Jodå, jag vidhåller den bruna färgens förtjänst och nu kämpar jag inte längre i motvind. Brunt är tillbaka på bred front helt enkelt. Jag har allt sneglat på dromedar-lakanen från Midnatt, men det blir valnötsbudget för min del. Jag tycker om att fynda. När priserna börjar bli riktigt låga i slutreatider tycker jag att man skall satsa på klassisk bas. Dagens tips blir brun ekobomull till 70 %.
♡
Jag lämnar en tämligen händelsefattig helg bakom mig med mest tid under filten och läxläsningshjälp om samhällsekonomi. Jag bjuder ändå på sju snabba från min “sparlåda” på Instagram. Ni kanske finner något som ni också tycker om. Om jag kan få nog av Netflix The Crown och brittiska kungligheter i allmänhet? Nej då. Jag har avverkat The Royal House of Windsor – intressant dokumentärt om familjen. Fann precis The Windsors – såpakomedi om de kungliga som jag definitivt måste titta på också som lite motvikt till allt det upphöjda och respektfulla. Vad har då Helena Bonham Carter med detta att göra? Jo, det ryktas om att hon skall ta sig an Prinsessan Margret i säsong tre av The Crown. Stora delar av ensemblen skall bytas ut när man går framåt i tiden. Ett roligt grepp och Bonham Carter är en favorit. @bazaaruk
Här föll jag för den klassiska 70-talsestetiken med brunt, mönster och färg samt guldsmycken med @sophiebysophie
Oj, så jag har sett fram emot detta boksläpp! @cillaramnek är en stor inspirationskälla och här besöker hon olika verkstäder. Sofia på Mokkasin är lika pepp som jag och har skrivit ett fint inlägg med fler bilder här.
Loppisåret har tagit sin början så här galant för ständiga inspiratören @findbyflappergirl Det är extremt sällan jag kan rada upp så där många fynd efter några rundor, men visst blir man peppad till stordåd – och lite häpen. Loppisgräset är liksom alltid lite grönare på den andra sidan…
En annan ständig inspirationskälla för min del finns som bekant på Strandvägen, men mindre känd är möjligen deras konto @svenskttenn_interiorstudio där man får följa mer konkreta inredningsprojekt med bland annat moodboards. Jag sparar ned nästan varenda bild.
Ingen lär kunna missa att det är Tulpanens dag i morgon på Instagram. Förbered er på frossa!
Väl mött nya veckan!
♡
Så fick vi fredag igen efter den första veckan efter alla helger. Veckans svep tar sin inledning i Riviera. Serien gick på C More i höstas, men för mig fick den sin start i veckan på fyran. Snygga miljöer på den franska rivieran, Julia Stiles har en tjusig garderob som jetsethustru och skoj att se Lena Olin i en roll. Såpigt och jakt på sanningar – vi får se om jag stannar – men en huttrig kväll i januari gick det fint.
Linne och rotting är klassiker som ögat alltid trivs med – från Göteborgsbaserade Tell Me More.
Fin blus/H&M
På min radar – bärnsten. Det har varit så många andra stenar och kristaller i fokus, men den klassiska bärnstenen står och bankar på dörren tycker jag – speciellt i samklang med all sjuttiotalsestetik som vi inte kan få nog av för tillfället. Jag skulle gärna springa på något smycke vintage.
Jag har aldrig prenumererat eller köpt så få tidskrifter som jag gör just nu. Den digitala läsningen har till viss del ersatt, men det är också så att det är få magasin som lockar genuint. Många är likriktade, har tappat i kvalité och modetidningarna – nej – det är inte min grej längre på samma sätt. Om fler skulle se ut så här kanske jag skulle köpa några fler lösnummer. Jag tycker alltid att specialomslagen är så mycket intressantare än de vanliga – här februariutgåva av brittiska Harpers Bazaar med anledning av “Charles II: Art & Power’ exhibition” på The Queen’s Gallery i Buckingham Palace.
