Så blev det en solskenshistoria av detta ändå. Jag är så glad att jag nästan spricker. Kan ni tänka er? Helt plötsligt kunde jag knipa biljett till söndagskonserten. Vete sjutton hur många gånger jag har försökt under helgen med att sitta och lyssna på hopplösa uppläsningar av säkerhetskoder för att mötas av en illröd ruta om att allt är slut. Denna febriga måndag blev plötsligt minnesvärd. Ja, ni vet ju. Hur betagen jag blev, hur musiken kom att sammanlänkas med mig och hur jag liksom lyftes undan livskrisens fasor så att jag till slut kom ut lite gladare på andra sidan. En symbol för något så mycket större, ett ljus och ett hopp. Att jag nu skall få fira livet på plats en gång till känns faktiskt hur mäktigt som helst. Tacksam är bara förnamnet.
Den tredje söndagen i oktober
Det var ju nästan så att jag hade allt klart i huvudet innan. En teknikalitet att klicka hem några biljetter bara. Jag befann mig i tanken i Göteborg för en juniweekend och hade börjat diskutera hotell med maken. Barnvakt tillfrågats. Och så – ett biljettkaos utan dess like. Efter att ha suttit i kö i över tre och en halv timma kom jag in på Ticnet. Hoppet hade tänts när helt plötsligt en extrakonsert sattes in. Men jag kammade – noll. Jag har hört solskenshistorier om folk som klickat in sig och fått tag i biljetter senare, vilket har fått mig att sitta och försöka igen – men icke då. Sniff. Jo då, förstår att många köpt på spekulation och att det finns massor på andrahandsmarknaden, men vete sjutton om jag vågar riktigt. Och ett biljettsläpp till vid jul – tja, känns väl inte så troligt att man får tag i något då heller. Så lite surt sa räven när det gäller HH denna helg, tillsammans med en otrevlig höstförkylning.
Men jag glädjer mig åt att vi äntligen fått ner tulpanlökar, att jag hittade några finheter på loppis, att kära Downton Abbey är i gång, att jag har en morotskaka i kylen till eftermiddagsfikat och att solen skiner på mig här i soffan. Jag ser jul överallt och börjar kanske få lite, lite feeling. Vet inte vad det är – förmodligen sensommaren och den milda hösten. Att jag skall dra igång med min Adventsförväntan om två veckor, tja, kanske blir det så i vanlig ordning. Jag blickar ut mot en liten rumsgran på soffbordet. Den kändes ändå roligast i blomsteraffären. Så en kopp te på det. Alltid.
Fredagssvepet 42/15
Vi går mot den tredje helgen i oktober. Jag tänker mig bland annat loppis, tulpanlökar, Ticnetkö, morotskaka och så klart – lördagskväll framför TV:n. Håll till godo med veckans svep! Jo, nu börjar det äntligen igen. Kära Downton Abbey. Visst har det haft sina toppar och dalar, men det går inte att förneka den storstilade produktionen, skådespelare av klass och ett för det mesta vasst manus som förmår att skildra tidsandan speglat med den brittiska överklassens förändrade villkor. Jag bänkar mig i morgon med en stor kanna te och som vanligt ser jag mest fram emot Maggie Smiths giftiga repliker som änkegrevinnan Grantham. Det blir inte mycket bättre än så. Precis som Helena tycker jag om den här bilden med just Maggie Smith och Michelle Dockery från manusläsningen inför säsong sex som blir den sista.
Nu finns den att klicka hem – en av höstens på förhand mest hypade boksläpp inom inredningsgenren. Man kan tänka sig att Kinfolks stilbildande bildspråk firar triumfer här och att den blir kronan på verket med tidskriftens signum i större format. Att detta blir IT-boken som det byggs stilleben på i höst på Instagram och som får kröna dekorativa bokhögar på soffbord runt om i landet råder det knappast något tvivel om. Jag hoppas på en vacker bok även där bakom gardinen.
