Fredagssvepet 35/19

Det ingick inte alls i planerna att ägna sommardagarnas återkomst med att vara skraltig. Jag har förlorat mig i Netflixs Mindhunter som jag tidigare har valt bort för att jag upplevde den som alldeles för läskig. Det är den stundtals med tanke på vad serien handlar om, men fast blev jag med Kicks Sea Salt till tekoppen med mycket honung i. Och så lyckades jag få tag på biljetter till Håkan Hellströms sista augustispelning nästa år. Jag sladdade in någon timma efter biljettsläpp och fick två platser. Kändes nästan som fusk med tanke på hur mycket energi jag har lagt ner på biljettsläppen tidigare. Nåväl, helgen närmar sig, jag samlar mig till svep och inleder i Italien där Liselotte Watkins ställer ut skulpturer på Villa San Michele. Där skulle man ju vilja vara! En sådan fin utställningsaffisch och nu börjar det komma notiser om Watkins samarbete med Svenskt Tenn som lanseras senare i höst. Spännande!

Brittiska Toast är oslagbara när det gäller att sätta samman allt det som får en att tänka att höst – jo, det blir nog bra det. Så samstämda vackra färgskalor och detaljer.

Blickarna börjar så sakteliga att dras inåt igen med fokus på att boa in sig som det blir i detta säsongsskifte. Jag håller alltid utkik efter textilier och mattor vintage. Bukowskis.

Mina dahlior har varit ovanligt sega i år, men nu så. Julia som är lika glad i dahlior som jag har skrivit ett stort inlägg om sin odling. Läsvärt och många vackra bilder!

Terese har fyndat vackra handmålade assietter. Porslinsmåleri kan inte ha varit helt ovanligt som hobby om man tittar vad som står på loppishyllorna. Jag utfärdar en liten trend alert på detta i vårt hyllande av det unika. Jag har själv några föremål och skulle gärna ha fler. En kvinnokonst i likhet med broderiet som kanske är på väg fram ur det dolda.

Trädgården svämmar över för tillfället, samtidigt som det är en bitterljuv tid då det går mot andra tider. Hösten är prefekt för plantering – om man ändå hade samma entusiasm nu som man har i maj… En av årets finaste trädgårdsböcker är denna. Jag lånade den på biblioteket och fick mig såväl historia till livs som konkreta trädgårdstips.

De stora dinnerplate-dahliorna täcker just en stor tallrik, eller som i detta fall ett tennfat. Ett av mina finaste fynd den senaste tiden – från Gamla Santessonska Tenngjuteriet i Stockholm anno 1914. Nu har jag köpt prydnadspumpor som jag skall lägga upp på det.

I september är jag arrangör för en fotoutmaning #minavackrating med utgångspunkt från mitt konto @baravackrating. Jag tänker att försöka arbeta lite från orden även här på bloggen. Häng gärna på du med!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Fredagssvepet 34/19

Då får väl höstterminen vara här på allvar när mina fredagssvep rullar igång igen. Väl mött! Intensiteten av all promotion inför den nya Downton Abbey-filmen är redan hög och lär väl öka ännu mer innan premiären. Jag tycker än så länge att det är roligt och naturligtvis måste man klä upp sig och dricka Afternoon Tea i anslutning till filmen sedan. Rule Britannia i vanlig ordning. Downton Abbey i Harpers Bazaar US September 2019

Jag har pratat mycket om den svenska hemslöjdens återkomst. Det är framförallt klassisk träslöjd med naturmaterial som är i fokus då. Är det äntligen dags även för broderiet? Det har puttrat i omgångar, men aldrig riktigt fått det stora breda genombrottet. På loppis finns det verkligen hur mycket som helst för inga pengar alls. Det kanske behövs en twist för att få in det i våra hem igen? Jag känner mig som något på spåren när jag tittar på Sarah Beckers broderade tavlor som säljs på danska stilbildande The Apartment. Vackert i kubik och fullt möjligt att få till andra typer av broderier. Jag funderar vidare på denna tråd.

