Living by W – Page 138

We decor life | Sittplats

I dag startar vi årets första tema inne på mitt andra projekt Decor Life. Tanken är att samlas kring ett inredningsrelaterat tema varje vecka. Vi startar med sittplats. Temat presenteras varje torsdag och sedan är man välkommen att länka sitt bidrag nästkommande tisdag och onsdag. Jag har alltid tyckt att det är roligt att blogga kring givna tema. Det ger ett incitament till eget innehåll, en möjlighet att mingla lite på en samlingsplats och att få inspiration av andra. Tanken med We decor life är en kravlös och kreativ plats, där man inte binder upp sig att vara med varje vecka. Man är med när tid och lust finnes helt enkelt. Jag hoppas såklart att ni andra i bloggosfären skall känna er inspirerade att delta i utmaningarna. Varmt välkomna!

Jag vet att många har varit nyfikna på våra nya soffor. Här är de i all sin prakt. Våra bästa sittplatser. Det blev en favorit i repris när det gäller modellen, den kära Howardsoffan. Nu fick det bli två stycken för att få till rumskänslan i detta hörn och utöka antalet sittplatser. Hörnan kompletterades med en annan klassiker som redan finns i hemmet – Laminofåtöljen. Här trivs jag som allra bäst här hemma för tillfället.

Grunden i hörnan består med bland annat det stora runda soffbordet som skänker möjlighet till ö mitt på med fina saker och som ger en fin inramning och vänlig form till rummet.

Och så har vi blivit med en smart TV. Även om jag inte kände alldeles till mig när maken började tala om storlek här, så måste jag säga att det blev himla bra. Framförallt tycker jag om att kunna sitta i min kära sittplats och hyra film rakt till soffan. Så hos oss kan man inte tala om TV-apparatens död med denna uppgradering. Den där svarta rutan får nog vara med oss även framöver. Kära sittplats. Vi tycker om dig.

Bidrag till We decor life | Sittplats

Kul att ni klickar på våra små hjärtan. Det hjärtar jag.

Normcore inom inredning

Det här inlägget hos Em har gnagt i mig sedan jag läste det. Sådant som stannat i tanken och utmanar tycker jag om – generellt är vi inte så diskussionsbenägna inom denna del av bloggosfären. Vad handlar inlägget om då? Em förespråkar för egen del en neutral och anonym inredning med ambition att komma bort från ett förutsägbart designbingo där man med insyn i denna värld på ett enkelt sätt kan avkoda hemmet och se var dess ting kommer från. Sakerna är i mycket kopplade till jakt på social status och att visa vem man är genom sina val. “I believe that quality, both in terms of design and materials, comes in all price ranges. I also firmly believe that the simpler a design is when it comes to lines and appearance, the longer it will take before one’s eyes get tired of it.”

Med tanke på den diskussion som förs kring det personliga hemmet, känns denna infallsvinkel som Em skriver om, extra intressant. Jag kommer att tänka på den sväng modevärlden redan har tagit kring Normcore (se artikel i Vogue och en mer lightvariant i Veckorevyn här). Är det dags även för inredningen nu? Är det ett mer “demokratiskt” inredningsideal där vi äntligen frigörs från det kommersiella? Är det en stil bland andra som skapar sin egen agenda för rätt och fel? Hur man än vänder sig i detta känner jag att det mesta handlar om medvetenhet. Om man skall kunna avfärda ett hem oavsett stilriktning som varumärkestätt, krävs förkunskap att kunna koda av det som syns. Jag inser att en del köper prylar för att markera att man kan, men samtidigt lever hoppet om att man väljer med hjärta och med hållbarhet. För egen del känner jag också att det neutrala och det anonyma som förespråkas, lätt överskuggas av en vilja till kunskap, en glädje inför design och en vetskap om vad som finns i hemmet. Jag kan bara se till den sakletarådra som drabbat mig där jag gärna går på loppis. Visst är det roligt att liksom “avkoda” föremål som jag bär med mig hem och se ursprung och design – att sätta in föremålet i ett sammanhang och ge det dess historia. Jag ser inget negativt i det, snarare att det berikar. Och oavsett stil och personligt ID i inredningen – gör det med förtroende för den egna smaken känner jag. Det fördes en intressant diskussion förra våren om att designprylar har ett snabbt liv från att gå till hot, hot, hot till att bli överexponerat i vår visuella värld. Jag har läst ett antal rader i trådar om personlig inredning om att man inte skall bli som alla andra och köpa den där bubbliga vasen. Well, ha också förtroende nog att älska den och sätta den på hedersplats i ditt hem om du nu vill det. Kort sagt – intressant Em och mycket tankeväckande! Jag fortsätter att klura utifrån olika infallsvinklar. Vad tycker du?

