Dagens snabba med lediga barn och bullbak och tvättmaskin och en del annat smått och gott. Fin kudde till trädgården från H&M Home som lanserar sin sommarkollektion i dag. Trycket har funnits på en kökshandduk förut, men här blir det ännu en pusselbit i den där innegården som envisas att uppta mina trädgårdsdrömmar. Fin!
Tja, efter nästan ett och ett halvt år i huset borde man kanske ha en ordentlig hatthylla – och nu har vi faktiskt det. Vi köpte en provisorisk hängare från IKEA när vi flyttade in för att ha någonstans att hänga kläder. Till slut såg man den inte, som det så ofta blir med tillfälliga lösningar som blir kvar. Men nu är den borta. Och nu blir man plötsligt oh och ah så luftigt det blev. Så mycket mer av kalkstenen man ser. Och så mycket tjusigare vår hall blev. Hatthyllan är den klassiska Nostalgi av Gunnar Bolin 1937 från Essem/Byggfabriken. Och hur kan vi ha det så här prydligt i entrén med två barn i huset? Svar: De har alla sina prylar i groventrén. Åh, vad jag gillar groventréer! Sol, Rykiel, snygg City Bag och videkvistar. Jag tror att jag ler lite i dag :).
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg är en av den svenska litteraturens stora klassiker. Den benämns i ordalag som en av de mest fulländade romanerna på det svenska språket. En riktig topplacering på klassikerpedistalen således. I finrummet. Med en stor medalj på sig. Det är en sådan där bok som man läser i skolan. Som ingår i vår litterära kanon. Man vet redan från början att man skall tycka att detta är ett mästerverk, annars har man missat något väsentligt. Det blir en slags tvångströja som ibland är svår att frigöra sig från. Om man förmår att komma runt detta och finna läsglädjen i boken, så kommer dess konturer fram. Det är en idéroman som skapade skandal med sina resonemang kring moral, liv, död och skuld när den kom 1905. För mig i min läsning nu, är det framförallt en nedstigning i en människas psyke som i det enskilda ändå förmår att bli allmängiltigt.
Romanen tar sin början i sommarhettan. Vi befinner oss i ett kokande Stockholm. Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan mitten av maj. Hela dagen står ett tjockt töcken av damm alldeles stilla över gatorna och torgen. Vi sugs in i Söderbergs mästerliga förmåga att måla upp bilder och stämningar med några få ord. När vi lämnar Doktor Glas är det höst och på väg att bli vinter. Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen…Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften. Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla. Under de fyra månader som finns mellan dessa bilder, denna början och detta slut, utspelar sig berättelsen om doktorn, pastorn och pastorns hustru Helga.
Tematiken är bekant för de flesta. Det är inte för inte som man sätter Doktor Glas i händerna på läkarstudenter. Äger en människa rätt att sätta sig som domare över livet och ta en annan människas liv? Det yttre skeendet rymmer många bottnar och moralfilosofiska frågor. Pastor Gregorius unga hustru Helga kommer till Doktor Glas och ber om lättnad i plikterna i samlivet. Hon står inte ut längre. Hon har dessutom träffat en annan man som får henne att känna sig levande. Doktor Glas, som redan på förhand hyser aversion mot den gamle pastorn, tar projektet på sina axlar och under skenbart medicinska råd lyfts bördan av Helga. Det räcker inte. Det hela fortsätter. Doktorn utvecklar en platonisk kärlek till Helga och står snart inte ut med tanken på Helga och pastorn tillsammans. Varför skall Helga behöva det ok som hennes gamle man utgör? Tankarna tilltar. I chiffonjen ligger de giftiga pillren. Det hela uppnår sitt Crescendo. Doktor Glas tar ödet i sina händer. Så där står vi som läsare. Och Söderberg låter skickligt våra sympatier pendla fram och tillbaka utan några till synes givna svar. Moralen är en karusell, säger Doktor Glas. Finns det några gränser? Är allt relativt? Är vissa människors liv mer värda än andras? Och skall man äga rätten till sin egen död? Dessa allmänmänskliga frågor känns tidlöst relevanta från en tid då vetenskapen utmanade religionen som uttolkare av livet och döden.