Branschmässan Formex pågår med mer fokus på hållbarhet än tidigare. I flödet av produkter fastnade mina ögon på Grandpas keramikkollektion Low Key som produceras av Paradisverkstaden. Vacker keramik med en tanke om att producera inom Sverige – fint så.

Svenskt Tenn har öppnat utställningen Välkommen till biosfären om vårt förhållande till det som omger oss och till varandra. Konstnärerna Lars Arrhenius och Eric Ericson har gjort stora illustrationer som utmanar tanken med fakta och humor. En alldeles livsviktig utställning som jag hoppas få möjlighet att se.

Rönnbären dignar från grenarna och är fina att ta in i olika sammanhang. Se så fint Karin på Vackert Naturligt har gjort. Det är alltid smart att ta av bladen för längre hållbarhet på kvistar och här blev det skulpturalt vackert med bären.

7o-tals-inspiration från Other Stories. En så fin bild med färg, mönster och materialmöten. Suget efter trenchcoat börjar komma och snyggt med matchade byxor med fladder i benen.

Nu har jag äntligen börjat titta på The Little Drummer Girl som finns på TV 4 Play. Förutom att vara en spännande komplicerad spionhistoria baserad på John Le Carrés klassiska roman, är det en retrofest för ögat. Rekommenderas varmt – ur flera aspekter.

Och naturligtvis tittar jag på Unge kommissarie Morse i kväll. Numera mustachprydd är det en genre av brittiska deckare som jag är mycket svag för.

Nere i köket står en skål med krispiga Discovery – äntligen äppelsäsong! Enklast möjliga är att klyfta ned äpplen i en form, strö över havregryn och kanel, hyvla lite smör över och ringla över honung. För extra lyx riv även ner lite mandelmassa. Skjuts in i ugnen ca 225 grader 10-12 minuter. Servera med exempelvis grekisk yoghurt.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Bortomlagom

Jag försöker aktivt finna ny inspiration nu när hösten nalkas. Det är en klassisk tid av nystart och jag känner mig alltid som mest på gång när säsongerna skiftar. Ett riktigt fint konto på Instagram är Karolina Lann Vallins @bortomlagom.

Karolina broderar på ett sätt som gör mig sugen på att plocka fram nål och tråd och göra ett försök. Sådan här snirklig brodyr för klassiskt monogram på servetter – så himla fint!

Personligt med fingertoppskänsla med mycket färg, form och mönster som jag tycker om.

Och blir man inte sugen på att göra en extravagant höstdukning när man ser detta så säg? Så fint med en rejäl centerpiece med säsongens vackraste. För mer inspiration – in och följ @bortomlagom.

Inspirerande hållbarhet

Helt i linje med mina tankar för tillfället publicerar Maria på Husligheter “Om att få ångest, inte inspiration, av texter om hållbarhet”. Texten handlar om att människor ibland vill bli inspirerade när det handlar om inredning, utan att för den sakens skull känna klimatångest. “Finns det en motsättning mellan hållbarhet och inspiration?” frågar Maria. Mitt enkla svar på den frågan är nej – och jag tänker använda mina forum till att visa just det ännu tydligare framöver. Jag vill finna arenor och samarbeten i linje med detta och vara en kraft i denna rörelse.

Vad menar jag då med “inspirerande hållbarhet”? I denna fråga tar jag utgångspunkt i den klassiska frasen ” You must be the change you wish to see in the world”. Jag tror på att om jag som aktör i sociala media visar och kommunicerar inspiration kring hållbarhet bidrar jag till en normalisering av t ex att köpa saker second hand eller att göra buketter efter säsong. Jag vill inte på något sätt förringa kunskap och att läsa hårda fakta om saker och ting, men för egen del tror jag på en roll som just inspiratör och “influencer” i ordets rätta bemärkelse. I mitt fall tror jag på att förmedla lust som drivkraft, istället för att vara den som verkar upplysande med siffror. Jag vet inte hur ni är, men för mig fungerar det utmärkt att läsa in mig på det på egen hand. Diskussioner kan frodas ändå tycker jag. Med andra ord kommer jag inte att vara den som förespråkar hållbarhet genom att berätta för er om villkoren för och miljöpåverkan av textilindustrin. Jag kommer istället vara den som står här i en second hand-köpt blus och med det tror jag att ni funderar på att göra detsamma.

