Läsarfråga: Att göra klassiska val

Jag fick en fråga för ett tag sedan och tänker att jag lyfter upp den till ett inlägg. Kul förresten att det känns som om kommentatorsfältet blivit mer aktivt igen! Det är alltid roligt med respons, frågor och tankar.

Så här skriver Josefine:  Vi har funderat länge och står nu i steget att köpa två Norrgavel Länstolar till brasrummet. Fantastiska möbler. Men nu kommer vi inte riktigt överens i färgerna. Kan vi välja olika färger på dem? Finns så många alternativ och nu helt plötsligt bara velat jag, jag vill ju ha något tidlöst och hade ett bestämt mig för en lös sits men nu säger jag fast. Hjälp! Vilken är din favoritkombination av trä och tyg? Hur borde jag tänka för att inte fastna i fällan, ‘just nu gillar jag den här färgen’?! Mina spontana tankar på träet är lackerat i varmgrå eller svart, eller så en såpad.. Men sits och tyg val… Ryggkudden kan man ju tack och lov variera efter årstid och behag. Hoppas du kan berätta lite hur du själv skulle tänka i ett liknande köp, så kanske jag kan få rätsida på mina tankar. 

En kul utmaning tycker jag. Hur gör man ett klassiskt val?

Förra våren gjorde jag ett inlägg om Länstolen där jag utnämnde den till en klassiker. Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv… 

Där skriver jag: Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang.

Med detta sagt tycker jag att Länstolen i sig är en Piece de resistance – ett objekt som i mycket bär sig själv i inredningen. Redan när man har bestämt sig för att göra denna investering, tycker jag att man har gjort ett klassiskt val. Den meningen lyfter många dimensioner. Vad är klassiskt? Vad står sig genom tiden? Vad är en tillfällig känsla som kommer att avtaga? Det är den där kompassen tycker jag. Den där som instinktivt leder en till det som känns rätt i magen. Man skall dock inte inbilla sig att man är helt immun mot tendenser i tiden. Inspiration kommer från många håll och påverkar på olika sätt, även om man säger sig inte vara så intresserad av trender. Och vad som är ett klassiskt val för någon är ett trendval för en annan – ta till exempelvis sammet på möbler som jag skrev om här. För mig klassiskt och hållbart – för många andra något som de kommer att tröttna på. Det mest klassiska valet jag gjort är möjligen vårt hus. I nybyggnationsbranschen får trender stort genomslag. I en tid av öppna planlösningar, stora fönster och öppet upp i nock blev jag varnad för att sätta in väggar. Det kommer att kännas så instängt! Att göra klassiska val innebär att arbeta i motvind ibland, men är känslan rätt, så blir det ofta bäst.

Några konkreta råd: Se sammanhanget och rummet. Vad finns det i övrigt för träslag och stil? Vad blir det för slitage på materialet? Hur kommer stolarna att användas? Leta bilder för inspiration och att se möbeln i olika miljöer. Ibland är det svårt när det finns för många val – man blir låst och får svårt att fatta beslut. Det är skillnad när man tittar vintage – då får bitarna falla på plats genom slumpen – inte helt fel som inredningsstil a´la Josef Franks klassiska Accidentism. Om jag skulle få välja några Länstolar hem till oss? Ett angenämt problem. I växthuset har jag en annan stil och där skulle de passa som handen i handsken. Här inne skulle de stilkrocka lite mer mot textiltätt, ombonat och mönstrat. Jag skulle nog välja målat i en grå nyans – något jag förknippar med Norrgavel – antingen dyna i lin som ovan, ull eller fårskinn. Tänker att de skulle kunna samspela med Laminofåtäljerna som står här hemma. Jag skulle understryka det som jag uppfattar som själen i Norrgavel i valet av Länstol – ett klassiskt val enligt mig. Vad tycker ni?

7 a week: tredje helgen i januari

Veckan börjar närma sig sitt slut och jag ger er i vanlig ordning en påse blandat godis. Hoppas att något smakar! Knallcerisa skor? Jodå, de lockar så här i januari. @vagabondshoemakers

@sofia_wood – bland annat aktuell i podcast med Elsa Billgren – är med i ett reportage på livsstilssajten Coveteur med rubriken “Inside a minimalist scandinavian home filled with kilim rugs and vintage furniture”. Jag var mycket inne på den sidan ett tag när den kom, men nu var det ett tag sedan. Detta reportage rekommenderas – och i vanlig ordning påminner jag om recepten a´la Wood som numera finns hos Make it Last – mycket att hämta där.

