Mötet med en plats formas av många olika faktorer. När jag gick uppför vägen till Tage Andersens Gunillaberg strilade regnet ner på mitt paraply. Grå tunga skyar omgav den gula herrgården och djuren i hagarna stod samlade för att söka skydd. På något vis kändes det som om jag hade varit här förut, eftersom jag har sett flertalet bildreportage. Det var en lördag i september veckan innan Gunillaberg slog ihop sina dörrar för säsongen. Det var då hösten kom.
Den danske blomsterkonstnären Tage Andersen förvärvade den småländska herrgården Gunillaberg 2008. Herrgården är belägen i Bottnaryd, några mil utanför Jönköping i växtzon fem. Anläggningen består av utställningsdel i huvudbyggnaden, utomhuskonst, trädgårdsinstallationer, ett stort växthus, hagar med djur samt mindre byggnader med exempelvis försäljning av konst och ett café. Här träder man in i ett samlat konstverk skapat av en man som genom sitt uttryck bildar en egen värld.
Där sitter han på väggen i herrgårdens utställningsdel. Herr Andersen himself. Om det kändes välbekant och helt i linje med min smak att tidigare denna dag träda in i Estrid Ericsons värld i Hjo, så var besöket på Gunillaberg en helt annan upplevelse. Här fick ögat något helt annat och sinnet fick sträckas ut, precis som det skall vara mellan varven. Man kan inte bara titta på saker som stämmer med ens egen estetik, utan man behöver få krockar och nya infallsvinklar.
Mitt bestående intryck av Gunillaberg är spelet med kontraster. Hela herrgården och Andersens val att skapa denna värld mitt i den småländska urskogen är såklart grunden för detta. Det finns mycket formklippt här – inte minst magnifika lagerträd i vackra patinerade ektunnor. Stramheten där står i stor kontrast till andra uttryck som känns betydligt mer storvulna. I ett av husen säljs dyrbara konstverk vägg i vägg med en stia där vietnamesiska hängbukssvin ligger och snarkar. Stort och smått – allt känns otroligt medvetet genomfört.
I trädgården finns flertalet konstverk där det gröna blir en basal del av installationen. Här syns ytterligare ett exempel på kontrasten med den svenska granskogen mot exotiska växter som Passionsblommor. Även om motsatserna är tydligt på platsen, får man ändå en helhetsupplevelse, där det ena är en förutsättning för det andra. Allt hänger ihop.
Inne i herrgårdens utställningsdel får man ta del av upphängd konst och Andersens universum. Man kommer mycket nära när man går runt och även här är det påtagligt hur viktigt det gröna med växter och buketter är för gestaltningen av rummet.
Tage Andersens blommande kamelior skall vara något alldeles extra på våren, men vi fick istället se parken med liljor i full blom. Konstraster som sagt. De starkt lysande rosa liljorna ser nästan lite overkliga ut i den svenska skogen.
Magnifik installation med liljor inne i huset.
En otrolig och nästan övermäktig doftupplevelse att vandra fram bland alla dessa blommande liljor.
Det stora växthuset på Gunillaberg dominerades nu av det gröna när blommorna gått i vila. En fantastisk rofylld plats denna eftermiddag då vi var ensamma inne i detta glashus.
Växter som primadonnor på scenen, men här ges även konserter.
En mycket vacker cafémiljö, där det denna dag var kyligt och ruggigt. Jag tog en kransekage på min assiett – enligt källan Andersens favoritbakverk – även om beskrivningen av karamelliserat wienerbröd fick mig att känna mig högst tveksam. Men om man är på ett ställe som detta, så skall man väl köra hela upplevelsen ut. Och vet ni? Där och då smakade det faktiskt en smula vidunderligt.
Det var på Gunillaberg jag mötte hösten detta år. Ett minne att bära med sig.
