Category Archives: Inspiration

Fyrtal: Electric Blue

I försommartider brukar jag vara mer pastellig än på hela året. Jag har visserligen klassiska Mårbackapelargoner på fönsterbrädan i köket, men annars lockar andra stämningar i detta nu. Jag har blått på näthinnan. Inte den där vanliga preppy-blå, utan mer åt kobolthållet. De starka färgerna har smugit sig på mig för att riktigt blomma ut denna kalla maj. Jag inleder fyrtalet med By Malene Birgers samarbete med Styleheroine Evangelie Smyrniotaki. Christina Exsteen, chefsdesigner för märket, talar om Los Angeles, Hollywood Glamour a´la Faye Dunway med den ikoniska bilden av Terry O´Neill efter Oscarvinsten och drömmar. Se bilder från kollektionen här – jag gillar tonen i dem – och lite blått är som sagt aldrig fel.

Notturno – ett av Josef Franks fyrtiotalsmönster med palmer och pepparbuskar som ser ut som citronträd mot den tropiska himlen – kommer nu i brickform. Mitt förråd av brickor är stort, men jag använder alla beroende på säsong. Det är ett fint sätt att få leva med mönstren som jag hyser en evig kärlek till.

Jag fick en sådan inspirationskick av den pågående Miró-utställningen på Waldemarsudde. Det är Joan Mirós senare produktion som är i fokus och jag fastnade framförallt för alla utställda affischer som konstnären gjort under åren. Nu surfar jag runt på auktionssajter för att titta på utbudet – här såldes en. Högt upp på önskelistan står en egen att ha på väggen här hemma. Det är de där starka klara färgerna igen. Och när de målas med Mirós penslar blir det något extra.

Innan jag kom in i min känsla för blått hade jag alla gånger valt den svartvita tygväskan. Nu hör till saken att den inte fanns i lager på mitt IKEA, men jag drogs ändå till den blå. Jag bär alltid med mig en tygkasse i väskan – nej tack till alla onödiga plastpåsar – och min ultimata kulturtantväska från Liljevalchs börjar se alltför bedagad ut efter flitigt användande. Men ganska höga kulturpoäng även på klassiska 10-gruppen, som nu sprids till många. Hjärta på det.

♡

Ett av de finaste hemmen i år

Nej – jag pratar inte, som de flesta andra inredningsbloggare, om Lotta Agatons hem som finns i aktuellt nummer av Residence. Agatons hem är förvisso fotogeniskt och nämnt reportage är vackert rent visuellt. I vanlig ordning tycks hon slå an samtliga strängar när det gäller det som känns i framkant och som vi kommer se mycket av framöver. Men jag känner mig inte hemma där, annat än i respekt för en genomförd stil som förmedlas på ett tjusigt sätt. Det är istället reportage som det lekfulla townhuset i Lärkstaden som får mitt hjärta att klappa.

Sedan jag först såg det i Sköna Hems tionde nummer för året, har jag bläddrat genom sidorna många gånger. Istället för det monokroma är det här blandningen som står i fokus. Det är många designklassiker, nytt och gammalt och framförallt mixat med en säker fingertoppskänsla. Jag faller som en fura, eftersom det även i mångt och mycket är min egen inredningsstil och filosofi.

Det här är en klassisk stil med mycket detaljer, textilier, mönster och färg. Det syns att det är ett hem som består av ting som man samlat på sig över tid. På ett sätt kanske det är befriande att byta garderob även i hemmet då och då, men själv har jag svårt för tanken att göra hela makeovers där mycket av det man har byts ut. Ibland uppstår behovet naturligtvis – saker och ting slits – men årsringar är vackra i grunden och ger karaktär och hemkänsla.

Inspiration de lux för mina ögon – hela reportaget finns nu att titta på här. Fotografi: Pernilla Hed Av: Charlotte Pettersson

Astrid Lindgrens Näs

Förra veckan kom jag äntligen iväg på en länge planerad utflykt till Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Just denna kalla och soliga oktoberdag var jag glad att mitt första besök inföll på hösten. Det är något alldeles speciellt att möta platser denna årstid med de sprakande färgerna, löven som börjar falla och folkströmmar som avtagit. Blicken fäster på andra saker vid sådana tillfällen. Man är i en annan sinnesstämning när naturen går i vila. Och det finns all anledning att återvända i vår när allt börjar blomma igen.

Man möter Näs genom en allé som leder upp till Prästgården där Astrid Lindgrens far – Samuel August Ericsson – var arrendator.

I den stora parken framför Prästgården finns det stora över 200 år gamla trädet som inspirerat till sockerdricksträdet i Pippi Långstrump. Man känner sig sannerligen liten och ödmjuk här vid de väldiga träd som omger egendomen. Det ger en alldeles speciell karaktär till en plats. Jag kunde inte låta bli att plocka ekollon från alla ekar med hopp om att kunna driva fram en egen liten planta som minne av besöket.

