och tänker jo, massor av fina saker, men det där lilla extra saknas. Som kund vill jag gärna få känslan av ett handplockat sortiment som har något extra som tillför mig något. Jag sörjer fortfarande R.O.O.M:s speciella atmosfär ute på Kungsholmen som blev något annat i innerstaden, eller GAD i Visby som låg i så vackra gamla lokaler där produkterna kom fram på ett sådant fint sätt, innan man flyttade till nya lilla gallerian på Hästskogatan. Jag kan förstå många andra fördelar med att göra så, men mycket av den genuina känslan gick för mig förlorad på vägen. Här ligger också en stor utmaning för webbutiker att utforma sin egen lilla värld att locka in oss konsumenter i med något extra som får oss att återkomma och bli glada över det vi ser.

Jag är långt ifrån klar med mina tankar i denna fråga, men det är onekligen intressant att resonera kring från olika utgångspunkter. Hur tänker ni?

Inredning efter fyrtio [eller något i den stilen]

Länsstol från Norrgavel

Jag har klurat en del på det där den sista tiden. Om inredning är åldersbunden. Våra båda soffor håller på att kollapsa efter femton års flitig användning. När vi köpte dem var jag ungefär tjugofem år – ett annat liv på många sätt. Vi har börjat titta lite smått på ersättare. I vardagsrummet nere har vi en Howardsoffa. Vi har tittat på liknande modeller, men finner dem aningen pösiga och med för stort sittdjup. Gjorde vi det för femton år sedan? Icke. Inget problem att puffa soffkuddar då. Ingen tanke alls på hur man sitter rakt i ett fluffigt dunmoln, när tanken mest var myssoffa att gosa in sig i. Vi två. Vi har en soffa däruppe också. Samma överdimensionerade tanke med den, nu ganska hårt sliten av att ha varit med under småbarnsåren – vad som göms i den vill man inte alltid riktigt tänka på… Och jag hör mig själv där i soffbutiken. Hur min mun formar sig till saker om sittställning, ryggstöd och ergonomi. Fyrtioett going fyrtiotvå var det ja…

Fåtöljer Eva från Bruno Mathsson

Ett annat ålderstecken är måhända att man vänder sig till klassikerna. Om man nu tar sina sparade slantar och investerar i nya saker till vardagsrum, så vill man – förståndigt nog måhända – ha saker som man kan leva med resten av livet. Möjligen lite märkligt att tänka sig själv som riktig silvertant i rakryggade fåtöljer – men faktum är att jag har närmare till sextio år nu, än jag har till tjugo. Hoppsan så det låter när man skriver det, men that´s life. Även om jag alltid vurmat för klassiker och sådant att leva med länge, så märker jag att det sitter hårt i ryggmärgen nu. Jag vill att vi köper sådant som vi kan ha för alltid – när vi sitter i varsin sittvänlig fåtölj då istället för att sjunka in i en dunsoffa.

Lamino från Swedese

Och så är det nog det där med tidens gång och hur man använder sitt hem. Det har möjligen mer att göra med teknik och annat än de gråa håren på huvudet. Frågan är om soffans särställning i möblemanget är på väg att förändras i grunden. Soffan kom alltid först i tanken förut. För det var ju liksom där man hängde med familjen. Det gör man väl för all del fortfarande, men faktum är att vi gör det mer sällan nu med äldre barn och med all annan teknik som splittrar oss åt olika håll. Det är inte så himla ofta som vi sitter samlade i TV-soffan längre och tittar på samma program. Frågan är om man skall investera en ansenlig summa på denna möbel? Just nu är jag mer inne på att tänka bruksmöbel – såväl till vardagsrummet här nere, som till det där uppe där barnen hänger och spelar TV-spel och kollar film med kompisar – för en soffa kan man kanske inte ha hela livet. Sedan vill jag nog satsa på fåtöljer till som vi däremot kan sitta i så länge vi lever. Sittriktiga. Såklart. Eller skall man bli obstinat och göra något helt crazy:)?!

Vi får väl se. Hur det blir med det hela.