Även om normerna verkligen har ändrats – i alla fall i den sfär som jag rör mig i digitalt – är det långt ifrån alla som börjat gå på spåret. Medierna gör sitt till. Det är fortfarande extremerna – eller kanske föregångarna – som syns. Att inte vara en renlevnadsmänniska, men att köpa mycket second hand och leva i samklang med årstiderna får inte samma utrymme. Retrospåret – att leva fullt ut i ett lite nostalgiskt skimmer och ha de rätta prylarna i en Stringhylla från tiden och tidstypisk klänning – dominerar fortfarande vintageinredningen, eller så är det fina genomförda inredningar där det mesta är antikt. Jag vill visa att second hand är något för alla, oavsett stil och hur det ser ut hemma eller i garderoben.

Sedan tror jag att vi måste ha respekt för varandra och att vi alla har olika ingångar. Det är som om varje generation måste återupptäcka gammal kunskap. Det är lätt att skaka på huvudet över taggen dikesblommor på Instagram och tänka – jisses när blev det något nytt? Eller att bli smått förundrad över att vi ska minska matsvinnet genom att ta till vara på rester? Snälla någon, det har man väl alltid gjort. Som sagt – respekt är A och O i hållbarhetsfrågan istället för att vifta med personliga fanor, även om det är nog så frestande ibland.

Vad tror ni om inspirerande hållbarhet? Är det möjligt? Vad får ni får tankar i frågan? Är ni med mig på tåget?

Välkommen tillbaka

Välkommen tillbaka! Jag säger det i vanlig ordning med blommor. En nyplockad trädgårdsbukett med sensommarens pioner – dahlior i fokus – tillsammans med luktärt, hortensia, klematis och humle. Av de nya sorterna är hittills Petras Wedding och Strawberry Cream favoriterna.

Det blev en tämligen lång paus härifrån denna sommar. Jag har letat efter inspiration, mål och riktning. Lusten har funnits till mitt instagramkonto @baravackrating som fokuserar på vintage. Jag tänker att jag skall försöka samla ihop mig till en framåtsyftande rörelse som har sitt nav i blogg och instagram med mer tydligt fokus på vintage, säsong, kunskap och inspiration. Jag vill hitta mitt W-spår i detta och kommunicera det som jag brinner för. Det har på ett sätt varit en ren fröjd att nischa sig och det tar jag med mig som en lärdom hit. Jag hoppas att ni har lite tålamod med mig, att ni har lust att följa mig inne på @baravackrating och att jag åter skall skapa en plats här dit ni vill återvända. Väl mött!

Drömtårta på Christina-dagen

Fruntimmersveckan pågår för fullt. I dag är det min mammas dag. Christina. Även jag bär namnet. Lite typiskt henne att ta med fikabröd på sin namnsdag, alltid med andra i tanken först. Kakan jag skulle ha bakat får bero till en annan dag. För denna dag njöt vi drömtårta. Ack, ack – en tugga är som att förflyttas tillbaka till barndomen. Drömtårta var ett av mina absoluta favoritbakverk. Min mamma bakar alltid efter klassiska Sju sorters kakor – recept finns här.

Jag växte upp med mycket hembakat. Då var den ultimata lyxen det som kom från kondis, men nu är det ingenting som slår barndomens kakor. Någon gång fick jag en hel egen drömtårta. Lyckan. Har ni något liknande minne kopplat till smak och barndom?

