Category Archives: Vackra ting

Dancing Dune av Anna Elzer Oscarson

Nu var det ett tag sedan jag investerade i ny svensk design. Och när jag väl slog till var det ett klassiskt köpincitament i form av halva priset på varorna. Jag har allt sett och beundrat keramiken av Anna Elzer Oscarson – AEO. Framförallt är det vasen i serien Dancing Dune som fångat mitt öga. Jag är mycket förtjust i vaser som förutom att bära blommor har ett skulpturalt värde och kan stå för sig själva. Keramiken görs i den anrika porslinsfabriken i Lidköping och det är en fröjd att läsa om produktionen liksom att se den här filmen.

Tid för Kungsängsliljor i blomsteraffärerna. Naturens design med det intrikata rutmönstret är fantastiskt.

Och solen som äntligen visar sig igen. Det har varit grått så länge nu och tacksamheten över solljuset är stor.

Elzer Oscarson presenterar själv vasen med orden A graphical dance that changes according to the light and how you view the vase. Det är precis det som jag tycker så mycket om här. Formen upplevs olika beroende på ljus och perspektiv. Just nu har jag inte något i den, men den är som sagt vacker även som solitär. Jag köpte även en liten oglaserad skål som jag använder som ljuslykta. Glasyrer i all ära – det är ändå något speciellt med det som får vara och ljuset syns så fint genom leran.

♡

Vackra ting: Anteckningsböcker med motiv av Josef Frank

Nej, jag är inte mycket för nyårslöften. Mitt i mörkret tycker jag snarare att man skall vara lite extra snäll mot sig själv. Men det går inte att förneka att det alltid blir en speciell känsla när vi går in i ett nytt år. Jag blir alltid en smula melankolisk, kombinerat med en viss kliande känsla i kropp och själ. Oavsett om jag menar det eller inte, blir det ofta att jag sätter mig med papper och drar pilar hit och dit dessa dagar.

Den första dagen på året bröt jag förseglingen på den vackra anteckningsboken med motiv av Josef Frank som saluförs hos Akademibokhandeln. Josef Frank – De okända akvarellerna var en av förra årets finaste böcker, tillsammans med den stora utställningen på Millesgården. Frank är som bekant mest känd som formgivare, men målade även mycket. En värld väl värd att bekanta sig med. Jag fortsätter väl med några pilar till, de stora och de små tankarna och säkerligen en och annan film, snabb mat och kanske kan jag stjäla mig några kramar av barnen som slår sovrekord på sovrekord detta jullov. 2017 är här. Med hopp om ett fint år för oss alla.

♡

Söndagsbilden: Teservis av Signe Persson Melin

I går var det dags för startskottet för den fotoutmaning som jag och Tina håller på @daysandweekends Instagramkonto under oktober. Taggen för deltagande är #daysandweekendsoktober. Dagens ord är samling. Som jag tidigare har skrivit om har jag varit en ekorre utan dess like i mina dagar. Bland mina lådor som sparats från barndomen kan man bland annat finna igenklistrade kuvert där det står “barr från granen 1982”. Sådant kan man inte göra sig av med såklart, men samlingen av glasspinnar, almanacksblad och annat har delvis fått stryka på foten när det rensats över åren. Jag ler åt den lilla flickan som samlade på allt med visst nostalgiskt skimmer. Numera vet jag inte om jag har någon regelrätt samling på det sättet. Det rör sig nog mest om vackra ting så där i största allmänhet. Men visst är jag svag för Estrids tenn, vackra askar, anteckningsböcker – tja, en hel del. I dag sätter jag fokus på några ting av en favorit bland formgivare – Signe Persson Melin.