Fabriken: En ny chans

Fabriken har tema En ny chans denna torsdag. Mitt bidrag blir ett lite annorlunda inlägg om inredning i praktiken, om ett skapa en liten boplats i den stora och att se sina saker i nya sammanhang. Jag ger er – Hörnan.

Det började med omtapetseringen i höstas. De vita väggarna byttes mot frodiga Eldblommor. Sedan köpte vi ett skåp. Då uppstod lite av obalans i rummet, eftersom tyngden kom helt åt andra hörnet.

Det är då som Hörnan tar fart. Jag fick Lamino i trettiårspresent. Den har vuxit i kapp mig med åren, då jag numera föredrar en mer upprätt sittställning. Fåtöljen har stått på ett antal ställen sedan vi flyttade ut till huset. Den har stått i utbyggnaden i vardagsrummet, i mitt arbetsrum, vid murspisen och efter det har jag använt den som fåtölj vid TV:n. Nu provar jag att flytta ut den till hörnan i matrummet. Jodå, det blir genast en annan rumslighet här och mer balans. Även om tapeten är ack så vacker i sig själv och det gjorde lite ont med det första spikhålet, så får väggarna mer liv om man sätter upp några tavlor. Jag tycker framförallt om hur ljuset speglar sig i glaset och att det på en gång händer något med rumsuppfattningen när man arbetar med reflektioner. Stina Wirséns Egg har vi haft på andra ställen innan, men nu hamnar den här. Det första tecknet på att jag börjar trivas någonstans är att jag börjar bygga högar, framförallt av tidskrifter och böcker. Där jag trivs så där på riktigt dricker jag även te. Jag boar in mig med fler kuddar och sjalar.

När det börjar bli riktigt trevligt att sitta någonstans uppstår behovet av ett litet bord. Här tar jag fram ett loppisfyndat fyrtiotalsbord – säkert nästan tjugo år sedan jag köpte det – med en vacker alrotsfanerad skiva på. Jag har alltid tyckt massor om just detta bord. Senast har jag haft det inne i arbetsrummet. Se där. Tekoppen kommer upp på bordet tillsammans med tidningarna. Sedan kan jag naturligtvis inte låta bli att börja bygga ministilleben – det gör jag alltid vid mina favoritplatser. Det kommer fram små saker, färska blommor och ljus. Sedan börjar jag sitta här även kvällstid, vilket skapar behovet av en lampa. Hör och häpna – jag vann faktiskt denna Bestlite-lampa en gång. Den har stått på sidobordet i vardagsrummet, men passar alldeles utmärkt här i Hörnan. Eftersom lampan kommer upp på bordet får jag inte längre rum med tidskrifter där, så då tillkommer en tidningskorg. Upp på önskelistan kommer en sådan här, men än så länge återvinner jag korg från förråden. Eftersom jag älskar färg i detta rum, bloppar jag till mig en gul Elefantkudde på Instagram. En ny chans på ett annat sätt.

När jag fryser om fötterna en kväll lägger jag dit ett fårskinn som även ramar in lite. Så där ser det ut just precis nu. Jag har en ny favoritplats i huset. Hjärta Hörnan.

Bidrag till Fabriken.

Mina bästa inredningstips

Inspobanken (kika in för mer inspiration och villkor för att deltaga) bjuder sannerligen på ett utmanande och roligt tema denna månad – Mina bästa inredningstips. Det är alltid värdefullt att sätta sig ner och fundera över vad som är kärnan i det man gör, men det är ingen lätt genre att ge sig in i. När jag försöker samla mig kring ett ämne som detta, märker jag att jag ständigt balanserar nära klyschornas förlovade land samt att jag nog lätt kan uppfattas som någon som står med pekpinne i handen och mästrar samtidigt som jag klappar mig själv på axeln:). Men med de reservationerna i bagaget, har jag ändå satt samman tio tankar om den kära, kära inredningen från min vy. Håll till godo!

1. Skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Missförstå mig rätt, jag älskar trender och att följa hur vindarna blåser. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Trendtillägg är alltid roligt, men grunden och klassikerna består alltid. Allt går i cirklar. Om man har funnit sin stil så kan man räkna med att förr eller senare kommer den igen. Det är med skräckblandad förtjusning som man ser sina klassiker bli trendiga, men man får lov att hoppas att de som köper dessa saker nu, gör det för att de tycker så himla mycket om dem och inte för att det så skall vara anno 2014. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser.

2. Tänk med inredning som du tänker när du går och provar kläder – “try something on”. Testa en trend i liten skala, innan du går “all in”. Ta in något litet i hemmet som sätter tonen – leta i dina förråd, se saker med nya ögon, sök på loppisar, innan du öppnar plånboken för långsiktiga investeringar om det visar sig att kärleken är bestående och något som kommer att vara. Här fyndade jag en liten mintgrön Höganäskanna i vårt förråd när allt var i den färgen och det stannade med den och några andra små ting för min del.

3. Utgå från säsonger i din inredning. Tillför en uppdaterad känsla med små medel – här två uppstammade rosmarin i köket. Låt växter sätta tonen och få inredningen att kännas dynamisk.

4. Ta ansvar för inköp till hemmet. Tänk helt bort en “slit- och släng”-mentalitet – den här är så billig, så när jag tröttnar på den, kan jag bara kasta den för den kostade mig nästan ingenting. Om man behöver något snabbt och billigt för att ett behov finns helt enkelt, köp hellre secondhand eller låna, använd ett tag och lämna sedan tillbaka till kretsloppet igen. Detta gäller speciellt om man redan från början har siktat in sig på en sak, men kanske inte har ekonomi till den. Min filosofi är att det är bättre att sitta på gamla plaststolar några somrar, för att kunna spara ihop till det man egentligen vill ha. Med det sagt om större investeringar, tycker jag inte att det är några som helst problem med att köpa en byrå på IKEA – bara man tänkt sig att behålla den sedan eller ta sitt ansvar för den på annat sätt.

5. För som sagt – oavsett prisklass – den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet.

6. Ett klassiskt inredningstips för att få till helheten i ett rum är att prova moodboards. Man kan klippa och klistra, rita pilar, göra önskelistor, skriva ner drömmar, pinna på Pinterest – allt mynnar förhoppningsvis ut i detsamma – en möjlighet att se samband och linjer i det du väljer. Med det i bagaget är det lättare att komma fram till den känslan som du vill ha och vad du skall göra för att nå den. Ovan ett moodboard som jag gjorde tillsammans med min dotter till hennes rum.

7. Ett annat klassiskt inredningstips och tillika den bästa terapin är att skapa stilleben. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen. Några av mina tankar kring stilleben finns i detta inlägg.

8. Våga! En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna.

9. Tänk inte bara på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan försök ibland även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former – rundade rabatter till vårt hus ovan.

10. Ha alltid ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller inredning. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.

Tapetkärlek

I går fick jag några rader från Maria som önskar sätta upp William Morris klassiska Willow Bough i sitt sovrum. Hon har dock blivit avrådd från tapeten av välmenande krafter som menar att det blir plottrigt och inte rogivande. Maria vill ha övertygande argument från mig dels för att jag har den aktuella tapeten i arbetsrummet, dels har en mycket mönstrad tapet i sovrummet. Och Maria. Sådant här går jag igång på. Såklart, eftersom det är en hjärtefråga för mig. Jag blir sällan så glad som när jag får mejl om att jag har ingjutit tapetmod i människor och att de trivs i sina rum efter det.

William Morris och jag lärde känna varandra 1996, så där på riktigt. Ett av mina absoluta favoritreportage i inredningsmagasin någonsin är från Tony Lewenhaupts hem Villa Fortuna från Sköna Hem nr 1 1996. Uppslaget med pilblad nedan har följt mig sedan dess, liksom orden "William Morris pilblad växer ut över väggar och möbler, fångar blankpolerade möbelytor, mångdubblas i spegelfönstret och fördjupas i golvets gröna toner. Var gång jag kommer hem från en resa, får post, fax, telefonsvarare, allt vänta till Morris rum fått sin extra grönska, sin beskärda del av trädgården. Först då blir huset åter mitt revir". Sommaren 1996 var jag i London och då pågick en stor Morrisutställning på Victoria & Albert Museum, där jag köpte katalogen som syns på tapeten. Kärlek sedan dess, som inte fick stort utrymme i livet förräns 2008 då vi byggde hus och jag äntligen fick min gröna koja.

