Fredagssvepet 5/18

Sådär ja – äntligen lite vinter utanför fönstret med en vitskimrande värld! Som kontrast till det tar detta fredagssvep avstamp i sommaren hos IKEA.

Ögonen stannar bland annat på det här bordet med perforerad metall – Krokholmen. Genom Residence.

Lite mer av denna estetik i House Doctors vår och sommarkollektion. Bedagade växthusmiljöer är något av det allra finaste tycker jag. Genom Inredningshjälpen.

Tillbaka i säsong med värmande tröja från H&M.

Och semlor – eller semmelkladdkaka i detta fall. Karin på Vackert Naturligt bjuder på förförande bild och recept. Kanske något att testa i helgen?

På Victoria and Albert i London kan man se en utställning betitlad Ocean Liners: Speed and Style – romantik och stil från tiden då kryssningar var à la mode. Jag skulle gärna avlägga ett besök för en stunds eskapism. Klassisk bild av Edward Steichen som pryder baksidan av utställningsboken.

Precis som Jenny siktar jag mot en biograf och Churchill-dramat Darkest Hour som fått riktigt bra kritik. Joe Wright har regisserat och det skall bli roligt att se favoriten Kirsten Scott Thomas i rollen som Clementine Churchill.

Tjusiga möten med lejongul sammet, fransar, fågeltyg och zebraränder – inspirerande från Layereds nya kollektion som visas med ting från Auktionsverket. Genom Seventeendoors.

Fredagstoner

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Sweet pea

Det var nog den där korgen som fick mig i stämning. Och att ha blivit utnämnd till luktärtsdrottning av Åsa på At My Casa. Det epitetet vet jag inte om jag egentligen gjort mig förtjänt av, men kanske skall man bara bära kronor utan att ifrågasätta dem? Nåväl, jag samlar mig i alla fall till en beställning av de små hårda fröna som bär all ljuvlighet inom sig. Jag skrev ett samlingsinlägg om luktärter tidigare i år – finns här. Ordern gick till Skåne även denna gång. Det blev favoriter från i fjol, men även några nyheter – bland annat Nimbus som här ses hos Floret Flower.

Jag är så svag för de mörka, strimmiga sorterna av den söta ärtan – här Senator i luktärtstorn från förra sommaren.

Lite så här tänker jag – med inspiration från Floret. Almost Black, Nimbus och Senator blir min mix. Och så lite så här – mer pastell i lila och blå toner med för mig nya Charlies Angel och Our Harry samt den vita klassikern Dorothy Eckfort. Två andra som hänger med från förra sommaren blir Heaven Scent och Piggy Sue i sköna softade nyanser av aprikos. Drottning eller ej – jag hoppas på en blomstrande sommar även i år!

♡

Klassiker: Sussex Trug

Jag håller ständigt ögonen öppna efter trädgårdsting i vintagesvängen – här skrev jag ett inlägg om det i somras. Det verkar det vara fler som gör, för det är svårt att finna. Det senaste tillskottet i genren fick alla mina gröna fingrar att darra lite. En perfekt patinerad liten Sussex Trug! Medan jag stod och bläddrade i gamla Floraböcker siktade min loppisvän korgen till mig, så jag kan inte tacka mina falkögon denna gång. Det är något speciellt med saker som redan har levt ett grönt liv och här talar vi om en sann klassiker.

Jag har några liknande korgar i växthuset, men inte en sådan här i hantverk med kastanjeträd. Företaget som gör dessa korgar, Thomas Smith, har en historia som sträcker sig bakåt till 1820-talet där Smith började tillverka korgar i Sussex – läs om hantverket här och här. Det är något med dessa korgar som genast gör mig till en brittisk trädgårdstant som går och klipper rosor till buketter.

Det är kallt, grått och ruggigt, men korgen och lite grönt skapar en stunds stämning ute i växthuset. Nu säger vi adjö till januari och siktar mot februari med frökataloger, sticklingar, bokrealisation, hjärtan, semlor, sportlov, snödroppar och det återvändande ljuset!