Krister Henriksson som Doktor Glas 2007. (Pressbild: SR)
Jag hamnade nu som läsare i en fascination över skildringen av Doktor Glas. Den koncentrerade formen i berättelsen. Språket. De parallella skildringarna i den fina berättartekniken som ger en hel människa av nu, då, tankar, drömmar. Den stympade mannen som går genom livet med ett känsloliv med lock på. Den kontrollerade mannen som skapar bilden av sig själv som den rationelle vetenskapsmannen utan behov. Den ambivalente mannen som dras mellan att förbli i det trygga och inte leva eller att agera och utmana sig själv. Den desillusionerade mannen som inte längre gör sig förhoppningar om sitt liv – ”Mig gick livet förbi.” Den distanserade mannen som tror sig ställa sig över mänskliga ting och som iakttar snarare än deltar. Den skenbart oegennyttiga mannen som tar på sig att hjälpa en annan människa. Den starke mannen som tar sig för att försöka styra livet, men som upptäcker att det inte låter sig ledas i band som en marionett. Doktor Glas är en människa med många bottnar och sällan har det skildrats så koncentrerat och tätt som här.
Formen i berättelsen, språkets mättnad och alla bevingade ord gör att det här är en klassiker som kan läsas om och om igen. Man upptäcker helt enkelt nya saker. Själv läste jag halva först, men började om efter nästan en månad eftersom upplevelsen kom för långt bort. Det tjänade den på. Filmatiseringar har gjorts. Ovan syns affischen från den första filmen från 1942 där man ser den åldrande Gregorius som ett hotfullt spöke över den väna Helga. 1968 i Maj Zetterlings version är undertiteln “an erotic obsession”. Doktor Glas har, i likhet med andra klassiker, det mångfaciterade som bildar bakgrund till olika läsningar och tolkningar.
Som en av de stora svenska klassikerna har Doktor Glas även verkat som litterär inspiration. Nu går jag vidare i läsningen av två författare som går tätt i Hjalmar Söderbergs spår – Bengt Ohlssons Gregorius och Kerstin Ekmans Mordets praktik. Gregorius har stått i bokhyllan länge och Mordets praktik har precis kommit ut i storpocket.
Avslutningsvis – Doktor Glas är en klassiker väl värd att upplevas.
Vad säger Ni andra som har läst Doktor Glas? Det vore väldigt roligt att höra från er och diskutera vidare!
Klassikerklubben fortsätter med Mot fyren av Virginia Woolf i mars.
Det lutar åt att måndagar blir tv-kvällar framöver. Ett starkt startfält presenteras i kväll. 20.00 börjar nedräkningen inför Det kungliga bröllopet med Ebba von Sydow som programledare. Självklart börjar jag ladda inför den 19:e juni redan nu :).
Höstens stora snackis fortsätter i kväll med nya avsnitt. Maria Montazami är kvar, men sällskapar nu med några andra donnor som ser ut som urtypen för amerikanska pengar med blont, lyft och tillpuffat. Svårt att låta bli att resa sig från soffan här för att förmodligen få fler citat som letar sig in i den populärkulturella sfären.
Ganska ofta tycker jag att tvkanalerna harvar samma filmer fram och tillbaka med visst uppehåll, men den här har jag inte sett i TV-tablån på ett bra tag i alla fall. Jag har inte sett den överhuvudtaget, så nu är det dags. Storyn om Beatrix Potter – förmodligen på en hårddisk nära mig eftersom den börjar en trött måndag 22.00….
Essentiellt i fina kuvert från anrika Smythson.
Påsken närmar sig. Jag har genomskinliga glasdroppar i mitt ris, men skulle mycket gärna komplettera dem med dessa färgade som precis kommit in till Juniform. Vackert. Vackert.
