Category Archives: Inspiration

Astrid Lindgrens Näs

Förra veckan kom jag äntligen iväg på en länge planerad utflykt till Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Just denna kalla och soliga oktoberdag var jag glad att mitt första besök inföll på hösten. Det är något alldeles speciellt att möta platser denna årstid med de sprakande färgerna, löven som börjar falla och folkströmmar som avtagit. Blicken fäster på andra saker vid sådana tillfällen. Man är i en annan sinnesstämning när naturen går i vila. Och det finns all anledning att återvända i vår när allt börjar blomma igen.

Man möter Näs genom en allé som leder upp till Prästgården där Astrid Lindgrens far – Samuel August Ericsson – var arrendator.

I den stora parken framför Prästgården finns det stora över 200 år gamla trädet som inspirerat till sockerdricksträdet i Pippi Långstrump. Man känner sig sannerligen liten och ödmjuk här vid de väldiga träd som omger egendomen. Det ger en alldeles speciell karaktär till en plats. Jag kunde inte låta bli att plocka ekollon från alla ekar med hopp om att kunna driva fram en egen liten planta som minne av besöket.

Den ursprungliga egendomen har kompletterats med en modern byggnad som inrymmer ett stort Astrid Lindgren-museum och en restaurang. Det känns som ett fint möte mellan det gamla och det nya. Inför besöket var jag mest nyfiken på trädgårdsdelen i regi av Karin Eliasson som i sommar öppnat i sin helhet. Trädgården är lik en bok med olika kapitel med ambitionen att berätta en historia.

Jag måste säga att jag blev lite överväldigad av upplevelsen här. Här syns en del av den nyanlagda idéträdgården där en del hämtat inspiration från Körsbärsdalen i Bröderna Lejonhjärta. En del tematrädgårdar kan kännas aningen överarbetade och det är inte lätt att handskas med arvet efter en nationalikon som Astrid Lindgren, men här tycker jag att man lyckas med balansen.

Det är höga ambitioner om hopp, mod och kreativitet. Det är små ljudslingor som skall ackompanjera naturen. Man får sig till livs citat från böckerna på oväntade ställen. Jag faller, för det är väldigt vackert och stilfullt genomfört.

Vad jag tycker mycket om är hur man tar tillvara på temat melankoli, sorg, förtvivlan och ensamhet i de Lindgrenska sagorna. Jag kan tänka mig att detta tema förstärks när man besöker trädgården på hösten. Det är förmodligen en annan upplevelse med spirande vår med blommande fruktträd och den stora ängen på sommaren.

I detta nu var det hjärtskärande vackert med en natur på väg i vila och de stora tankarna om livet i Melankolins mosslandskap.

Astrid Lindgrens barndomshem där hon föddes 1907, är öppet för guidade visningar under sommartid, men denna säsong såg jag det på avstånd. Vackert så.

En av mina favoritplatser på Näs blev denna Astrids källa med skulpturer av Berit Lindfeldt som skapades 2007 till hundraårsminnet av Lindgrens födelse. I höstskrud är vattnet med törnroskransen, nyponet och barnet betagande.

Som sagt, ta möjligheten att besöka ett turistmål under hösten om möjlighet finnes. Det är garanterat en annan upplevelse än under högsäsong och man får tillfälle att sitta i fred på en bänk och ta in platsen. Till Näs kommer jag garanterat att återvända. Jag såg skyltar om en julmarknad och sedan måste jag se alla körsbärsträden i blom i vår.

♡

Moodboard: Brunt

Jag blev så inspirerad av färgrapporten från Dagny Fargestudio som jag hade med i fredagens svep. Brunt är som sagt en av mina favoriter bland nyanser. I dagens inlägg tar jag utgångspunkt från den färgkarta som presenterades till moodboards med höst, önskelista och klassiker.

I samband med utställningen Närodlad design har Svenskt Tenn besökt Carina Seth Andersson i hennes ateljé. Även om jag har sett en del reportage från denna miljö, faller jag varendaste gång. I intervjun av Annica Kvint talar Seth Andersson om att succén för vasen Dagg har blivit “en kulturgärning för en konstindustri i spillror”. Stora ord, men det ligger mycket i det återuppväckta intresset för det svenska glaset. Emma Shevtzoff har tagit de fina bilderna, där bland annat just vasen Dagg ses i en brun nyans. För mig är det något alldeles speciellt med konjaksfärgat läder. Det får en alldeles speciell patina och känns lite extra fint just på hösten. Handskarna köpte jag hos H&M Premium för några säsonger sedan, men liknande finns i alla prisklasser på många ställen. Min kära sammetsfåtölj i en av läshörnorna här hemma.