Någon samlare kan jag inte kalla mig i detta fall. Det indikerar att man har skåp fyllda med formgivarens verk från olika epoker och kan det mesta om tingens historia. Men om jag stöter på föremål vintage så köper jag gärna. Och annat blir investeringar för att det är så vackert. Signe Persson Melins alster har alltid en självklar distinkt form. Det är inte de stora gesterna, utan snarare ett lågmält uttryck. I helgen sprang jag på teservisen SPM som lanserades 2015 för Rörstrand för halva priset. Ett klassiskt köpincitament alldeles för frestande att avstå från. Så nu njuter jag Persson Melinsk tekanna – den är så vacker med det lilla bladet på locket. På bilden syns även den klassiska sillburken för Boda och en coaster som togs fram 2004 i kollektionen “Nytt Svenskt Tenn” för att hedra Estrid Ericson. En kär samling i det lilla.

Hoppas ni har en fin oktoberhelg!

♡

Triss i svenskt glas

Jag finner det mycket glädjande att det svenska glaset verkar gå mot en ny era. Det har varit en sorgens tid i samband med decimeringen av Glasriket som pågått under många år. Det finns dock fortfarande några bruk som gör sitt bästa för att hålla fanan högt. Det är bara att hoppas att en ny generation – som kanske inte i första hand samlar på kristallglas – upptäcker det tidlöst vackra i detta hantverk. I vintagesvängen går det fortfarande att göra fynd – framförallt när det gäller omärkt glas. Kvalitén och känslan i ett munblåst äldre glas är något alldeles speciellt.

Village satsar på en ny serie i höst i samarbete med designern Staffan Holm. Jag tycker att hela Village:s varumärkesidé med att ta utgångspunkt i olika naturmaterial är sympatisk. Det känns som om tanken är mer inriktad på något bestående, än att skapa snabba trendprylar till konsumtionshjulet. Tidigare har man haft produkter i trä, betong, textil och läder. Nu kommer glas, gjutjärn och kalksten. Jag tycker mycket om vasen Beatrice som produceras hos Skruf. Precis som Holm beskriver sin design är jag svag för vaser som förutom sin funktion som blombärare, har skulpturala egenskaper och därmed kan stå för sig själva. Pressbild. Fler bloggare om Village: By Emma & Inredningshjälpen.

Målerås presenterar nya produkter av Ludvig Löfgren till hösten under namnet Under the Woods. Inspirationen är hämtad från de småländska skogarna och kottens form och struktur. Klotvaser har man sett många av de senaste åren – en klassisk form – här med vackra glasknottror i botten som ger den ett distinkt uttryck. Pressbild.

Jag har skrivit flera inlägg om Reijmyre Glasbruk här på bloggen – inte minst sedan ett nedläggningshot låg över bruket för något år sedan. Nu blev det nya ägare och fortsatt produktion istället. Reijmyre ligger mig lite extra nära om hjärtat eftersom det finns här i mitt eget landskap. Bruket är en av fem svenska verkstäder som finns med i Svenskt Tenns kommande utställning Närodlad design ( 15 september till 6 november). Syftet med utställningen är att sätta fokus på hantverkskunnandet, material och tillverkning. Eftersom detta är en av mina hjärtefrågor – se bland annat ett inlägg här – kommer jag naturligtvis försöka se detta på plats. Pressbild.

Heja det svenska glaset!

♡

Mörka augustikvällar

Förra helgen köpte jag mig en äldre fotogenlampa som lyst fagert hela veckan mörka kvällar. I går blev jag – med hjälp av lite stadsfestivalrabatt – med Karlskrona Lampfabriks Koholmen som jag önskade mig i våras. De är sannerligen som små praliner dessa vackra, men det är svårt att inte ge vika för den där mörkt gröna som är en av mina absoluta favoriter bland nyanser. Så nu tänder jag upp och tackar för denna sensommarhelg. Du har sannerligen varit fin!

