Category Archives: Klassiker

Hjärta Ingegerd Råman

Det är något med hennes person. Självklarheten. Det där vackra håret som får mig att omfamna mina grå och tänka att precis så där vill jag bli, i kombination med ett sådant starkt patos och integritet. Jag sparar alltid reportage i tidskrifter när hon står och binder blombuketter eller när man får kika in i hennes ateljé. Jag är långt ifrån minimalist och skulle aldrig klara av att bo i en sådan miljö utan att börja bygga högar överallt, men det är ändå något som drar mig till det där huset på Österlen. “Ju färre prylar, desto större luftrum” säger hon. Det är inte jag, det är det inte, men det är ändå något som får mig fast. Genom åren har jag köpt en del saker – framförallt ur produktionen för Skruf och Orrefors, men även en del från servisen Domino för Gustavsberg. Jag tror att det är det där distinkta uttrycket – tidlöst vackert i sin skenbart enkla pregnans – som lockar.

416ingegerdJag tröttnar aldrig på att bläddra i boken om henne. Jag köpte flera exemplar på realisation och har dragit ut en del bilder bara för att de är så vackra. Jag tänker alltid på det förgängliga i det som omger oss när jag skriver om henne. Själv gör hon sina skisser på smörpapper som med tiden gulnar och “blir sprött med tiden, bara att slänga”. En dag sprack helt plötsligt en vas som jag hade av henne mitt itu. Den stod på ett bord hemma hos oss när vi bodde i staden. Förmodligen hade den fått en liten spricka – kanske hade barnen träffat den med sin mjuka boll som de alltid lekte med då – och spänningen i glaset gjorde att den inte klarade att hålla samman längre.

416ingegerd1I maj lanserar IKEA kollektionen Viktigt som designats av Ingegerd Råman i samarbete med företaget och vietnamesiska hantverkare. Det är en samling föremål som sträcker sig från möbler till bruksvaror i köket.

416ingegerd3De vackra bilderna är tagna i Råmans ateljé och för mig representerar de just den känslan som jag har för denna formgivare.

416ingegerd2It’s a project between the craftsmen and the designer. It has lots of energy. And looking at the objects now – the things we did – for me, it represents love.

Hjärta Ingegerd Råman

Klassiker: Matador

316matadorSom sällskap i soffan har jag bland annat haft en kär DVD-box – Matador. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag ser samlingen om människorna i småstaden Korsbæk, men jag slås varje gång hur tidlös och hur väl genomförd den är. Jag upptäcker nya infallsvinklar och som ofta är fallet med klassiker – de förmår att verka som en spegel till livet. Man utvecklas som människa på vägen och därmed ser man olika saker under livets gång. Kommer ni ihåg den från televisionen på åttiotalet? Serien började tydligen sändas 1988 då jag var sexton år. Jag minns mycket väl hur jag och en kompis bänkade oss framför TV-apparaten. Det var sannerligen en annan tid med fasta tablåer. Om någon hade talat om exempelvis streaming hade man aldrig i livet trott på det.

Denna gång tittade jag åter mycket på de starka kvinnoporträtten. Maude Varnæs är en oförglömlig karaktär som utvecklas mer än någon annan i serien. Från att ha gått till sängs vid minsta motgång, samlas mod till att upptäcka sig själv och komma lite utanför ramarna för familjen Varnæs stadsvåning. Scenografin i serien är en njutning och den där rottingbrickan skulle jag gärna ha själv.

Ingeborg Skjern gör en klass – och bildningsresa och är kvinnan som gör mannen. Det gjorde gott att se lite av extramaterialet på DVD-boxen för första gången och höra seriens författare Lise Nørgaard säga att hon tänker sig ett litet hus i Frankrike för Ingeborg på äldre dagar. Även i den Skjernska villan är det en fröjd att se miljöerna med en lite mer modern touch än i Varnæs borgerliga våning. Unna er en box om ni vill se fram emot tjugofyra avsnitt av riktigt högkvalitativ television. Mina varmaste rekommendationer – igen.

Ser fram emot: Svenskt Tenns jul

4615stjulDet är knappast någon högoddsare att en Svenskt Tenn-tant i min kaliber ser fram emot årets version av helgstämning. På fredag öppnar julen på Strandvägen och jag hoppas på sedvanligt godis i form av tjusiga miljöer och såväl klassiska produkter som nytillskott.