Torkade växter är tillbaka på bred front, vilket väl delvis får anses som en välgärning miljömässigt då det finns mycket i dikesrenen att använda sig av även denna årstid. Pampasgräs är det absolut trendigaste och jag tror att vi kommer att få se många som odlar olika gräs i sommar för att ha i buketter. Finstämd variant av den klassiska Unikko från Marimekko och Carina Seth Anderssons Urna i amberfärgat glas. Vintagetips på det – det finns massor att botanisera bland på hyllorna.
Vintagekänsla även på denna kudde från Artilleriet.
Många krukor som står tomma nu. De stora blomkedjorna lockar med rabatter på gröna växter – det blir kanske en runda dit i helgen. Gränsfors/Tambur.
Och så några lökväxter. De vita pärlhyacinterna är så fina just precis nu.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
♡
Förra veckan ägnade jag mig åt dahlior. Den blomma som jag annars har odlat längst i mitt gröna liv är luktärter. Den är essensen av sommarromantik a´la mormorsträdgård med sin karakteristiska doft som kan vara fullständigt bedövande. Senator, Purple Prince, Lady Grisel Hamilton, Heaven Scent och Piggy Sue.
Förra säsongen var den första som jag gav mig på fördrivning av luktärter i större skala, innan har jag direktplanterat i maj. Med ett växthus finns det mer plats för sådder och jag försökte mig på ett antal sorter.
Jag köpte alla mina fröer av Cecilia Wingård och följde också hennes odlingsråd till punkt och pricka med plastpåsar som en essentiell ingrediens.
Man kan möjligen tro på att jag är en hejare när det gäller att driva upp frö, men icke då. Jag har ett antal halvhjärtade misslyckade försök bakom mig. Jag blev alldeles lycksalig när jag fick små gröna trådar som sökte sig upp ur jorden på detta sätt!
När jag planterade isär de små gröna fick jag mängder av små plantor. Det gjorde under för mitt självförtroende som odlare och det var bra att ha en del att ta av, för alla små blir inte till stora plantor.
Men många blev det!
Den stora fördelen med att fördriva är att skörden tidigareläggs. Jag har då aldrig kunnat plocka luktärter i midsommartid, men det kunde jag förra sommaren. Det kändes otroligt lyxigt och allt pill med de små gröna plantorna belönade sig mångfalt. Jag odlade mot ett stort armeringsnät.
Och även i klassiska pyramider. De växer så vackert på detta sätt tycker jag.
Sensommarromantisk bukett med bland annat dahlior och luktärter. Snart blir det en beställning av årets fröer, för detta gav definitivt mersmak.
♡
Denna milda vinter gör att man finner ett växthus inklätt i frost som extra gnistrande. Och solen! Så efterlängtad med djupa skuggor på väggarna. Den är skoningslöst mot dammet i alla vrår, men den stora vårrusten får bero än ett bra tag. Jag tillhör inte dem som längtar vår ännu och är glad för det. Då har man helt enkelt en himla massa väntan framför sig. Vårlökar däremot, det är något helt annat. Nu vill jag ha en liten spirande krokus eller pärlhyacint bredvid mig i läshörnan. Det här tiden till tycker jag, liksom tanken att stoppa i sig lite mer nyttigare saker efter julens överdåd. I min kyl finns alltid dessa jordnötsbars som blev en favorit sedan jag gjorde dem första gången i våras. Recept finns här. Alltid med en tekanna inom räckhåll – det här handdrejade nytillskottet med bambuhandtag blev mitt för trettio kronor förra veckan – en ny favorit och alltid med en pläd – denna från Klippan, även den vintagefyndad för en liten slant.
Det är det där spirande ändå. Det där skira gröna. Lökarnas rottrådar. Det bankar hjärtat för nu när ögonen dras till ljuset mot klassisk Cararra-keramik av Wilhelm Kåge.