Maria och andra. Så här är det.

Precis som Tony Lewenhaupt skriver. Om man känner kärlek till en tapet så skall man unna sig att ha den i sitt liv. Om den är vald med omsorg och av de rätta anledningarna kommer den alltid att skänka dig glädje. Du kommer att ha ett rum som du kan kalla ditt pilbladsrum, din gröna tillflyktsort. Du kommer att tycka om det och alltid längta till det.

Du kommer att få ett vänligt rum som alltid tar hand om dig. Att unna sig tapet på alla väggar i ett rum innebär en möjlighet att gå in i en känsla. Fondväggar i all ära, men att låta sig omslutas av ett mönster är något helt annat.

Glöm inte fantasin. När jag var liten och sjuk låg jag alltid i min säng och räknade blommor på väggarna. I taket följde jag linjer med varm panna. Eller historien om min son som lekte "inte nudda blad" bland blommorna i vårt sovrum när han var liten som jag skrivit om här. När vi är stora glömmer vi ofta bort sådant bland våra vita väggar. Vi rusar runt och tar oss inte tid till det där viktiga. 1936 skrev Morris dotter May följande om Willow Boughs tillkomst: "We were walking one day by our little stream that runs into the Thames, and my Father pointed out the detail and variety in the leaf forms, and soon afterwards this paper was done, a keenly-observed rendering of our willows". Familjepromenader till mönster. Man måste älska sådant.

Mays pappa William var en konstnär och därmed oerhört skicklig på att fånga en känsla. Som tapetmakare hade han förmågan att få ett mönster att samverka på stora ytor i rum till något harmoniskt och balanserat. Så man kan lungt luta sig tillbaka bland tapetrullar som skapats från sådana utgångspunkter. Det är gröna blad som tillsammans bildar en varm bakgrund till rummet. Jag lovar. Att kalla det plottrigt är att förringa konstnären bakom. ögat kan behöva vänjas, absolut, men om man sedan skulle ge det en chans till, tror jag nog att många fler skulle kunna se sig vilande i detta.

Men tänk om man ångrar sig? Tänk om man inte gör det. Tänk om man stortrivs. Möjligheten finns.

Att ha en mönstrad tapet gör rummet mer förlåtande, tillåtande och lättare att leva i. Jag tycker om att klä på mig bland mina blommor. Och de gör mig glad och ger mig energi varendaste morgon när jag vaknar mitt bland dem. Jag känner sannerligen ro i mitt sovrum, för jag har svårt att tänka mig rummet utan tapeten. Något viktigt skulle fattas mig om de försvann. Varför anses de vita väggarna ge mer ro än de mönstrade som en allenarådande sanning? Om man tittar en gång till på pilbladen, så hoppas jag att man kan se att de kan vagga en till sömns med sina slingriga grenar vilken kväll som helst.

Ungefär så, Maria och andra som tvekar. Varmt lycka till.

Speglingar

Speglar är något som finns för det mesta i våra hem, men som känns extra aktuella just precis nu. Fin inspiration från IKEA Livet Hemma av stylist Jacob Hertzell och fotograf Ragnar Ómarsson med Malm som spegelbyrå och Kolja speglar som fästs med band. Det verkar säkrast att förankra spegeln först och ha bandet som prydnad. En DIY-variant av de ack så fina, men ack så dyra Adnet-speglarna från Gubi.

Mer överkomligt i pris är min dukning med speglarna Hönefoss från IKEA. Eller spegelväggens comeback som hos Sofia. Vi lär få se många speglar framöver!

Postermania

Jag fick en fråga på mejlen i går från Christina som önskade tips på sidor för att finna tavlor till sin dotters rum. Det finns verkligen hur mycket som helst därute. Här kommer en postermania. Hoppas att du – och ni andra på posterjakt – finner något!