4615stjul1All I want for christmas

4615stjul2Förra året var det mycket djupblått i kombination med mustiga färger som man kanske inte traditionellt tänker på till jul. I helgen tog jag fram min lilla syltkruka och satte en hyacint i. Eftersom jag precis läst om stämplar när det gäller metall som tenn, så tittade jag efter i botten och läste i diagrammet. Anno 1993 är den från. Här kan man utan tvekan tala om kärlek som består.

Klassiker: Tofflor från Ulle

4415ulletofflorI dag klev jag ur mina tofflor för första gången på en dryg vecka. Influensan grep tag i mig ordentligt och återhämtningen nu på höstlovet går i maklig takt. Denna dag bar mig i alla fall benen till te på favoritcaféet med nya Lantliv som lektyr. Välgörande, även om jag nu är tillbaka under filten med tofflorna på. Jag har precis bytt till ett nytt par. Jag varierar endast nyansen på mina favoriter – Ulle. Jag använder dem alltid hemma och nästintill året runt. De säljs på diverse ställen – de fina bilderna här kommer från Norrgavel som tagit fram en egen serie.

4415ulletofflor1Med eller utan tofflor – hoppas att ni har det fint mitt i höstlovet!

Klassiker: The black turtleneck

Som jag skrev i månadens lista – kärleken till den klassiska polotröjan skiner lite extra denna höst. Ett tidlöst vackert val – titta bara på stilikonerna Jackie Onassis, Audrey Hepburn och Inès de la Fressange ovan. Mitt bästa budgettips i genren är den här från Lindex. Jag har hunnit använda mina svarta, tvätta några gånger och hoppas att de fortsätter vara lika fina framöver. Jag tycker om kedjornas hållbara satsningar – här Sustainable Choice. For the love of.

Klassiker: Pierre Forssell för Skultuna

3715pierreforsellPå tal om gårdagens Estrid Ericson-utställning och att ha ögonen öppna när man far fram med blicken på andrahandsaffärer. Bukowskis visar upp Pierre Forssells (1925-2004) arbeten för Skultuna 10-13 september. Forssell var anställd på mässingsbruket under drygt trettio år och angav tonen för ett mer modernistiskt formspråk på 1960 och 70-talen. På den vackra bilden syns några av de kanske mest bekanta tingen av Forssell – de klassiska tulpanljusstakarna, Reflex-lampetten och ljuspendeln. Ljusstakarna är moderna klassiker och är eftertraktade på andrahandsmarknaden. De finns även fortfarande i produktion, liksom lampetten och ljuspendeln från 1955. Alla tre föremålen är varmt välkomna till vårt hem.

Utvalt: Estrid Ericson i Hjo

Förra helgen var jag och mannen i väg på en miniweekend. Först tänkte vi oss lite längre bort, men sedan blev det ganska nära. Makens prioriteringar är god mat och att sova ut på hotell, medan jag planerar övriga aktiviteter. Denna gång sammanförde jag några utflyktsmål som jag velat besöka en längre tid. Vi började i fredags på Omberg med Ellen Keys Strand och tre rätters lunch på Ombergs Turisthotell. Här fokuserar man på lokalt och i säsong när man sätter samman menyerna och utsikten över landskapet är något extra. Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi. Sedan åkte vi till Gränna – en pittoresk liten stad i sig – och Andrémuséet. Efter min besatthet av Bea Uusmas Expeditionen var det spännande att se allt i verkligheten. Inte omöjligt att jag skriver mer om det framöver. Vi övernattade i Jönköping på Vox Hotel med betagande Vätternutsikt. På lördagen siktade vi bland annat på Hjo.
3715estridhjoHjo är födelsestaden för Estrid Ericson, grundaren av Svenskt Tenn. I Kulturkvarteret visas en permanent utställning om Ericson och Svenskt Tenn. Utställningen kan tyckas vara liten med sina två rum, men här går att förlora sig i otaliga detaljer, vilket jag naturligtvis gjorde. Ett rum är färgstarkt sprakande av Estrids elefanter jämte Josef Franks mönsterrika tyger – det andra rummet är avskalat med fokus på formgivning i tenn.