Den ursprungliga egendomen har kompletterats med en modern byggnad som inrymmer ett stort Astrid Lindgren-museum och en restaurang. Det känns som ett fint möte mellan det gamla och det nya. Inför besöket var jag mest nyfiken på trädgårdsdelen i regi av Karin Eliasson som i sommar öppnat i sin helhet. Trädgården är lik en bok med olika kapitel med ambitionen att berätta en historia.

Jag måste säga att jag blev lite överväldigad av upplevelsen här. Här syns en del av den nyanlagda idéträdgården där en del hämtat inspiration från Körsbärsdalen i Bröderna Lejonhjärta. En del tematrädgårdar kan kännas aningen överarbetade och det är inte lätt att handskas med arvet efter en nationalikon som Astrid Lindgren, men här tycker jag att man lyckas med balansen.

Det är höga ambitioner om hopp, mod och kreativitet. Det är små ljudslingor som skall ackompanjera naturen. Man får sig till livs citat från böckerna på oväntade ställen. Jag faller, för det är väldigt vackert och stilfullt genomfört.

Vad jag tycker mycket om är hur man tar tillvara på temat melankoli, sorg, förtvivlan och ensamhet i de Lindgrenska sagorna. Jag kan tänka mig att detta tema förstärks när man besöker trädgården på hösten. Det är förmodligen en annan upplevelse med spirande vår med blommande fruktträd och den stora ängen på sommaren.

I detta nu var det hjärtskärande vackert med en natur på väg i vila och de stora tankarna om livet i Melankolins mosslandskap.

Astrid Lindgrens barndomshem där hon föddes 1907, är öppet för guidade visningar under sommartid, men denna säsong såg jag det på avstånd. Vackert så.

En av mina favoritplatser på Näs blev denna Astrids källa med skulpturer av Berit Lindfeldt som skapades 2007 till hundraårsminnet av Lindgrens födelse. I höstskrud är vattnet med törnroskransen, nyponet och barnet betagande.

Som sagt, ta möjligheten att besöka ett turistmål under hösten om möjlighet finnes. Det är garanterat en annan upplevelse än under högsäsong och man får tillfälle att sitta i fred på en bänk och ta in platsen. Till Näs kommer jag garanterat att återvända. Jag såg skyltar om en julmarknad och sedan måste jag se alla körsbärsträden i blom i vår.

♡

Moodboard: Brunt

Jag blev så inspirerad av färgrapporten från Dagny Fargestudio som jag hade med i fredagens svep. Brunt är som sagt en av mina favoriter bland nyanser. I dagens inlägg tar jag utgångspunkt från den färgkarta som presenterades till moodboards med höst, önskelista och klassiker.

I samband med utställningen Närodlad design har Svenskt Tenn besökt Carina Seth Andersson i hennes ateljé. Även om jag har sett en del reportage från denna miljö, faller jag varendaste gång. I intervjun av Annica Kvint talar Seth Andersson om att succén för vasen Dagg har blivit “en kulturgärning för en konstindustri i spillror”. Stora ord, men det ligger mycket i det återuppväckta intresset för det svenska glaset. Emma Shevtzoff har tagit de fina bilderna, där bland annat just vasen Dagg ses i en brun nyans. För mig är det något alldeles speciellt med konjaksfärgat läder. Det får en alldeles speciell patina och känns lite extra fint just på hösten. Handskarna köpte jag hos H&M Premium för några säsonger sedan, men liknande finns i alla prisklasser på många ställen. Min kära sammetsfåtölj i en av läshörnorna här hemma.

Kvar på min önskelista är ekollonen av Alexander Ortlieb samt en brosch. Jag tar gärna hela outfiten i kamel som Olivia Palermo frontar för Banana Republic i höst. Och Emily Brontë – alla dagar.

Mina favoriter när det kommer till terracotta – svensktillverkat från Gränsfors blomkruksfabrik vars verksamhet fick sin början 1908. Fyra generationer senare har produktionen i gång. Krukorna finns bland annat hos Tambur. Jag skrev i går att jag inte samlade på något speciellt, men tekannor kanske ändå ligger bra till. Jag skulle inte ha något emot alls att ha Jonas Lindholms maffiga pjäs i min ägo. Så kom höstkylan. Och jag faller som en fura för vackra bilder med stickat, här från brittiska Toast.

Den bruna elefantkudden var ett av mina första inköp på Svenskt Tenn. Numera är den helt uppnött, men jag kan inte förmå mig att göra mig av med den. Linet har en begränsad livslängd om man lägger en kudde i en familjesoffa, men det är klart att man skall göra det ändå för att njuta av sina ting. En ny likadan kudde står på min höstönskelista. Hemma hos mig får man brygga sitt eget kaffe om min man inte är hemma. Jag är inte någon koffeinmänniska alls. Men färgen den är fin, liksom klassikern Rouge Noir från Chanel.

Så blev min tolkning av färgkartan från Dagny Fargestudio. Brunt – fint det.

Med hopp om en bra start på veckan!

♡

Dagens tips: Ingegerd Råman – framtid i varje andetag

Ibland är det inte så dumt att inte komma in på Netflix eftersom kontot redan används av för många enheter, läs sjuka barn. Så min seriestreaming i går kväll byttes ut till att botanisera bland K-special hos SVT. Jag tänkte titta på några jag missat, men hamnade istället i den som sänds nu på fredag: Ingegerd Råman – Framtid i varje andetag.