Visst är det väl något alldeles speciellt med kabelstickade tröjor denna tid på året? De sätter an en ton på ett sätt som få andra plagg gör – en dos nostalgi, en dos trygghet och en dos höstmys – här ekologisk bomull från Lindex.
Speglar, ack dessa speglar. Jag är långt ifrån någon Narcissus som inte kan lämna min egen nuna i fred, utan tar mer fasta på vad de gör med ett rum när de kommer upp på väggen. Jag är förtjust i att förstärka siktlinjer, använda dem för att reflektera ljus och för all del även som dekorativa inredningsdetaljer. Gio Pontis Randaccio från 1925 som lanseras av Gubi/Artilleriet är så vacker, jag håller med dig Tant Johanna. Man får ta upp den stora plånboken om man skall investera här, men som vanligt glimrar mässingen även friskt på loppisar runt om i landet.
I dag landar IKEA:s kollektion Björksnäs på utvalda varuhus. Jag är nyfiken på regissörsstolarna. Kanske något för sonens rum?
Jag känner för att förstärka den bruna tonen i vårt vardagsrum, sedan jag tog ner en matta från övervåningen. Det här kuddfodralet från höstkollektionen hos Chhatwal-Jonsson tilltalar mig.
Jag börjar snart bli i tagen att byta glasögon, men vete sjutton om jag skulle kunna bära upp de här i sann Iris Apfel-hommage av Efva Attling för Synsam. Coola är de utan tvekan – se bland annat hur bra denna dam passar i dem.
Fina tryck från danska Atelier Cph som utforskar olika textiliers texturer i The Art of Fabric. Via Elle Dk.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
Strawberry Thief
En av de stora vinsterna med att ha fått sakleteri som ett stort intresse, är att inredningen blir mer spontan. Jag har alltid tänkt efter länge innan jag har köpt saker, men med second hand är det snabba beslut som gäller. Inte för att jag har kastat min smakkompass all världens väg – den är i högsta grad med även nu – men visst måste det gå undan när blicken far fram över hyllorna. Jag tycker om det och känner att det berikar hur jag tar mig an och ser på hemmet. Medan jag ligger kvar i soffan med tungt huvud, får ni titta närmare på ett sådant där köp. Som bekant är jag mycket förtjust i William Morris. En sak som jag lärde mig i den där artikeln om hur man skulle presentera sig på sin blogg, är att man skall hänvisa till äldre inlägg som representerar en på ett bra sätt. När jag tittade tillbaka fann jag det här inlägget om tapetkärlek och Morris. Det förtjänar att få skina lite igen tycker jag så här några år efter att det skrevs.
Lite Morriskärlek alltså denna torsdag. I lördags stannade blicken på Strawberry Thief ett mönster från 1883. Det är inte så troligt att jag skulle haft de där fåglarna med jordgubbar här hemma om jag inte hade sakletat. Jag tycker så mycket om skärmen, men jag tror kanske inte att jag hade tagit ett aktivt beslut om att köpa den ny. Det är just det som jag tycker är det fina i kråksången och som gör att jag känner mig mer kreativ än på länge när det gäller inredning. Det känns helt enkelt lustfyllt och inspirerande med det lite mer oförutsägbara och slumpartade i samklang med min klassiska stil.
Solen sveper bort frosten där ute. I natt var det dags. Andra tider stundar.