♡

Dagens ord: Kvalitet

I dag fastnade mina ögon på dessa ord när jag fick upp reklam för den kommande Antikmässan. De är från en intervju med antikexperten Li Pamp – bekant från bland annat Antikmagasinet som sänds på Kunskapskanalen. Det pågår många diskussioner om hållbarhet för tillfället och det är ofta den första aspekten – material och tillverkning – som är i fokus. Men hur många hållbara saker behöver vi egentligen? I vår bildvärld där vi ständigt matas med visuella intryck och trenderna skiftar snabbt, tänker jag att vi behöver lägga fokus på det som här träffsäkert benämns ögats slitage. Sannerligen en intressant aspekt på hållbarhet och att försöka finna det tidlösa som man vill leva med.

♡

TV-serier

Kul att ni kommer in med önskningar på inlägg! Jag har fått flera mejl om jag inte kan tipsa om TV-serier som jag har sett. Kanske är behovet extra stort nu med mörker och förkylningar? Jodå, visst kan jag det. Jag får fila på en lista med mina stora favoriter över tid, men bjuder i dag på de serier (utan länkar eftersom eminenta Google finns alldeles nästgårds) som förekom här på bloggen under 2017. Jag kan nästan lova att du kommer att finna något du gillar bland dessa tjugosju. Håll till godo!Året inleddes med Homelands (SVT, Netflix) sjätte säsong. Det är fortfarande spännande och förmår att gjuta liv i aktuella frågor, men inte är det riktigt som i början. Jag såg inte de första säsongerna när de sändes på TV, men streamde ettan och så köpte jag min kanske sista DVD:box för att kunna se säsong två innan trean skulle sändas på SVT. Ack, ack så bra det var då! Men jag håller kvar och bänkar mig snart till den sjunde säsongen. * Fenomenet SKAM (SVT, NRK) nådde även mig – minst sagt. Jag snärjdes in i den norska ungdomsserien och såg den fjärde och sista sängen i realtid med klipp från NRK. Nu kommer en rad nya efterföljare i andra länder – först ut är den franska varianten. * Poldark (SVT) är en klassisk brittisk kostymproduktion som fångade mig i den första säsongen med mer komplexa karaktärer och lite mer svärta än det brukar vara i genren. Den andra säsongen som sändes förra våren var möjligen inte lika fängslande. Hur mycket krut kan man lägga på att skildra en gruvas uppgång och fall? Hur många ridturer längs med kustlinjen kan man filma? * Sherlock (Netflix) – en av mina stora serie-crusher med Benedict Cumberbatch som detektiven! Briljant i sina finaste stunder – jag rekommenderar den alla dagar i veckan.

Big Little Lies (HBO) var en av vårens stora snackisar när det gällde tv. Surret har fortsatt med prisregn över skådespelarna hela säsongen. Tre mammor med skolbarn och deras komplicerade liv i flådiga Monterey i Kalifornien med en mordgåta som motor. Ja, detta är bra och Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är värda alla priser. Nästa år kommer fortsättningen med bland annat Meryl Streep!

Billions (HBO) – amerikansk maktkamp mellan skrupelfri kapitalist på den ena sidan och en rättfärdig (?) åklagare på den andra – rullade på med sin andra säsong. Bra skådespelare med bland annat svenska Malin Åkerman. * Girls (HBO) gick i graven med sin sista säsong. Stilbildande och utmanande i genren med Lena Dunhams signum – riktigt bra. * This is Us (TV3) Karolina Fjellborg – tvkrönikör på Aftonblandet kallade den “en snyftmysig tv-serie att tröstäta glass direkt ur paketet till”. Jo, ungefär så – och trevlig i sina bästa stunder. * Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Netflix) – sevärt för hela familjen med lite större barn. Mystiskt, stundtals märkligt och välgjort. * Feud (HBO) – dramatiskt om verkliga händelser mellan Hollywoodaktriserna Joan Crawford och Bette Davies. Jag har inte sett klart denna, vilket möjligen tyder på lite bristande engagemang. Snyggt minns jag och kanske skulle jag se färdigt. * The Good Wife (Netflix) Jag fastnar gärna i mastodontserier där hjärnan inte behöver jobba så mycket när jag är sjuk. Förra vintern blev det denna advokatserie. Jag har sett någon säsong på TV, men nu plöjde jag hela. Det kom även en spinoff The Good Fight (HBO) som är riktigt bra. * The Halcyon (SVT) fick ganska direkt duka under för ambitionen att göra nästa “Downton Abbey”. Synd tycker jag för här fanns potential med tjusiga brittiska miljöer och den inneboende dynamiken på ett hotell. Det finns inte så mycket tålamod i Tv-branschen längre. * Badehotellet (TV 4) är möjligen min puttrigaste serie kring ett danskt pensionat, men jag klarade ända till slutet. Vem kan motstå danskt hygge i sommarmiljö?