3715estridhjo1Lennart Nilssons vackra porträtt av Estrid Ericson hänger när man kommer in i det första utställningsrummet tillsammans med mässingsföremål i vitrinskåpet 2077. Det är en så otroligt fin möbel som förmodligen förblir blott en dröm, men Estrids tankar om glasskåp tar man lätt med sig. “En vitrin skulle rymma en blandning av ägarens mest älskade föremål och på så vis skänka åskådaren en rogivande och fängslande stund.”. Över skåpet hänger en spegel med mässingsram. En mindre variant finns hemma hos mig, upphittad på loppis för tjugofem kronor. Högt och lågt – precis som Estrid Ericson var en mästarinna på.

3715estridhjo2Det var otroligt roligt att se denna stora samling av tennföremål – en del i produktion nu, andra i arkiven. Som sagt, det gäller att gå nära och att titta på alla detaljerna. Jag har pratat mig varm om tennet som material i ett antal år här på bloggen, men om man undantar dessa högkvalitativa föremål med änglastämpeln i botten, så återfinns det mesta på loppisar. Det är så vackert och det går att göra riktiga fynd här.

3715estridhjo3Tre gröna i glas. Om den dag kommer då jag springer på något av de föremålen på loppis kommer jag garanterat att nästan svimma. En jardinär i Hortusmönstret, ett fat och den magiskt vackra asken i glas med tenninfattning. Jo tack.

3715estridhjo4Jag har beundrat Estrid Ericsons öga för det estetiska så länge som jag har varit intresserad av inredning, så jag var möjligen den ideale besökaren här, men jag tror att det finns mycket att hämta även för andra. Om ni har vägarna förbi Hjo så stanna till här. Det var många som gick snabbt genom rummen och tyckte att utställningen var liten, men gå nära, läs och titta på detaljerna. Detta universum har mig för evigt fast.

Reijmyre glasbruk

3415reijmyre2I fredags kom nyheten att anrika Reijmyre Glasbruk är försatt i konkurs. Nu verkar det som att det finns en ny köpare i kulisserna som vill driva vidare. Det är väl bara att hoppas på att Reijmyre därmed får leva kvar. I vilket fall som helst är det sorgligt att de gamla klassiska bruksmiljöerna oftast nämns i termer av kris. Även om det talas mycket om att småskaligheten är på väg tillbaka, känns det inte alltid som vi är beredda för att betala priset för det. Bild: Antikvärlden 2/2010.

3415reijmyre1I somras var jag på besök i Rejmyre. Jag blev imponerad över det fina glasmuséet som drivs av Rejmyre Hembygdsförening. Vi fick en mycket kunnig ciceron som talade varmt om såväl glasets historia som framtid. I montrarna – speciellt Monica Bratts (1913-1961) –  glänste det av rubinrött, smaragdgrönt och koboltblått. Det var lätt att stå där och svepa fram med blicken över allt det vackra. Jag är mycket förtjust i Bratts former som är klassiskt enkla, men samtidigt stringenta och med det lilla extra som talar till en. Jag har några mindre föremål som jag funnit på loppis och som glädjer mig mycket.

3415reijmyreÄven om Reijmyre säljer någon av Monica Bratts kannor och även H55-kannor, så tycker jag att man kunde bli bättre på att förvalta arvet. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att mycket av t ex Björn Trägårdhs och Monica Bratts modeller är tidlöst vackra och något som mycket väl skulle kunna säljas även i dag. Reijmyre levererar till Svenskt Tenn – bland annat den välkända Hortuskrukan och man gör även mycket till restauranger. Annars när man tittar på sortimentet känns det kanske som om Reimyre skulle tjäna på att dels som sagt gräva i sina egna arkiv, dels ta till sig formgivare som förmår att nyttja kompetensen hos bruket till former som känns samtida. Ljuslyktan Bubbles känns som ett steg i rätt riktning. Glädjande nog har Skrufs Glasbruk visat på att det finns en framtid för hantverket och glaset med sina produkter av Carina Seth Andersson. Den stora vasen Pallo har onekligen blivit något som många vill ha i sina hem.

Jag vill tro att det finns en framtid för det svensktillverkade. Ett stilla hejarop kan väl vara i sin ordning, eller hur?!