Kvar på min önskelista är ekollonen av Alexander Ortlieb samt en brosch. Jag tar gärna hela outfiten i kamel som Olivia Palermo frontar för Banana Republic i höst. Och Emily Brontë – alla dagar.

Mina favoriter när det kommer till terracotta – svensktillverkat från Gränsfors blomkruksfabrik vars verksamhet fick sin början 1908. Fyra generationer senare har produktionen i gång. Krukorna finns bland annat hos Tambur. Jag skrev i går att jag inte samlade på något speciellt, men tekannor kanske ändå ligger bra till. Jag skulle inte ha något emot alls att ha Jonas Lindholms maffiga pjäs i min ägo. Så kom höstkylan. Och jag faller som en fura för vackra bilder med stickat, här från brittiska Toast.

Den bruna elefantkudden var ett av mina första inköp på Svenskt Tenn. Numera är den helt uppnött, men jag kan inte förmå mig att göra mig av med den. Linet har en begränsad livslängd om man lägger en kudde i en familjesoffa, men det är klart att man skall göra det ändå för att njuta av sina ting. En ny likadan kudde står på min höstönskelista. Hemma hos mig får man brygga sitt eget kaffe om min man inte är hemma. Jag är inte någon koffeinmänniska alls. Men färgen den är fin, liksom klassikern Rouge Noir från Chanel.

Så blev min tolkning av färgkartan från Dagny Fargestudio. Brunt – fint det.

Med hopp om en bra start på veckan!

♡

Dagens tips: Ingegerd Råman – framtid i varje andetag

Ibland är det inte så dumt att inte komma in på Netflix eftersom kontot redan används av för många enheter, läs sjuka barn. Så min seriestreaming i går kväll byttes ut till att botanisera bland K-special hos SVT. Jag tänkte titta på några jag missat, men hamnade istället i den som sänds nu på fredag: Ingegerd Råman – Framtid i varje andetag.

Jag har skrivit om Råman många gånger här på bloggen – senast i vintras när pressbilderna till kollektionen VIKTIGT hos IKEA kom. Så här skrev jag då:

Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar.

Som sagt – även om jag oftast har ett helt annat uttryck i det jag gör, är det något som alltid drar mig till det Råmanska. Ni måste titta på dokumentären om ni är det minsta intresserade av hantverk, skapandeprocessen, glas och att genom sitt värv tänka att det bästa har faktiskt inte hänt ännu. Denna timma rekommenderas varmt.

♡

Triss i sommar-DIY

När jag i dag satt och tittade genom sommarens bilder på telefonen, fastnade blicken på tre fina projekt från Skåneresan som man med händig hand (eller med viss hjälp) kan ägna sig åt. Jag tar själv med mig inspirationen och skulle bra gärna ha alla tre här hemma. Jag börjar på Gislövs Trädgårdar i Simrishamn. En fantastisk liten pärla som ni inte får missa om ni har vägarna förbi. Så här fin är entrén till den kombinerade trädgårdsbutiken och caféet. Här tittar jag på pinnarna med tygremsor. Jag vet inte om de är tillräckligt effektiva för att inte få fåglar att flyga in i växthuset, men de pryder sin plats i sig vilket fall. Nu har jag kanske inte våder av Morris-tyger liggandes för ett projekt som detta, men vem vet vad man springer på secondhand. Fint tycker jag!

I Landskrona var vi vid Citadellet och besökte Rothoffska kolonin från 1903. Kolonin är öppen för besök med en titt in i stugan och i den prunknande trädgården. Här föll min blick bland annat på de vackra drivbänkarna. Snyggt med lite höjd och de gamla fönstren – kanske även vid mitt växthus framöver?

En av mina favoriter – Mandelmanns trädgårdar på Österlen – öppnade för säsongen när vi var där i början av juli. Hela trädgården som drivs ekologiskt är inspiration extra allt. I denna triss tittar jag lite extra på de vackra gräskronorna som hängde i ett av växthusen. Så fint tyckte jag – kanske något för nästa midsommar hemma i mitt eget växthus?!

