Den första dagen på det nya året. Det kliar i mig – jag vill göra allt och inget – ändå har jag svårt att inte sjunka ännu djupare ned i fåtöljen. Känslorna är alltid ambivalenta när skiftet inträder. Mitt storverk för dagen var att ta en långpromenad mellan regnskurarna. Och vet ni? Efter en stund fick jag solen i ögonen. Ibland vill jag tro på tecken och det här var ett sådant tillfälle. “The unkommon beauty in common things”. Fint så. Jag älskar den här bilden med ballerinorna och den skira klänningen med tygväskan. Det känns så hoppfullt just i dag. Tambur
Nyårslöften? Njae. Lite mer så här kanske.
Hängande tulpaner, skirt glas, tenn och mässing samt det bruna bordet. Klassiker och vackert för ögat att vila på. Svenskt Tenn.
En liten film om livet och döden – Afternoon Tea. Tänkvärt, gripande, bejakande och man vill fånga, fånga, fånga den där dagen.
På jakt efter ny inspiration efter en december när den kändes så långt borta. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade hos F.Schumacher, men väldigt glad att jag gjorde det. Jag får återkomma hit tror jag. En skattkista med myllrande mönster i textilier och tapeter.
Som vanligt denna tid på året dras mina ögon denna tid till det mer avskalade – som jag i och för sig snart fyller. Så här skrev jag förra året om eftertankens kranka blekhet och inredningsdetox. Tänker ungefär detsamma nu.
Tid att bygga kokong i vintermörkret! Bädda ned dig med en god bok och somna tidigt. Man behöver vara lite extra snäll mot sig själv nu i januari.
Väl mött 2018!
♡