Kära Håkan
Ingen blir väl speciellt förvånad över att jag känner mig aningen upprymd av denna post på Instagram. Varenda fiber av mig vill uppleva den där magin en gång till – en oförglömlig försommarweekend med extra allt. Kära Göteborg och kära Håkan – hoppas att vi ses i juni! City Trivet/Men at Work/Rum21
Tisdagseftermiddag
Sen tisdagseftermiddag i soffan, höstens första förkylning, flera koppar te och mental snuttefilt i form av några gamla Mr Selfridge-avsnitt på Netflix. När huvudet är tungt vill jag inte utmanas, utan då är brittiskt kostymdrama i repris det som jag längtar efter. På bordet har jag en salig blandning av ljuskällor att tända upp när mörkret sänker sig lite till. Några av de senaste tillskotten är ännu oputsade från lördagens loppis – två snurrade från Gusums Bruk, en Tokyo-lykta av Carina Seth Andersson från Skruf/Le Kiosk och en glasbubblig tung sak som jag tycker är så vacker, även den från loppis.
Hörrni – jag måste tacka för alla de ord som jag fått av er efter mitt inlägg i går. Jag är så glad över er mina fina läsare som hänger med mig här i stort och smått. Från hjärtat – tack.
Tänker på: Jaget i bloggen
Jag surfade runt lite i helgen och uppdaterade mig i bloggflödet. Jag hamnade bland annat hos Sara på Little Mix Fix It och hennes post Vart tog mitt oborstade inre vägen? Sara hade läst denna artikel How to write a killer About me page for your blog. I relation till den reflekterar Sara över hur hon själv framstår på sin blogg. Så intressant och så tankeväckande. Enligt artikeln gör jag kardinalfelet nummer ett i min egen presentation. Jag tar fasta på “random facts” om mig själv presenterade på ett lite charmigt sätt. Mina blodapelsiner, lördagsförmiddagar och innergårdar skall möjligen krydda en introduktion, inte utgöra den. Nu vet jag inte om den där artikeln om en proffsig presentationssida är grunden i allt, men jag fick mig en rejäl tankeställare och började tänka mycket på jaget i bloggen i samklang med utvecklingsplaner framöver. Lite så här då om jag följer i spåren.
Jag tänker mig att vi på sikt får någon slags relation, du och jag. Att du återvänder hit för att du känner att här finner du något läsvärt, något du kanske inte har sett förut och något utvalt. Du får förströelse till en kopp te med iPaden i soffan eller kanske en snabb uppdatering med telefonen på tunnelbanan. Du vet att en av mina grundtankar med det jag presenterar är att det skall vara en W-vinkel på allt och du tycker att det ligger ett värde i att ta del av det. Du uppskattar att du inte bara får en kanal till de senaste pressutskicken och sådant som man ser på många andra ställen, utan du upplever att det jag skriver om är något som jag känner mycket för. Du känner att det jag visar genomsyras av passion för gestaltning i olika former, vare sig det gäller blomsteruppsättningar, skapande av stilleben, skrivandet av en bokrecension eller ett tjusigt modecollage. Du känner mig som en estet, som en väktare av det vackra i världen och som någon som ofta väljer att se de detaljer som skänker glädje även om det finns svärta och smärta bakom. Du som har läst länge har varit med mig i småbarnsår, livskris och detox. Du respekterar mig och vet mina gränser, även om jag kan tänka mig att du saknar att få lite mer av vem jag är och var jag är numera.
Jag tror att du uppskattar att jag har ett brett anslag och skriver om det mesta som inspirerar mig, även om det är fokus på inredning och säsonger. Du tycker om att få tips och att bli guidad när det gäller vitt skilda ämnen som polotröjor, glasbrukens framtid, tv-serier och nyttiga recept. Du känner mig som en som förespråkar kvalité, hållbarhet, klassisk stil och som är säsongsmänniska ut i fingerspetsarna. Du suckar säkert ibland åt att jag har stenkoll på Svenskt Tenn:s sortiment och mina referenser till Håkan Hellström, liksom du nog det senaste året blivit lite förvånad över att jag spenderar så mycket tid på loppisar. Men det är samtidigt det fina med dig och mig. Jag tror att du tillåter mig att utvecklas, för kärnan i vad som är W finns alltid där.