♡

Grönt i trädgården

Jag antar att jag inte är den enda som har klickat in mig till denna Österlenpärla från 1915 till salu efter tips hos Trendenser i går. Det är konstnärinnan Thérèse Reuterswärd som säljer sitt hus. Efter att ha tillbringat en vecka i Skåne i sommar, har jag fortfarande känslan i mig. Och så är det min latenta dröm om ett gatuhus med innergård… Ni måste ta er en titt om ni inte har gjort det – ett fint prospekt finns hos Uppvik. Mina blickar dras framförallt till utemiljön. Sådan fin inspiration för rumsskapande i utemiljö och en trädgårdsstil som jag tycker mycket om.

Jag tittar på bilderna och fastnar för den gröna färgen som många detaljer är målade i. I prospektet talas det om Övedsgrön som på denna bild syns på bänken. Tidigare i somras såg jag när Ernst byggde blomlådor i sitt program. De målades i en grön färg, men nyansen klickade inte jag med. Jag försöker få en händig person i min närhet att ge sig på snickeriprojektet till nästa säsong – och kanske den här gröna vore något?

Skön patina tillsammans med betong, terracotta och utvalt konsthantverk – en stil som i mycket är min egen framförallt i växthuset.

Grönt är skönt – med flera innebörder i detta fall.

♡

Våning i Gamla Stan

Med de svalare vindarna utanför fönstret, börjar blickarna så sakteliga dras inåt igen. Jag tänker mig att min utesäsong blir ordentligt förlängd med växthuset, men mentalt kan jag tänka mig att puffa lite kuddar och fixa med smått inne. I dag kickades tanken igång med detta magnifika boende till salu genom Wrede. Vem spinner inte igång kring ett 1600-talspalats i Gamla Stan med takmålningar, stuckaturer och innergård?

För mig som älskar Svenskt Tenns värld fäster ögat på några ikoniska ting som exempelvis Vitrinskåp 2077 från 1943. Det är den vackraste möbel som jag vet. Det är något alldeles särskilt med den smäckra konstruktionen som ändå kan bära upp allt vackert som är skåpets innehåll. Soffan är även den klädd med ett av mina favoriter bland Franks mönster – Anakreon. Inspirationen är hämtad från en fresk i palatset Knossos på Kreta. Jag köpte mig en kudde i våras och fågeln gör mig glad varje gång jag ser den. Jag tittar även på gardinuppsättningen. Det kan vara så att detta är hösten då hemmet blir lite mer klätt när det gäller fönstren. Här syns klassiska “sjuttonhundratalsrullgardiner” – en modell att ta i beaktande.

Det här är ett boende med en distinkt karaktär. I nuläget är det inrett med en klassisk touch, men jag kan mycket väl se detta med helt andra stilar – kanske mer monokromt för att verkligen lyfta fram alla detaljer.

♡

Gunnebo slott

På vägen hem från Göteborg stannade vi till på ett utflyktsmål som jag länge har velat besöka – Gunnebo Slott – en av norra Europas främsta 1700-talsanläggningar. Det var Sveriges Nationaldag när vi var där och det var många människor som hade samma idé som vi denna dag. Slottet byggdes som ett sommarnöje till Göteborgs rikaste man – John Hall med familj. Tomten köptes in 1778, men byggnationen var inte färdigställd förrän 1796 enligt ritningar av arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. På bilden syns den pampiga paradentrén till slottet. Det svindlar alltid lite när man tänker på vilka som gått i dessa trappor innan en själv. Det var möjligen den allmänna sinnesstämningen och sommarvärmen som bidrog till att jag klassar detta som ett av de mest minnesvärda utflyktsmålen på min lista.

Vi gick en guidad visning av slottet, vilket alltid rekommenderas vid besök som dessa om möjligheten finns. Man får en helt annan inblick i historien bakom det vackra. Här får man dessutom inte gå runt själv, utan chansen att titta in i slottet är med guide – se fler bilder här. Mot den stora stilträdgården på baksidan med klassiska buxbomsinramade rabatter och labyrint hade familjen sin privata matsal, sitt mottagningsrum för gäster och fru Christina Halls sovrum. De magnifika statyerna över de fyra årstiderna är utförda av den italienske konstnären Gioacchino Frulli. Frullis båt förliste på väg till Ryssland på uppdrag att dekorera det kejserliga palatset i Ryssland, så han stannade i Göteborg, blev kär och gjorde konst till Gunnebo. Det fascinerar mig alltid att tänka på vilka livshistorier det finns bakom allt det som ögat ser.