Formexmässan har varit och rapporterna har duggat tätt på Instagram. Det är fortsatt mycket fokus på växtlighet – inte mig emot. I bildflödet sparade jag ned den här från @feminasverige. Lyngby spinner vidare på sin vas som blivit en modern klassiker. Till våren pyntas den med nostalgiska bokmärkesblommor – en estetik som det flödar av på loppishyllorna. Är vi redo för detta? Vi får väl se.

I min januarikokong har jag fastnat i att se om Maffiaeposet Sopranos ännu en gång. Ibland plöjer jag gamla favoriter helt enkelt, både när det gäller tv-serier och böcker. Jag är fortfarande kvar i porslinsboken, men har lagt fram Flauberts klassiker efter en referens när Carmela Soprano har en tillfällig förbindelse med en collagelärare. Han försöker få henne att förstå storheten i Madame Bovary, men det går väl sådär…

Som jag skrev på Instagram i dag – befinner mig i visst te-vakuum efter julens alla kryddiga smaker. Vissa klassiker dricker jag såklart året runt, men det är även roligt med säsongssmaker. Vad smakar januari? Lite mer fruktigt, syrligt och friskt kanske. Vi får se vad jag finner på till #mintestund Ja, jag har skapat en tagg på Instagram för att samla inspiration kring te. Häng gärna på!

Jag har tipsat om @paulina.velobloom förut, men gör det nu igen. För tillfället tipsar hon om olika blommor att så på sitt Instagram-konto – inspirerande! Och än en gång känner jag att snittblommorna oftare får stå i affärerna – jag tänker hellre fram emot trädgårdsbuketter framöver.

Den 26 januari öppnar utställningen Couturens hemligheter på Sven Harrys.  Utställningen sätter ljuset på det mytomspunna haute couture- modet och dess roll i dagens modeklimat samt vilka riktningar couturen kan ta i framtiden. Med couture-plagg från internationella modeskapare som Balenciaga, Alexander McQueen/Givenchy, Balmain, Castillo, Louis Vuitton och Stéphane Rolland samt svenska kreatörer som Pär Engsheden och Bea Szenfeld utforskar utställningen couture-världens hemligheter och ger besökaren en unik inblick i vanligtvis slutna processer. Med inlånade arkivplagg från internationella modehus samt svenska och danska hovet syftar utställningen till att ge en historisk tillbakablick såväl som inblick i couturens vanligtvis slutna värld och samtidigt även blicka framåt. En grundidé med utställningen är att lyfta frågor kring couturens relevans i dagens modeklimat och hur det traditionella hantverket kan förenas med framtida krav på hållbarhet och materialförnyelse. Med på utställningen finns bland annat Sara Danius fantastiska klänning. Jag vill se! Pressbild: Carl Bengtsson

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 3/18

Vi tar oss väl an ett sedvanligt svep så här på fredagen och börjar i det bruna. Igen. Som sagt – nu är det högtidsstund för oss som alltid vurmat för denna kulör. Klassikern String kommer kanske inte helt överraskande i dessa nyanser nu. Frida på Trendenser initierade en diskussion i höstas om faran kring och att man skall undvika mörka träslag i inredning. Intressant och väl värt att reflektera kring när trendtåget nu tuffar på när det gäller det mörka. I vanlig ordning tänker jag på långsiktighet och hållbarhet. Allt går i cirklar. Om man håller fast vid sin stil, så blir man förr eller senare trendig – säger jag från mitt oljade ekbord från nittiotalet.

Malene Birgers stora bjässar till soffbordsböcker har för länge sedan fått ge vika för andra mer trendiga val. Jag tycker dock fortfarande att de håller tidlös kvalité och bläddrar ibland för att få med mig känslan som jag fick en gång. Birger har numera ett inredningsmärke Birger 1962. Jag sparade ner några bilder på Instagram och tittade på Seventeen Doors inlägg innan jul. I vårkollektionen är det även här mycket brunt och dovt gult.

Nytt från H&M.

Den här målarboken fann jag när jag rensade i några högar vid läshörnan. Jag har fortfarande inte gett mig i kast med att fylla i – snyggare utan i detta fall tror jag. På “att-se”listan i helgen – Konsthistorier med just Watkins kring Sigrid Hjertén.

Nu för tiden är det digitala anslagstavlor och pinnande som gäller, men jag tycker att det är så inspirerande att se inspiration oldschool med utrivna sidor som blir till moodboards hos kreatörer. Vackert inne hos Sofia som visar vad hon har på sin anslagstavla nu.

Tjusiga krukstaplar med lejongula Bergs Potter hos Artilleriet.