Jag har skrivit om Råman många gånger här på bloggen – senast i vintras när pressbilderna till kollektionen VIKTIGT hos IKEA kom. Så här skrev jag då:

Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar.

Som sagt – även om jag oftast har ett helt annat uttryck i det jag gör, är det något som alltid drar mig till det Råmanska. Ni måste titta på dokumentären om ni är det minsta intresserade av hantverk, skapandeprocessen, glas och att genom sitt värv tänka att det bästa har faktiskt inte hänt ännu. Denna timma rekommenderas varmt.

♡

Triss i sommar-DIY

När jag i dag satt och tittade genom sommarens bilder på telefonen, fastnade blicken på tre fina projekt från Skåneresan som man med händig hand (eller med viss hjälp) kan ägna sig åt. Jag tar själv med mig inspirationen och skulle bra gärna ha alla tre här hemma. Jag börjar på Gislövs Trädgårdar i Simrishamn. En fantastisk liten pärla som ni inte får missa om ni har vägarna förbi. Så här fin är entrén till den kombinerade trädgårdsbutiken och caféet. Här tittar jag på pinnarna med tygremsor. Jag vet inte om de är tillräckligt effektiva för att inte få fåglar att flyga in i växthuset, men de pryder sin plats i sig vilket fall. Nu har jag kanske inte våder av Morris-tyger liggandes för ett projekt som detta, men vem vet vad man springer på secondhand. Fint tycker jag!

I Landskrona var vi vid Citadellet och besökte Rothoffska kolonin från 1903. Kolonin är öppen för besök med en titt in i stugan och i den prunknande trädgården. Här föll min blick bland annat på de vackra drivbänkarna. Snyggt med lite höjd och de gamla fönstren – kanske även vid mitt växthus framöver?

En av mina favoriter – Mandelmanns trädgårdar på Österlen – öppnade för säsongen när vi var där i början av juli. Hela trädgården som drivs ekologiskt är inspiration extra allt. I denna triss tittar jag lite extra på de vackra gräskronorna som hängde i ett av växthusen. Så fint tyckte jag – kanske något för nästa midsommar hemma i mitt eget växthus?!

♡

Grönt i trädgården

Jag antar att jag inte är den enda som har klickat in mig till denna Österlenpärla från 1915 till salu efter tips hos Trendenser i går. Det är konstnärinnan Thérèse Reuterswärd som säljer sitt hus. Efter att ha tillbringat en vecka i Skåne i sommar, har jag fortfarande känslan i mig. Och så är det min latenta dröm om ett gatuhus med innergård… Ni måste ta er en titt om ni inte har gjort det – ett fint prospekt finns hos Uppvik. Mina blickar dras framförallt till utemiljön. Sådan fin inspiration för rumsskapande i utemiljö och en trädgårdsstil som jag tycker mycket om.

Jag tittar på bilderna och fastnar för den gröna färgen som många detaljer är målade i. I prospektet talas det om Övedsgrön som på denna bild syns på bänken. Tidigare i somras såg jag när Ernst byggde blomlådor i sitt program. De målades i en grön färg, men nyansen klickade inte jag med. Jag försöker få en händig person i min närhet att ge sig på snickeriprojektet till nästa säsong – och kanske den här gröna vore något?

Skön patina tillsammans med betong, terracotta och utvalt konsthantverk – en stil som i mycket är min egen framförallt i växthuset.

Grönt är skönt – med flera innebörder i detta fall.

♡

Våning i Gamla Stan

Med de svalare vindarna utanför fönstret, börjar blickarna så sakteliga dras inåt igen. Jag tänker mig att min utesäsong blir ordentligt förlängd med växthuset, men mentalt kan jag tänka mig att puffa lite kuddar och fixa med smått inne. I dag kickades tanken igång med detta magnifika boende till salu genom Wrede. Vem spinner inte igång kring ett 1600-talspalats i Gamla Stan med takmålningar, stuckaturer och innergård?

För mig som älskar Svenskt Tenns värld fäster ögat på några ikoniska ting som exempelvis Vitrinskåp 2077 från 1943. Det är den vackraste möbel som jag vet. Det är något alldeles särskilt med den smäckra konstruktionen som ändå kan bära upp allt vackert som är skåpets innehåll. Soffan är även den klädd med ett av mina favoriter bland Franks mönster – Anakreon. Inspirationen är hämtad från en fresk i palatset Knossos på Kreta. Jag köpte mig en kudde i våras och fågeln gör mig glad varje gång jag ser den. Jag tittar även på gardinuppsättningen. Det kan vara så att detta är hösten då hemmet blir lite mer klätt när det gäller fönstren. Här syns klassiska “sjuttonhundratalsrullgardiner” – en modell att ta i beaktande.

Det här är ett boende med en distinkt karaktär. I nuläget är det inrett med en klassisk touch, men jag kan mycket väl se detta med helt andra stilar – kanske mer monokromt för att verkligen lyfta fram alla detaljer.

♡