Det var ett tag sedan jag var i en sjuttonhundratalsmiljö. Det är onekligen en estetik som är lätt att tycka om – förvisso utstyrt på sina ställen med rosetter och grannlåt – men framförallt symmetri, vackra dova färger och ljust.

Det som inspirerar mycket är tanken att återställa anläggningen i tidstypisk stil efter de bevarade ritningarna. Tydligen pågår en infekterad strid om vilken fasadfärg som är lämplig – det verkar svårt att avgöra hur Gunnebo en gång sett ut. På bilden syns orangeriet som har byggts upp igen på senare år.

I anslutning hit och bredvid finns en stor köksträdgård som förser slottets restaurang med råvaror där det ekologiska är i centrum. Vi åt lunch med tillhörande fika och allt var av högsta klass tyckte jag. Sedan får man en detaljnörd som mig på fall när man har två teblandningar som heter Herr och Fru Hall. Det är de små sakerna som betyder mycket för helhetsupplevelsen. Det var många barnfamiljer på plats. Tanken svindlar att detta en gång i tiden byggdes som ett sommarnöje för fyra personer och deras gäster med all denna yta – nu till glädje för de med små ben att springa på. Jag tyckte även om butiken, där några saker fick följa med hem, bland annat boken om Gunnebo från 2011. Jag har tittat på den tidigare då det är en sådan vacker bok med kombination av historia, restaurering och mat, men nu kändes det extra roligt när jag besökt stället.

Framförallt tog jag med min inspiration, vilket fick mig att börja leta i bokhyllan efter makarna Sjöbergs klassiker Det svenska rummet. Boken utkom 1994 och finns nog i mången svensk hem. På nittiotalet, då mitt eget stora inredningsintresse tog fart, inleddes sjuttonhundratalsboomen. Det blev supermodernt med detta stiluttryck – och där var Lars Sjöberg – se bilder här från ett av hans hus – en drivande kraft. Bildkälla

IKEA sålde stilmöbler med start 1993. Vi skall ha förrådsrensning i sommar och jag vet med bestämdhet att jag köpte två lampetter när serien såldes ut för många år sedan. De förtjänar definitivt ett bättre öde än att ligga i en flyttkartong.

Så måste jag se om den här pärlan en regnig sommarkväll. Guiden berättade om att Christina Hall försökte införa de offentliga påklädningarna på Gunnebo som det franska hovet påbjöd. Utvalda socitetsdamer från Göteborg kördes ut till Mölndal för att titta på när frun i huset kläddes. Familjen Hall fick en kort period på Gunnebo innan mer tragiska omständigheter tog över. Ägarna har kommit och gått över åren – nu är det till lyst för oss alla.

♡

Rosor i Falsterbo

Fotografi: Petra Bindel. Styling Emma Persson Lagerberg för Elle Decoration nr 4/2016

Vissa hem känns mer bekanta än andra om man roar sig med att hålla sig uppdaterad i inredningsmagasinen. David Carlsons hem i Falsterbo är ett sådant. Genom åren känns det som om man har fått kika in flera gånger – med fokus på rosorna, klassiskt hemma-hos, med betoning på tapeter och nu senast i nya Elle Decoration med ett mer avskalat sommarnöje omgivet av en prunkande trädgård.

Om man jämför olika reportage blir det tydligt hur medskapande stylist och fotograf är i bilden av ett hem. Här är det Emma Persson Lagerberg och Petra Bindel som skapat sin version. Jag tycker mycket om reportaget – en av mina favoriter från Falsterbohemmet – och det är spännande att konstatera att det kan bli ganska olika vinklar beroende på vems ögon man ser med. Ett nyttigt perspektiv för oss bloggare som tar många bilder från den egna täppan. Vad förmedlar man för bild? Vilken historia berättas om ens hem?

En liknande jämförelse görs av chefredaktören för Elle Decoration, Svante Öquist, vars hem varit med i olika versioner i olika länders utgivning av tidningen. Där är det dock samma stylist och fotograf, men olika urval och layout av materialet.

Här har man börjat ana lite svalare vindar. Förhoppningsvis får man därmed njuta lite längre av den intensiva blomningen av exempelvis tulpaner utanför.

♡