Den andra stora snackisen förra våren var definitivt The Handmaids Tale (HBO). Jag fastnade i denna dystopi efter Atwoods roman med Elisabeth Moss. Jag är förtjust i när man förmår att skapa en ny värld som man går in i – här dessutom filmat i ett speciellt ljus. Det här är otäckt, omskakande och på samma gång oemotståndligt om kvinnor som tvingas bli reproduktionsslavar i diktaturen Gilead. Den andra säsongen kommer i april – det ser jag fram emot!

Game of Thrones (HBO) är en av världens största serier och ett populärkulturellt fenomen. Det tog ett tag innan jag började att titta, men sedan fastnade jag även om det finns mycket att diskutera gällande skildringen av våld och kvinnor. Den sjunde säsongen var definitivt ännu mer grandios, vilket inte alltid var till seriens fördel. Men svårslaget som äventyrlig fantasy med en produktionsbudget som slår allt. * The Keepers (Netflix) är en i raden i den populära True Crime-genren. Den här gick under huden på mig – stark och oförglömlig. * Unge Kommissarie Morse (SVT) är ungefär så mycket mordgåtor som jag klarar av numera. Jodå, jag ser även på Bron (SVT) som rullar nu, men med åren har andelen kriminaldraman som jag tittar på sjunkit drastiskt. * House of Cards (Netflix) bjöd i vanlig ordning på Robin Wright i högform även under sin femte säsong. Det här var en serie som verkligen fångade mig de första säsongerna – nu är den svagare – och blir väl aldrig sig lik efter Kevin Spaceys fall…

Grantchester (SVT) är en av mina favoritserier som gick mot sitt slut 2017. James Norton gör en så fin rolltolkning av prästen som lider diverse kval och löser kriminalfall i samarbete med den lokala kommissarien i femtiotalets brittiska landsbygd. * Top of the Lake (SVT) av mästerregissören Jane Campion och med Elisabeth Moss är briljant i sin första säsong. I höstas gick uppföljaren China Girl. Stundtals lysande skådespeleri, men på det hela taget blev det för magstarkt med för många tematiska trådar. Ettan dock – så bra!

The Deuce (HBO) utspelar sig kring sjuttiotalets framväxande porrindustri. Brutalt om livet på gatan, perfekt tidskänsla och Maggie Gyllenhaal är så bra i sin roll! * Outlander (Netflix) är något av min quilty pleasure när det gäller serier. Egentligen inte alls min grej med tidsresor och Harlekin-romantik, men ändå svår att låta bli. * Vår tid är nu (SVT) är det stora svenska eposet som när det är som bäst skildrar tidsandan och den eviga kärleken, när det är som sämst är det förutsägbart och stolpigt. Men sevärt – ja då. * Godless (Netflix) är kvinnlig western med Downton Abbey-Mary. Jag började att titta förra året, men än återstår det avsnitt. * Stranger Things (Netflix) där jag kom in i andra vågen av nördar när den andra säsongen släpptes. Jag trodde att den skulle vara alldeles för läskig för mig, så avstod att titta, men nu blev det höstlovsunderhållning för mig och sonen. Älskar att dela upplevelser även med större barn! Åttiotalsnostalgi – och även om jag är otroligt harig – så läskig är den faktiskt inte. * Alias Grace (Netflix) är ännu en Atwood-filmatisering om ett rättsfall på 1800-talet med en kvinna som blir anklagad för ett mord – psykologisk historia.