Jag tror att du som typisk läsare är i gruppen 35-50 år. Du är kvinna med lite mer tid till dina egna intressen. Jag tror att du vill bli guidad och inspirerad när det gäller livsstil, att du gärna vill ha konkreta köptips ibland, men att du är smart nog att fatta dina egna beslut. Jag tror att du hämtar din inspiration från många ställen och att det du uppskattar med bloggar är den personliga avsändaren. Jag tror inte att du vänder dig till mig för att lägga ett karbonpapper på hur jag inreder och köpa exakt en sådan lampa som jag har, utan jag tror att du mer är intresserad av det kreativa i processen, säsongsinredning och att man kan förvandla med små medel. Jag tror att du skulle bli himla förvånad om jag började snickra, men att jag sätter upp en storblommig tapet är du med på. Jag tror att du tycker om att läsa det jag skriver, att mina texter är av vikt och att du inte bara tittar på mina bilder. Jag tror också att du finns där utanför den där åldersboxen. Att du tilltalas av det jag presenterar, även om vi inte är i samma fas i livet. Jag tror att du tycker att det finns en stringens och en tydlighet i det jag kommunicerar här.
Jag tror att jag kan erbjuda dig en varierad sida, där en av lockelserna ligger i att du inte riktigt vet vad nästa bloggpost skall handla om. Jag tror att du uppskattar det oväntade, samtidigt som du tycker om att vissa inslag är återkommande som exempelvis Fredagssvepet. Jag tror att du efter att ha läst inne hos mig lämnar med en känsla av att vara uppdaterad, inspirerad och ibland ha fått något nytt att reflektera över. Du har inte riktigt tiden att själv hålla koll på allt, utan uppskattar att få en ingång av mig. Ibland sätter du på en sång på Spotify som jag har länkat till, ibland klickar du in dig till en kudde, kanske plockar du upp en kastanj på vägen hem och lägger fram den på bordet och tycker att hösten är lite härlig ändå. Ibland hinner du inte läsa mina långa inlägg när jag far fram i tankebanan, andra gånger stannar du längre. Jag vill alltid att du skall känna att det är jag som är avsändaren, att allt filtreras och är utvalt av mig personligen.
Känner du igen dig – eller är jag helt ute och cyklar?! Nu har jag skapat ett gyllene tillfälle för lite feedback och önskningar framåt. Ta gärna chansen. Jag skulle tycka att det vore så roligt att få höra.
Hoppas att just du får en fin inledning på veckan!
Want need wear read – oktober 2015
WANT Jo då – visst är den klassiska PH-lampan något som jag definitivt skulle kunna tänka mig att ha här hemma. På denna tjusiga annonsbild fastnar dock mina ögon mest på serveringsvagnen. Det är en fin vintage från brittiska Kaymet. Jag har haft tur att finna precis en sådan bricka som sitter på vagnen på loppis och skulle definitivt bli själaglad om jag sprang på en vagn. Det nytillverkas en del modeller nu, men den här i tre våningar är så himla fin. Jag skulle förmodligen inte kunna hålla den så där danskstylad, utan snarare lasta fullt med vackra saker. Om ni vill läsa mer om serveringsvagnar rekommenderas denna bloggpost hos Stiliga Hem.
NEED Tant Johannas bloggpost i dag påminde mig om en mental notering om dessa köksredskap. Det har varit i ropet att plastbanta köket på olika sätt. Vi behöver investera i nya redskap och nu är såväl hållbarhet som miljösnällt och gott mot människan med som variabler.
WEAR Jo, det är lätt att anta att jag blivit smått besatt denna höst. Kanske är det något undermedvetet med min hals också. Nåväl, här är en till i kategorin polo.
READ Nix, jag har inte läst något av årets nobelpristagare i litteratur – Svetlana Aleksijevitj. Jag har läst om henne – bland annat i denna intervju i Vi läser. Hon var favorittippad till priset i år och i höst måste jag ta igen lite läsning här.