I morse var Bloggkoll full av inlägg om Oscarsgalan. Det är alltid roligt att titta på de tjusiga klänningarna. Cameron Diaz i vackert skimmer från Oscar de la Renta och Kate Winslet i Yves Saint Laurent och diamanter från Tiffanys.
Jo. Nu längtar man faktiskt. Bilder från Toasts inspirerande hemkatalog.
8 mars är den internationella kvinnodagen. Testa dig själv hur mycket Du vet om jämställdheten i världen här. Stöd en fattig flicka genom att bli fadder eller girlfriend hos Action Aid.
Happy Måndag!
Vi har legat och slökollat på Vasaloppet efter en sen frukost, precis som i gamla tider. Solen flödar in här, men det är fortfarande ganska kallt. Vi har ställt fram en stol i hörnet av trädäcket där snön har smält, men det behövs nog lite mera värme för att få vårkänning där. Och lite till mig i H&M leveransen efter att barnen plundrat sitt. Ett fint fynd från H&M Garden Collection. Lite sommarfeeling i ekologisk bomull för tjugonioochfemtio. Några fler jeanskuddar till uteplatsen. Och en gladrandig Rykiel-scarf. Vad stor den är. Lite som en sjal. Jag har hängt den över en fåtölj i arbetsrummet för en randig färginjektion. Fina ting allihop. Jag planerar för en fortsatt dag i soffan. Jag ligger efter med klassikerläsningen, så det skall bli Doktor Glas här. Och en hög med tidningar. Nya Elle Interiör har några riktigt inspirerande hem.
Ha en fin söndag!
Man kan ju betänka det smått ogeniala att köra svep dagarna efter varandra när man är inne i en inspirationssvacka, men så blev det tydligen. Med andra ord – håll till godo med veckans fredagssvep :)!
Jag fungerar ungefär likadant med all inspiration. Det är bilder, en stämning, en sak som får i gång mig, oavsett om det gäller kläder, inredning, mat – eller trädgård. Jag kämpar alltjämt med Allt om Trädgård, men jag har inte fallit ännu. Visst är det instruktivt med planritningar och växtinformation, men den drabbande inspirationen finns där inte. Jag ser fram emot nästa nummer av Trädgårdsliv som kommer senare i mars. Man kan även köpa äldre nummer. Fotograf: Lisa Björner/Trädgårdsliv.
Det blir spännande att följa våra tappra små träd under sin första vår. Heja! Väx er höga och frodiga så vi får lite lummig känsla här ute i det platta nybyggarlandet :)! Trädstöd från Hasselfors.
Det är dags att uppdatera fönsterbänkarna. Krukor gapar tomma och orkidépinnarna ser lite lagom festliga ut. Med ljuset kommer önskan om det gröna. Vacker blomkruka Oriental av Mia Blanche.
Drömmen om gunget lever, men jag får i första hand satsa på att fixa i ordning och måla min stålrörsmöbel från femtiotalet som är i behov av mycket kärlek. Grytthyttan firar 80 år med klassiska A2 med en speciell utgåva med orange stålstativ.
En klassisk film på trean 21.30 på lördag.
Korgarna från Korbo är vackra favoriter. Vi har ved i vår. Nu lanseras nya korgar som ser perfekta ut att luta lite tidskrifter i. Fina!
Jo, det har helt klart tappat lite av gnistan, men man måste ju titta ändå. Säsongspremiär för Gossip Girl på femman söndag 19.00.
Jag tror att jag har haft med dessa i bloggen varje vår. De är lika fina fortfarande. Påsk enligt Royal Copenhagen.
Ännu en film som ej sågs på biografen – Young Victoria finns nu på DVD.
Fredag är det. Och i dag lite lugn musik.
Vit glaserad keramik. En av de saker som jag har svårast att hålla fingrarna borta från. Här Agneta Livijn/Norrgavel.Jag tillönskar er alla en riktigt fin helg!