The Crown (Netflix) – utsökt in i minsta detalj med historielektioner och kungliga bestyr. Jag slukade serien på en helg med massor av te. Till den tredje säsongen skall stora delar av rollbesättningen bytas – spännande, spännande. En av mina favoriter!

Hoppas att ni hittar något ni gillar!

♡

7 a week: Sista helgen i januari

Januari närmar sig sitt slut och bjöd på såväl vårkänning som piskande regn denna helg. Min gröna blick börjar långsamt att väckas till liv och har fått utlopp i fröpåsar, krukor och små lökväxter. Vi tar oss väl an en påse blandat smågodis mestadels från sparat från Instagram. Varsågod att ta en bit! Jag har ett ambivalent förhållande till Svenskt Tenns stora tygväskor. De rymmer en himla massa och är praktiska på många sätt, men det är också mycket lätt att det blir att man finner sig stå och rota runt på jakt efter något på botten. Eller är det måhända jag som bär runt på för många märkliga saker? Nu finns den i ett av mina favorittyger av Frank – Aristidia – och den placerar sig på önskelistan.

Den brittiska författaren Virginia Woolf (1882-1941) födelsedag firades i veckan med porträtt av systern Vanessa Bell hos @theworldofinteriors som påminde om detta alltid aktuella citat: “Lock up your libraries, if you like; but there is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedom of my mind’ – Virgina Woolf, A Room of One’s Own. I vår öppnar utställning på Artipelag om Bloomsburygruppen där Woolf var en tongivande gestalt.

Den här stiliga bilden från @bukowskis sparade jag raskt ned. Har ögat inte tröttnat på Coffetable-böcker? Jo, alla gånger – speciellt när det känns som om urvalet mer bestäms av ängslighet och att köpa de “rätta” tegelstenarna. Ett personligt urval böcker kan aldrig bli fel – och man kan faktiskt läsa i dem också – här på Alvar Aaltos klassiska Tevagn för Artek.

Jag vet inte om jag finner min väg till @louisianamuseum om Picassos keramik, men en affisch kan man väl önska sig ändå?! Ett tämligen fattigt substitut för att vara på plats, men så fin.

Jag har sparat ner många bilder från olika personer kring Bukowskis utställning med skulpturer av Eric Grate och Eva Lange. Det skulpturala uttrycket har oss sannerligen i sitt grepp. Utställningen bildade även fond till Elin Klings Totême på Modeveckan i Stockholm. Vackert.

Ett kuddberg av turkisk kelim, väggpanel och Morris – kombinationen får mig på fall – @contemporary_life

Som sagt, den där gröna stämningen börjar ta över mer och mer nu. Vacker inspiration från @zetastradgard

Väl mött nya veckan!

♡

Fredagssvepet 4/18

Fredag är svepets dag, eller hur?! Håll till godo med veckans! Jag blev så himla glad när jag såg kampanjbilderna för smyckesföretaget Sophie by Sophies vårkollektion på Instagram i går. Så fina med de stora geometriska smyckena, den uppdaterade retroflirten och den fräkniga modellen. Kollektionen heter Pomodoro och är inspirerad av Italien, skulpturer och kontraster. Inspirerande vackert!

Plisserad scarf/Lindex

Färginjektion från Strandvägen.

Bambuspegel/Indiska

Förra helgen stod jag och höll i ett Mimosaträd, men det slutade med att jag ställde tillbaka det. Förra året hade jag ett stort fång gult hemma. Doften är sannerligen fantastisk och kanske behöver man denna färginjektion i detta nu? Någon som testat ett träd? Zetas

Några fröpåsar lär det nog bli i helgen i alla fall när man lockar med halva priset. På bilden syns två av mina favoriter som jag alltid sår till sommaren.