För det är ändå lite extra roligt att fynda saker till växthus och uteliv på vintern. Det är hoppingivande och härligt att liksom ha allt framför sig, utan alla krav på att passa vattning, små frösådder och alla knölar som skall i jord. En gammal tvättkorg till krukförvaring – minst lika fin i botten – ljusstakar från Byarums Bruk och ett ekollon av Lisa Hammar Posse. Men vi tar väl lite vinter först, eller hur?!
♡
Vi går mot slutet av Trettonhelgen och jag antar att vi inte är ensamma om att ha städat ut julen denna söndag. Det är precis samma känsla varje gång granen åker ut. Ljuset, det lite mer avskalade och allt skirt grönt känns mest prioriterat av allt. För mig strålar det samman i en klassikerönskan – Stensöta från GP J Baker – och en vilja att uppdatera fönsterbrädorna med sticklingar och någon ny krukväxt.
Dubbelknäppt hundtand känns klassiskt om något – här fint stylat av Sophia Roe för H&M Magazine.
Jag får lite stora skälvan när det handlar om slagauktioner. Minns hur jag som liten satt på Syföreningsauktionerna och svettades med buden för den där åtråvärda tyllinsvepta tvålen med rosetter och fötter av pärlor… På tisdag har SVT:s Auktionssommar premiär. Två lag skall tävla om att göra de bästa fynden som skall värderas av två experter. Vi får väl se om det blir mer ploj än kvalité, men klart att man måste titta loppisråtta som man är. En av värderingsmännen (fast en kvinna då) är Maria Granström som är chef för Private Sales på Bukowskis. I senaste Hem & Antik finns ett litet porträtt och hemma hos Granström vilket fick mig att köpa en papperstidning denna gång och inte bara bläddra digitalt. Maximalt myllrande härligt, härligt.
Just nu befinner jag mig i Kina tillsammans med De Wall på jakt efter porslinets själ. Jag skulle gärna sett hans utställning på Artipelag, men den missade jag tyvärr. En julklappsbok som glädjer mig.
Efter julprogrammet tog jag fram den här fina boken och bläddrade i. Jag har bland annat lagat brysselkål a´la Mandelmanns – rekommenderas. På tisdag är det säsongsstart för det omåttligt populära programmet som tog landet med storm förra året. Jodå, jag kommer titta nu igen.
Tulpanerna har fått stå kvar för min del än så länge. Jag längtar efter min favorit – Verona – som Charlotte på Gardenflow fångat så här vackert. Jag plockar gärna själv och helst av allt med löken kvar. Den är så vacker i sig och det går att göra vackra arrangemang med ett annat uttryck.
Sarah Klang fick en att spetsa öronen i soffan i fredags. Ack, ack så bra! Lyssna på Lover eller Left me on Fire. Amore!
Väl mött nya veckan!
♡
Vi har den första fredagen på året och tillika Trettondagsafton. Den där solen som träffade mig i ögonen ett ögonblick på Nyårsdagen har för det mesta lyst med sin frånvaro. Jag saknar ljuset, men det fina i kråksången är att det kommer återvända mer och mer för varje dag som går. Jag förlorar mig i mina dunkla skuggor till mer ljus i villan i Enskede som är till salu genom Historiska Hem. Jag bor i ett hus byggt 2008, men tjugotalestetiken har för alltid ett fast grepp om mitt hjärta med exempelvis den här typen av serveringsskåp. Åh!
Eller knarrande trägolv. Åh på det med! Jag faller som en fura för kombinationen med matta, vackra gamla noter och klassisk pall. Foto av Fredric Boukari och styling av Mainstreet Stockholm genom @historiskahem.