Jag – tillika pälsdjursallergiker och ganska skeptisk till katter – blev rekommenderad filmen Kedi om katter i Istanbul. Det låter möjligen lite märkligt, men efter beskrivningen vill jag se den. En magisk skildring av gatukatter i storstaden Istanbul. Vi får följa sju katter med högst speciella personligheter på deras strövtåg genom människors liv i den stad där de regerat i tusentals år. Katterna i Istanbul har alltid haft en speciell betydelse som rådgivare och bärare av lycka för Istanbuls invånare. Men när staden växer blir det fler som måste konkurrera om reviret. Filmen blev hyllad av kritikerna och har blivit något av årets dokumentärfenomen i USA. Filmen finns hos SVT Play sju dagar till.

Veckans fredagstoner

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Vintertider

Mitten av januari. Inte hade jag hört om Blue Monday förut men i år blev det en nyhet att den tredje måndagen i januari är den deppigaste av dem alla. Vi är nog många som går runt lite extra hudlösa för tillfället med känslorna utanpå kroppen. Mörkret, virus som aldrig vill släppa taget och allt det grå. Det träffar rätt i mina januarikänslor i alla fall. Jag är sällan den som slår på stort med nyårslöften och tankar om nystart. Jag är mer i lag kokong som tänker att det kommer en annan tid. Inte så att jag längtar ihjäl mig efter våren – tvärtom tacksam för den snö som fallit här hos mig. Det är dock alltid något speciellt att släppas ut från den ombonade julen till ett mer kargt efter. Det är samma med inredningen. Jag inser att min definition av en mer minimalistisk tid är något helt annat än den gängse normen, men lite så här blir det hos mig nu. Fler neutraler, mer grafiska möten – lite enklare och mer avskalat. Kvistar är viktiga denna tid. Årets första av körsbär står i Daggvasen. Så här är den som allra finast tycker jag. Och lökväxter. Min allra bästa tekanna denna vinter av en Malmökeramiker köpte jag vintage. Jag tycker så mycket om formen, handtaget och att den rymmer en och en halv liter te. Skulpturalt vacker i sig själv.

Små gröna utropstecken på rad.

Jo då, jag är väl medveten om att det egentligen inte alls är säsong för att köpa och frakta hem tropiska växter, men när det var halva priset och det stod en ensam fiolfikus fick den ändå följa med. Jag har haft en större variant tidigare, men den gick hädan till sällare marker efter lång och trogen tjänst. Det här är min första uppstammade. Det är alltid något speciellt med grönt som ser ut som små träd.

De flesta pelargonerna är ute i övervintringstältet i växthuset, men några Tomentosum har fått vara kvar på fönsterbrädan. De börjar bli rangliga och behöver omvårdnad och beskärning, men för nu får de vara klorofyllbärare och sträcka sig efter ljuset. Lite som att gå och köpa sig en solstol mitt i vintern och bära ut den till bilen med singlande snö på, efter tårar och samtal om det mörka i livet. Det där envisa hoppet ändå. Alltid.

 ♡

Dagens tips: Brunt till bädden

Jodå, jag vidhåller den bruna färgens förtjänst och nu kämpar jag inte längre i motvind. Brunt är tillbaka på bred front helt enkelt. Jag har allt sneglat på dromedar-lakanen från Midnatt, men det blir valnötsbudget för min del. Jag tycker om att fynda. När priserna börjar bli riktigt låga i slutreatider tycker jag att man skall satsa på klassisk bas. Dagens tips blir brun ekobomull till 70 %.

7 a week – andra helgen i januari

Jag lämnar en tämligen händelsefattig helg bakom mig med mest tid under filten och läxläsningshjälp om samhällsekonomi. Jag bjuder ändå på sju snabba från min “sparlåda” på Instagram. Ni kanske finner något som ni också tycker om. Om jag kan få nog av Netflix The Crown och brittiska kungligheter i allmänhet? Nej då. Jag har avverkat The Royal House of Windsor – intressant dokumentärt om familjen. Fann precis The Windsors – såpakomedi om de kungliga som jag definitivt måste titta på också som lite motvikt till allt det upphöjda och respektfulla. Vad har då Helena Bonham Carter med detta att göra? Jo, det ryktas om att hon skall ta sig an Prinsessan Margret i säsong tre av The Crown. Stora delar av ensemblen skall bytas ut när man går framåt i tiden. Ett roligt grepp och Bonham Carter är en favorit. @bazaaruk

@waldersten

Här föll jag för den klassiska 70-talsestetiken med brunt, mönster och färg samt guldsmycken med @sophiebysophie

Oj, så jag har sett fram emot detta boksläpp! @cillaramnek är en stor inspirationskälla och här besöker hon olika verkstäder. Sofia på Mokkasin är lika pepp som jag och har skrivit ett fint inlägg med fler bilder här.