Blommigt

Det är möjligen ett utslag av min allmänna gråhet och sjukstuga att mina ögon genast söker sig till blommor i alla dess former, även när det gäller en snabb scanning av kedjornas klädutbud. Den här blusen tror jag kan bli himla fin till ett par svarta byxor. Den står som kommer snart inne hos H&M och om kvalitén håller även i verkliga livet så tycker jag att det känns som ett tidigt vårfynd.

Liten tröst

Jag tycker faktiskt lite lagom synd om mig själv denna lördag. Om inte den här eländiga sjukan hade slagit sina klor i mig, så hade jag befunnit mig på Instagram-träff i Stockholm och gjort något av det bästa – lunch, fika och museum – blandat med massor med prat. Nu är det så att möten inte kan kompenseras med materiella ting, men jag tycker ändå att jag är värd något från min stående klassikerlista när jag fick utebli från roligheter. En Lyngbyvas får det lov att bli – och när jag sätter blommor i den skall jag tänka på alla fina möten som väntar mig framöver.

Nu testar vi med små hjärtan här på sidan, där man kan klicka till om man så behagar som komplement till kommentarer. Fin fortsättning på helgen!

Inred med vintage

Mitt sällskap i dagens soffa med några filtar över mig, en poncho på och en halsduk virad runt halsen, har bland annat varit Elsa Billgrens Inred med Vintage. Boken kom i höstas då jag läste mycket om den – se massor här på Billgrens blogg – men inte intresserade mig så särdeles för den. Men med en nyfunnen geist inför sakletandets ädla konst lånade jag boken häromdagen. Bara att titta på omslaget ger en liten hint om var skon har klämt lite för mig när det gäller second hand. Jag har haft svårt att identifiera mig med dessa flickor i vintageklänningar som fixar retrokafferep med sina femtiotalskoppar. Inget fel i det. Inget alls. Jag tycker om att såväl läsa om det som att se vackra bilder, men det är ju inte jag överhuvudtaget. Jag var och är inte heller någon Shabby Chic-typ som går igång på den patinerade lantstilen, inte heller är jag speciellt intresserad av den där fabrikslitna stilen som varit så oändligt populär de senaste åren. Men helt plötsligt har liksom poletten trillat ner för mig. Det finns så mycket där ute som har varit brukat tidigare – och det kan förenas med mina tankar kring kvalité, form, vackra ting, tidlöshet och handens verk. Heureka liksom. Till slut. Det finns något här även för mig.

Boken då? Jodå, mycket vettiga saker kring sådant som jag själv tycker om att lyfta fram. Billgrens tre ledord för shopping är kvalitét, estetik och funktion. Man skall föreställa sig sitt hem när man handlar, vara trogen sin stil och utöva disciplin mot sig själv för att komma hem med saker som man vill leva med och som passar ens hem. Man skall dock alltid hålla utkik efter den där lilla extra twisten som kan överraska. Jodå, det talas en del om det personliga hemmet även här.

Tekopp efter tekopp och med hopp om att energin ligger alldeles inom räckhåll. Det får vi lov att tro.

Valentines

Jo, så här romantiskt jobbar vi när det gäller gåvor. “Jag har nog lite tid på stan´ i morgon mellan möten”. “Jaha, då kanske du skulle kunna gå och köpa en Alla hjärtans dag present till mig”. “Ja, det kanske jag kan om det är i närheten av där jag går”. “Kan du gå till Vasagatan? Det ligger inte så långt från Centralstationen tror jag”. “Ja, det kan jag förmodligen”. “Då SMS:sar jag dig en bild på det jag önskar mig”. “Gör det”. Nej, det är inget tjusigt smycke som på bilden, men väl något som värmer och som väcker mina livsandar varendaste dag. Can´t wait. Såklart :). Annons för Tiffany & Co.

Jag har en stor populärkulturell lucka när det gäller Mr Grey och hans förehavanden. Filmen har premiär i Alla Hjärtans-tider och jag förmodar att många ser fram emot att se den. Själv lyssnar jag på Ellie Goulding som medverkar på soundtracket. En klassisk dänga, som man inte kan låta bli att skråla med i, skall sannerligen inte underskattas mitt i mörka januari. Fin tisdag!