Seventeen Doors har gjort ett stort blogginlägg om sina hemfavoriter från 2017. På listan finns bland annat Åkerlundska villan som gjordes om till bostadsrätter, stylades av Lotta Agaton och fotgraferades av Pia Uhlin. Det mörka och murriga är definitivt tillbaka på bred front och brunt är definitivt det nya grå. Jag har inte något emot det alls då brunt är en av mina favoritfärger – för alltid hånad av mina barn för det… Därför är det kanske inte så konstigt att jag inte faller in i kritiken mot Meghan Markles klädsel på julgudstjänsten på Sandringham – för er som eventuellt är kungliga nördar i likhet med mig.
Min favorit bland tidningsinspiration för tillfället går även det i bruna toner – Tony Andersson för Gods & Gårdar genom @tastelikeagoldfish. Här, liksom på bilden ovan, syns Wilhelm Kåges Carrarakeramik för Gustavsbergs. Vackert så det förslår och jag blev med ett snäckfat på loppis i veckan.
Brunt/Other Stories
Alltid på min loppisradar – korgar. Det senaste fyndet är en enorm gammal tvättkorg som jag tänker skall få vara krukförvaring i växthuset. Här alldeles nya från H&M Home.
Stiliga Hem har varit på Waldemarsudde och sett utställningen med Annika Ekdahls bildvävar. Jag hoppas få tillfälle att komma dit innan den stänger i februari. Så vackert.
Det glädjer mig varendaste gång när jag ser framgångar för svenskt glas. Det var min första stora inredningspassion och har så förblivit genom åren. Artillieriet har tagit fram en vas med Märta Karlsson som kommer finnas till försäljning i butiken. Och som jag alltid brukar säga – titta vintage. Här finns mängder av vackert glas som förtjänar att få glänsa igen.
Ett överdådigt kostymdrama hör väl säsongen till. Jag drack te till Hotel Sacher förra helgen. Den avslutande episoden är i morgon. Överdådig scenografi och lite ovant, men trevligt att höra tyska. Rekommenderas.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
♡
Jag går i trädgårdsvila på vintern och tänker inte alls speciellt många gröna tankar. Frökatalogen som anlände innan jul har jag inte öppnat ännu. Det kommer en brytpunkt senare när ögat vänds utåt igen, men för nu trivs jag bäst inomhus och riktar min energi dit. I år blev det dock ett undantag när det kom mejl om att årets dahliaknölar fanns ute till försäljning. Förra året ignorerade jag dem och tänkte vara förståndig och se vad som överlevt vinterförvaringen innan jag beställde nytt. Det visade sig vara ett stort misstag, då många sorter var slutsålda när jag kom till skott. Denna gång har jag tagit i med bombastiska visioner om en blomstrande sommar. Jag köpte inga snittblommor till jul och nyår utan satsade på sommarens fägring istället. Det känns också som något som jag vill stå för – hellre närodlat och i säsong än att köpa exotiskt och långväga från. Så jag hoppas på många sådana här blomkorgar i sommar genom att titta tillbaka på förra årets dahliabilder här på bloggen. Cornel Bronze, Offshore Dream, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night, My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte såg ut som den brukar göra.
Det tar sin början här när april anländer. Då är det dags att titta till de övervintrade knölarna som befinner sig inslagna i tidningspapper i förrådet. De kan se bra eländiga ut och några brukar stryka med. Det värsta för knölarna är om de torkat upp och är hårda, annars finns det oftast hopp.
Jo, det är lite pyssel med knölarna med upptagning på hösten och vinterförvaringen, men om man lyckas så premieras man med stora plantor som växer på sig år från år. Här syns växelbruket i pallkragarna som är en av mina odlingsplatser för dahlior. På våren odlar jag tulpaner här som blommar över lagom tills det är dags att plantera ut dahliorna. För mer om plantering, uppdrivning och skötsel har jag skrivit ett långt inlägg Allt om dahlia där det mesta finns samlat.