Det är citrustider. Jag blir frestad av alla glaserade citronkakor som skymtar förbi här och där – bland annat hos Jenny. Kombinationen citron och vallmo är ju så god! Sitter du inne med något favoritrecept? Citrus Garden av Josef Frank för Schumacher.

Jag har inte sniffat på Other Stories nya Sicilian Sunrise, men kombinationen av citron och grapefrukt brukar tilltala mig. Annars inspireras jag och gör en egen kroppsskrubb med dofterna som i t ex den här.

Veronica Maggio + Jocke Berg blir ledmotiv till nytt Bergmanprojekt med Tomas Alfredsson och Jesper Waldersten – Bergmans Reliquarium. Hjärta på det.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡

Billgren Wood, loppisledord, på gång och superfynd

I går blev jag så pepp när det äntligen var dags för podcasten Billgren Wood att ta sig an auktioner och loppisar. Sofia Wood är numera marknadschef på Bukowskis och Elsa Billgren är väl en av landets mest kända loppisprofiler. Lyssna på “Stora auktions- och loppisavsnittet – så blir du proffs” om du inte gjort det. Här avhandlas bland annat att man för det mesta antingen är auktions – eller loppismänniska. Jag tillhör definitivt den senare kategorin. Jag håller med Elsa Billgren – det är det oförutsägbara och jakten i sig som lockar. Nätauktioner har jag inte alls kommit igång med. Jag tycker fortfarande att det känns lite läskigt och svårt. Sedan var det tal om loppisledorden igen. Tanken är att man skall ringa in sin stil med tre ledord för att ha en kompass när man letar. Svårt säger jag! Jag försökte i somras med engelsk trädgårdstant, handens verk och Estrid Ericson, men i grunden är jag en skata som samlar på det som jag finner glimmar vackert som bland annat kan ses i min tagg #wloppisfynd på Instagram.

Det är alltid roligt med trendspaningar även inom vintage tycker jag. Förutom att man alltid har sin egen smak, sina ledord och sin kompass, är det skoj att tänka på vad som är på gång. När det gäller inredningstrender har vi sett sjuttiotalets återkomst på bred front. Jag vet inte om det är annorlunda i Stockholm, men här hos mig har inte den stämningen nått loppisarna ännu. Här är det fortfarande riktigt låga priser på brun rustik keramik – på bilden vacker dansk kanna med bambuhandtag som jag köpte för 30 kr – och det finns mängder av porslin i denna kategori. Jag har mycket svårt att lämna teserviser som knappt ser använda ut – här Signe Persson Melins Härd för Höganäs – sex koppar för nittio kronor och kannan för trettio kronor.

I podcasten pratas det om att auktioner är mer kurerade – dvs man får ett utvalt sortiment presenterat för sig. På loppis är det lite tvärtom. Man får leta – ofta efter en nål i en höstack. För mig är det meditativt och roligt för det mesta när jag får göra det på mitt sätt. Jag får däremot kalla kårar av beskrivningen av de Gotländska sommarloppisarna när man skall ställa sin man mitt i och springa runt som en galning och samla in potentiella fynd – vet inte om jag skulle klara av det. Att någon tipsar om godbitar gillar jag dock – i olika former. En favorit är antikhandlaren Jenny von Platen som tipsar i varje nummer av Antik och Auktion. Ett av mina grundtips som även var med i min loppisguide är att läsa och tillägna sig kunskap. På så vis arbetar man upp en mental bildbank som är till nytta när man befinner sig i vintagesvängen. I senaste numret är Oiva Toikkas glasfåglar med.

Var det inte något bekant med den där bulliga formen med liten svans som siktades i en myllrande hylla på ett ställe där privatpersoner hyr? Jodå, visst var det en Toikka. För femton kronor blev fågeln min. Den kvalar in på min lista över superfynd som sällan händer, men när de väl gör det samlas energi till att fortsätta tro på att något sådant skall finnas där. Nu står den här hemma och väntar lite på ett sammanhang med sina skulpturala kvalitéer. Och någon annan är förmodligen bara glad att bli av med den! Den enes skatt – som vanligt. Heja återbruk.

♡