♡

Luktärter i juli

Jag har precis plockat in dagens skörd av luktärter. Jag känner mig aldrig rikare än nu i trädgården. Fyra vaser har fyllts upp och skall njutas av inomhus i kväll. Det börjar klarna upp, värmen puffar på, men nog blir det lite Grantchester och te sedan. Min favoritvas till de rara ärterna, som jag dessutom kallar luktärtsvasen, är den helblonda Musselmalet på små fötter från Royal Copenhagen. Den är egentligen tämligen opraktisk med sin genombrutna spets, men ack så vacker till just detta. Den har jag köpt second hand liksom den andra lilla Musselmalet och den lite större Blå Blomst. De här sakerna står ofta i finskåpen på välgörenhetsaffärerna, men det skall de väl göra. Klassiker med en bestående stil. Längst bak står en Lyngbyvas som jag fått i present. Där förstår man hur långa en del stjälkar är i år. Jag ser fram emot att sätta samman de här primadonnorna med annat i buketter.

♡

Med hem från Skåne

Vi fick en fin vecka i Skåne. Ni kanske har följt mig på Instagram på @living byw ? Där har jag lagt upp en del utflyktstips som jag tyckte extra mycket om. Jag kommer säkert tillbaka till en del upplevelser – någon önskade sig en Skåneguide – vi får se vad det blir. För nu kikar jag ned i kassarna jag hade med mig hem i bilen och tipsar därmed om en del ställen som vi var på i år.

Förra året köpte jag mig ett par sockar på Skillinge Diversehandel som salufördes med texten “den ljuvligaste strumpan av dem alla”. Som jag har använt dem! Jag fryser i princip alltid och de här är perfekta i alla väder skulle jag säga. Nu stannade vi till på ett kort stopp på Österlenturen. Jag köpte ett par till att byta med. Under samma Österlentur var vi på Blå Spaden i Löderup där jag blev med stråhatt och pelargon. Svårt att inte tycka om växthuset där med den vackra skuggväven plus glassbaren Frusen Glädje. Och så fikade vi på Drömbageriet utanför Gärsnäs! Bakverken för länge sedan uppätna – en av mina topp fem-fikor all time – men en kola har jag kvar att njuta av vid tillfälle. En Lund-tur förstås med lunch på Malmstens Fisk i Saluhallen och inköp av te på klassiska Tehuset Java. Samma dag var vi på Luktärtsfestival i Rugerup. Så roligt att se Cecilia Wingårds odlingar. Här hemma har jag min egen show varje dag – nya fröer av favoriten Jilly som blommar för fullt. Inspiration deluxe med Frank in the house på Falsterbo Konsthall. Jag köpte med mig utställningsboken – så fin med ett förord om mönster och Josef Frank av Ingela Lind som är något av det bästa jag läst på länge. Jag köpte också en affisch som redan kommit upp i matrummet och som fick mig att slå på inredningsnerven mitt i sommaren. Jag återkommer dit snart.

Vildpelargon från Blå Spaden som sagt. De har en hel del roliga sorter där – lite mer ovanliga som lockar med bladform och doft. Så kunde jag inte låta bli att köpa med mig ett litet fikon som härstammar från de stora på Åbergs Trädgård utanför Ystad. En sådan inspirerande pärla till handelsträdgård! Lätt med på toppen av Skåne-besöksmål. Jag är svag för att köpa med mig just växter för att få med lite av känslan till det egna gröna.

I den andan köpte vi även med oss potatis från en vagn som stod vid vägen. Så god – tror sorten heter Solist – och på så vis även lite smak med hemåt. Loppisar då? Vi var inte på så många. Det blev mer prioritering av annat. Jag är utflyktsgeneral och det gäller att kombinera dagar så att det passar alla gällande ork och intresse. Även i år reste vi med min vän och hund, men utan dotter. Vi delade upp oss ibland och gjorde olika saker, men även mycket tillsammans. Toleransen för små skyltar som säger “loppis” är förhållandevis låg, så för familjefriden så. Jag och min vän var på Gröna Ladan i Löderup och Erikshjälpen i Lund. Ett litet udda grönt Bistrofat från franska Pillivuyt som syns på första bilden köpte jag. Får satsa på sommarfynden här på hemmaplan istället.

Hoppas att ni har haft en riktigt fin sommarvecka!

♡