Förra året var något av en prövningens säsong för oss dahliaentusiaster. Det skavde i mig varendaste gång när jag såg perfekta Café Au Lait – dahliavärldens fixstjärna – på softade Instagrambilder. Jag köpte åtta knölar, varav det blev något av sju. När de väl började blomma visade sig att det var fel sort… Jag kände mig enormt snuvad på konfekten efter att ha gullat med plantorna sedan i april. Det är ju så med knölar. Man vet inte riktigt hur de kommer att se ut förrän de slår ut och då är det för sent för att driva upp fler det året. Efter ett antal år som odlare vet jag att det förekommer naturliga variationer. Såklart, det är ju blommor vi talar om. Men när det är helt andra sorter, då är det något galet. Även om jag hoppas på bättre utdelning i år är ett gott råd att kalkylera med viss marginal. Dahlior är ofta starka i färgerna, medan det är ett mer softat ideal som gäller med mjuka pasteller. Tänk på att bilder redigeras. De tjusiga motljusbilder man ser på Instagramkonton är en sak. Verkligheten hemma hos sig själv är en annan. I alla fall ibland. På bilden syns Platinum Blonde som hos mig blev starkt gula istället för den där softade cremefärgen.
Och utanför växthuset syns mina varianter av Café Au Lait som sannerligen inte var rätt sort. Vad jag däremot tyckte om var att odla i kruka. Det blir det mer av i år, förutom pallkragar, odlingsland och fler lådor bakom växthuset som måste bli verklighet med tanke på hur många knölar jag beställt…
Några ord på vägen när man sitter och förförs av alla bilder på dahliasajterna. Jag odlar mest för att kunna göra överdådiga arrangemang och buketter på sensommaren. Därför tänker jag mycket på färg, storlek på blomman och art t ex näckros, pompom, kaktus, anemon och jättedahlor. Jag tycker om att blanda och det blir mer levande när blommorna har lite olika uttryck tycker jag.
Rent praktiskt är det bra att ha lite koll på plantans höjd så att man sätter dem rätt om man t ex odlar i pallkrage mot vägg som jag gör. Det är inte så bra om en mindre planta kommer i kläm mellan några jättar. Numera sprider jag gracerna lite också och förlitar mig inte bara på några få plantor. Knölarna har alltid lite olika kvalité och det kan hända saker på vägen med plantan. Jag förstår om man har begränsat med plats, men för mig är det bättre att sätta fler plantor än att bara förlita mig på några få.
Fördelarna med dahlior tycker jag är att de är så blomvilliga och att de blommar så sent på säsongen när så mycket går i vila. Jag har glädje av dem ända tills frosten kommer. Även om det är en del pyssel med att fördriva och att ta upp knölarna på hösten, så uppväger det definitivt.
Nackdelar – peppar, peppar, ta i trä – jag har inte drabbats av sniglar ännu. Det är möjligen en tidsfråga, men än så länge har jag klarat mig. Annars vet jag att många talar om dahlian som att odla snigelmat… Det är också en del pyssel med uppbindning när plantorna blir stora och tunga framåt hösten. Jag måste bli bättre i år och fixa med större pinnar i t ex armeringsjärn som förmår att skydda mer mot hårda vindar.
En av mina ivrigast blommande stjärnor förra året – Ottos Thrill. Jag hade en övervintrad planta som blommade något helt makalöst. Var hittar man fina arter att inspireras av? Surfa runt, titta på taggar på Instagram – inte minst hos min gröna vän @jennysplockochpinaler, kika in hos Floret Floret och känn efter vad du själv tycker om och skulle vilja ha i din trädgård. Jag har ett antal övervintrare i förrådet – får återkomma till dem – och det är mest vita klassiker som jag använder som bas i buketter. De nya jag har beställt är i en mustig ton som känns fint som komplement. Jag har pinnat ett urval här. Jag har i vanlig ordning beställt från Bulbs och Lökar & Knölar.
Om ni har några frågor så svarar jag gärna utifrån mina erfarenheter. Väl mött dahliaåret 2018!
♡