Loppisåret har tagit sin början så här galant för ständiga inspiratören @findbyflappergirl Det är extremt sällan jag kan rada upp så där många fynd efter några rundor, men visst blir man peppad till stordåd – och lite häpen. Loppisgräset är liksom alltid lite grönare på den andra sidan…

En annan ständig inspirationskälla för min del finns som bekant på Strandvägen, men mindre känd är möjligen deras konto @svenskttenn_interiorstudio där man får följa mer konkreta inredningsprojekt med bland annat moodboards. Jag sparar ned nästan varenda bild.

Ingen lär kunna missa att det är Tulpanens dag i morgon på Instagram. Förbered er på frossa!

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 2/18

Så fick vi fredag igen efter den första veckan efter alla helger. Veckans svep tar sin inledning i RivieraSerien gick på C More i höstas, men för mig fick den sin start i veckan på fyran. Snygga miljöer på den franska rivieran, Julia Stiles har en tjusig garderob som jetsethustru och skoj att se Lena Olin i en roll. Såpigt och jakt på sanningar – vi får se om jag stannar – men en huttrig kväll i januari gick det fint.

Linne och rotting är klassiker som ögat alltid trivs med – från Göteborgsbaserade Tell Me More.

Fin blus/H&M

På min radar – bärnsten. Det har varit så många andra stenar och kristaller i fokus, men den klassiska bärnstenen står och bankar på dörren tycker jag – speciellt i samklang med all sjuttiotalsestetik som vi inte kan få nog av för tillfället. Jag skulle gärna springa på något smycke vintage.

Jag har aldrig prenumererat eller köpt så få tidskrifter som jag gör just nu. Den digitala läsningen har till viss del ersatt, men det är också så att det är få magasin som lockar genuint. Många är likriktade, har tappat i kvalité och modetidningarna – nej – det är inte min grej längre på samma sätt. Om fler skulle se ut så här kanske jag skulle köpa några fler lösnummer. Jag tycker alltid att specialomslagen är så mycket intressantare än de vanliga – här februariutgåva av brittiska Harpers Bazaar med anledning av “Charles II: Art & Power’ exhibition” på The Queen’s Gallery i Buckingham Palace.

Torkade växter är tillbaka på bred front, vilket väl delvis får anses som en välgärning miljömässigt då det finns mycket i dikesrenen att använda sig av även denna årstid. Pampasgräs är det absolut trendigaste och jag tror att vi kommer att få se många som odlar olika gräs i sommar för att ha i buketter. Finstämd variant av den klassiska Unikko från Marimekko och Carina Seth Anderssons Urna i amberfärgat glas. Vintagetips på det – det finns massor att botanisera bland på hyllorna.

Vintagekänsla även på denna kudde från Artilleriet.

Många krukor som står tomma nu. De stora blomkedjorna lockar med rabatter på gröna växter – det blir kanske en runda dit i helgen. Gränsfors/Tambur.

Och så några lökväxter. De vita pärlhyacinterna är så fina just precis nu.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Luktärter

Förra veckan ägnade jag mig åt dahlior. Den blomma som jag annars har odlat längst i mitt gröna liv är luktärter. Den är essensen av sommarromantik a´la mormorsträdgård med sin karakteristiska doft som kan vara fullständigt bedövande. SenatorPurple PrinceLady Grisel HamiltonHeaven Scent och Piggy Sue.

Förra säsongen var den första som jag gav mig på fördrivning av luktärter i större skala, innan har jag direktplanterat i maj. Med ett växthus finns det mer plats för sådder och jag försökte mig på ett antal sorter.

Jag köpte alla mina fröer av Cecilia Wingård och följde också hennes odlingsråd till punkt och pricka med plastpåsar som en essentiell ingrediens.

Man kan möjligen tro på att jag är en hejare när det gäller att driva upp frö, men icke då. Jag har ett antal halvhjärtade misslyckade försök bakom mig. Jag blev alldeles lycksalig när jag fick små gröna trådar som sökte sig upp ur jorden på detta sätt!

När jag planterade isär de små gröna fick jag mängder av små plantor. Det gjorde under för mitt självförtroende som odlare och det var bra att ha en del att ta av, för alla små blir inte till stora plantor.

Men många blev det!

Den stora fördelen med att fördriva är att skörden tidigareläggs. Jag har då aldrig kunnat plocka luktärter i midsommartid, men det kunde jag förra sommaren. Det kändes otroligt lyxigt och allt pill med de små gröna plantorna belönade sig mångfalt. Jag odlade mot ett stort armeringsnät.

Och även i klassiska pyramider. De växer så vackert på detta sätt tycker jag.

Sensommarromantisk bukett med bland annat dahlior och luktärter. Snart blir det en beställning av årets fröer, för detta gav definitivt mersmak.