Vad vi behöver bli bättre på

Jag har tidigare skrivit om hur jag tycker att mitt nyväckta intresse för äldre föremål har berikat min inspiration och min inredning i stort. När jag hämtade ut en bok om Reijmyre glasbruk på biblioteket slogs jag av ytterligare några aspekter – vetgirigheten, viljan att lära och att förankra saker. Generellt tycker jag att detta spår är en bristvara i bloggosfären och något som vi skulle kunna bli bättre på. I våras skrev jag om lyktan Bubbles som Reijmyre lanserade. Den har – roligt nog eftersom det rör sig om svenskproducerat glas – synts i en del sammanhang. Inte alltför sällan refereras den som en “look-a-like” till och som inspirerats av en av våra mest bekanta moderna klassiker – vasen Dagg av Carina Seth Andersson för Svenskt Tenn. Förvisso, säger jag, men även aningen historielöst då Reijmyre har haft många bubblor i sitt register under lång tid. Som gammal historiker är det lite här som skon klämmer för mig. Här tycker jag att vi kan bli mycket bättre på att medvetandegöra oss om olika sammanhang och att värdesätta kunskap och var våra saker kommer från.

En sak kan bara vara en sak. Så är det såklart. Vi ser på våra föremål på olika sätt. Men visst är det roligt med en dimension till? Mitt loppisspår har som sagt triggat igång detta hos mig ytterligare. En gammal pinal där på hyllan. Blicken dras dit. Man vänder och vrider på den. Överväger om den skall få följa med hem. Kanske börjar googla redan där i butiken. För att få veta mer. Jag har sett det röda Reijmyreglaset i många olika sammanhang, men det var först förra veckan som jag föll så där handlöst. En vas. Fyrtio kronor. Handblåst med det vackraste av ljus om man ställer den i ett fönster. Nu vet jag. Monica Bratt – modell B-245 för Reijmyre. Jag har lyssnat på radioreportage, tittat i referensverk och läst om glasbrukets historia. I sommar måste jag åka dit.

Det är lite detta jag menar. Jag tycker om när inredning får ytterligare en dimension. När en sak inte bara är ytterligare en sak i konsumtionshjulet, utan blir bärare av något mera. När jag köpte Höganäsmuggar till maken för ett tag sedan, gjorde det ont i hjärtat att se kartongerna med “Made in Taiwan”. Höganäs liksom. Allt mer flyttar ut för att det går inte att konkurrera prismässigt längre med inhemsk produktion. Reijmyre finns kvar och några glasbruk till. Jag tror att det finns ett värde i att tänka på att den där hippa ljuslyktan kommer inte bara från en speciell webbutik, utan den är faktiskt gjord på ett svenskt glasbruk som funnits länge och som förhoppningsvis får finnas kvar länge till.

Om vi skapar ett sammanhang till våra saker, tror jag att vi får ett mer hållbart perspektiv där allt inte behöver snurra så fort. Låt oss skaffa kunskap. Låt oss bli bättre på att inte bara prata prylar utan även form, ursprung och tanke. Låt oss ladda tingen med värden som även går utanför det rent estetiska. Låt oss bli lite bättre på historien.

Bilder: Bubbles/Reijmyre och två bilder på glas av Monica Bratt/Antikvärlden via Pinterest.

Vackra ting: Kudde Stäpphöna

Minns ni när jag skrev om det vackra trycket av Emma von Brömssen i november? Jag höll mig själv lite på halster där och nu finns mönstret även tillgängligt i kuddar. Här hemma är vardagsrummet helt i fokus efter en efterlängtad soffleverans. I dag kom även en fåtölj – en kär favorit i repris – och i den tänker jag mig att en stäpphöna kommer göra sig alldeles utmärkt.

Here comes the sun

I dag har jag varit i Stockholm över dagen för att inhämta julinspiration. Jag fick bland annat med mig den här solen som jag haft mina ögon på. Den är listad som juldekoration, men jag tänker nog att den kan glädja precis lika mycket året runt. Sedan åkte vi till ett ställe som jag länge har velat besöka, men dit mina vägar aldrig har lett. Jag återkommer dit. För det var en riktig upplevelse, till och med i isande kall Decembervind. Fin kväll till er!