Vi kör väl lite inspirerande bilder då, som inte bara befinner sig inne i mitt huvud :).
Ah! Vårkänslor från H&M Magazine med kläder från Garden Collection med säljstart 18 mars online.
Klassiskt vacker siluett från Anna Holtblad. De där kavajkoftorna är en av mina stora personliga favoriter. Jag har två trotjänare i garderoben som har många år på nacken – en gammelrosa och en beige – men de är faktiskt lika fina ännu.
Så snygga nyheter från favoriten Maja Littmarck. Nu är det kombinerat knyt och traditionellt renskinn med nitar, tenntråd och volanger. Folkloristisk glam som jag faller för.
Med tanke på all morotssoppa som jag äter till lunch för tillfället är väl detta från Cosas gjutet. Förpackningsnörden i mig tar glädjeskutt över glasflaskorna och de små etiketterna med frö i.
Jag är som bekant en vän av rutiner. Nu dricker jag en stor kopp med Clippers vita te med pepparmint varje kväll. När jag sätter mig ner i soffan med det lägger sig liksom friden :). Tryck från Isa Form.
Just precis där skulle jag kunna tänka mig att stå just precis nu. Magiskt sommarljus från Jumperfabriken.
Och kanske där också. Klassisk gatuvy över anrika Tiffany i New York.
Så tjusig hon är – fashionistan Alice Cullen – i New Moon.
Det fladdrar och kryper överallt just nu med rådande fjärils- och insektstrend. Jag har mina små fjärilsstenar av Karin Eriksson. De kan väl få lite sällskap av några trollsländor nu i vårtider. Keramik från Manos.
Väskor av Johanna Davidsson som jag köpte på bokrean är en riktigt trevlig blädderbok. Rekommenderas! Skärmdump av sida i boken från Adlibris.
Till sist en liten fin filur från alldeles nyöppnade Little Studio som erbjuder tryck för stora och små.
Det var dagens bilder det. Jag hoppas att Ni har en fin dagen-före-fredag-dag!
Jag har tänkt på det sedan Cecilia kommenterade den tolfte februari. Krya på dig! Är det inte typiskt att sådant händer så fort man försöker att komma igång? Innan nästa runda i spåret; lyssna på E-types “Back in the loop” och klappa dig själv på axeln för att du är just det – tillbaka igen! Sagt och gjort. Högsta volym och sedan ut. Jag traskade runt i slasket i helgen i gummistövlar, men i dag var det den vanliga rundan. Det var inget vidare bett i benen alls. Det var ganska halt. Men solen sken. Och framförallt – jag gjorde det. Det dröjer nog ett tag innan den där ultimata rundan infinner sig igen, men det får det lov att göra. Det bästa med powerwalk är ju att det är så enkelt att anpassa. Det går att dra på ordentligt och det går att närmast lufsa fram när kroppen fortfarande processar annat.
Jag följer ju som bekant denna träningsskola med stort intresse. Nu handlar det om idéer och bilder. Och jag är lätt att få med på noterna där, med min egen tolkning av begreppen. Jag har alltid tänkt i bilder och sparat på små stunder där jag har känt livet i mig. Det är väl på något sätt dit man vill. Jag tänker mycket kring sådana bilder och mig själv. När friden inuti infinner sig och man är alldeles tillfreds. Eller när man hittar en ny riktning och får kraft framåt. Jag fick en sådan kick i går. Bara så där. Inga ultimata förutsättningar alls egentligen, men värmande sol, en sträckt ryggrad och ett leende.
Den bästa versionen av mig själv.
Det är min idé just nu. Jag kanske är solstingigt trött och söndertjatad och fullproppad i öronen om hur äcklig all fisk är när jag sitter på den där uteserveringen på Bakfickan i Visby i sommar, men kanske inte. Kanske sitter jag där och ler. Åt mig själv. Åt min familj. Åt livet i största allmänhet. Så får det lov att bli.
Eget fotografi från Gotland.