Begynnelsen

Jo, det är en helt annan upplevelse att ägna merparten av lördagsturen till loppis, än att gå med en checklista på staden. Det oberäkneliga i sakletandet och att man inte har en aning om vad som väntar, är sannerligen något annat än att titta på det senaste, där man för det mesta kan få med sig något hem om man så vill. Jag kammade noll och intet i lördags, men lite ny kunskap fick jag med mig på vägen. Fint så. Och så de här små vårbuketterna. Som små praliner stod de där i blomsteraffären. Helt oemåtståndliga.En frökatalog rikare blev jag med. Det här är dock inte ett inlägg om att jag längtar ihjäl mig efter våren. Nej, ge mig en stor portion av krispig vit vinter först med ordentligt knarr under skorna. Men visst rycks jag med lite. Och får den där instinkten som jag hade som liten när leksakskatalogerna kom till jul. De där önskekryssen. Ett antal år senare handlar de om dahlior. Och då har man väl blivit en tant. Så där på riktigt :).

Med hopp om en fin start på veckan!

Fredagssvepet: 3/15

Jag samlar mig inför helg och det 137:e fredagssvepet i ordningen. Håll till godo!

I veckan blev årets Oscarsnomineringar klara. Jag har haft dokumentären om Vivian Maier på min att-se lista sedan juldagen, men nu fick jag den sista sparken i baken av Oscarsnomineringen och att den bara ligger kvar en vecka till på SVT Play. Passa på ni också om ni inte redan har sett filmen om en av 1900-talets stora fotografer, vars bildskatt upptäcktes av en slump 2007.

Så fort man läste raderna på Lotta Agatons blogg om att hennes bostad nu är till salu, förstod man att detta skulle sprida sig med blixtens hastighet i bloggosfären. Eftersom jag själv befinner mig i den så är det väl närmast tjänstefel att inte ta med den i ett svep. I veckan skrev Maria Soxbo en krönika på Sköna Hem om 2010-talet som ett potentiellt skämskudde-decennium inom inredning. Vad kommer vi i efterhand att minnas som speciellt och utmärkande för denna tid när våra ideal blir retro på en Antikrunda framöver? En sak är säker – om man vill se till en stil som har varit och fortsätter att vara otroligt inflytelserik i vår era – då är det läge att kapsla in bilderna från Agatons hem till framtiden. Jag tycker i vanlig ordning om Agatons sätt att arbeta med materialmöten – något som ofta glöms bort när man har en stil som denna – som då kan bli ganska platt tycker jag. Om man blir inspirerad och vill veta mer om saker som syns på bilderna rekommenderas en titt här. Själv dyker jag, i vanlig ordning, in i färg och mönster efter en tur i Agaton-land :).

Hemtex fortsätter att satsa på designsamarbeten. Senast i raden är Plaza Interiör som tagit fram en sovrumskollektion. Vad som för mig är oklart i sammanhanget är hur tjusiga bilder och samarbeten tas om hand i de konkreta butikerna. Här hos mig i alla fall, finns det mycket liten korrespondens mellan känslan i affärerna och den visuella värld som företaget skapar åt sig. Det verkar finnas många pengar att satsa på såväl reklam som stylade bilder, men ett hett tips är att använda en del av budgeten till att rusta upp i butik till något som lockar dit mer kräsna kunder. Bild: Malin Cropper/Hemtex.

Jag har framförallt följt Formex via ett antal Instagramkonton denna gång. Något som blicken fastnat på, i likhet med många andra bland annat Tant Johanna, är Vera Novis. Företaget är ett samarbete mellan Smålands Skinnmanufaktur och Formbruket. Svensktillverkade ting med god form – det här kommer vi få se mer av framöver var så säkra.

Något annat som glimtat förbi regelbundet i flödet är Havsglas vackra amplar. Ampeltrenden är fortfarande glödhet och denna version är himla fin.

Mer glas att fånga ljuset i. Iittala tar fram fler delar i den klassiska Ultima Thule-serien med anledning av att det var hundra år sedan formgivaren Tapio Wirkkalas födelse. Här är det även läge att hålla utkik på Loppis efter de karakteristiska bubblorna.

Möjligen signifikativt för den första riktiga veckan efter julen. En önskan att svepa in sig i en filt. Den här är så fin – och stor – i ekologisk bomull i design av Henrike Schoen – finns bland annat hos Le Kiosk.

Lugna fredagstoner i dag.

Elle Mat och Vin kör helgmenyer på sin sajt. Jag siktar bland annat på denna sallad i dessa citrustider. Och en och annan pärlhyacint lär det bli. Hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!