Sen tisdagseftermiddag i soffan, höstens första förkylning, flera koppar te och mental snuttefilt i form av några gamla Mr Selfridge-avsnitt på Netflix. När huvudet är tungt vill jag inte utmanas, utan då är brittiskt kostymdrama i repris det som jag längtar efter. På bordet har jag en salig blandning av ljuskällor att tända upp när mörkret sänker sig lite till. Några av de senaste tillskotten är ännu oputsade från lördagens loppis – två snurrade från Gusums Bruk, en Tokyo-lykta av Carina Seth Andersson från Skruf/Le Kiosk och en glasbubblig tung sak som jag tycker är så vacker, även den från loppis.
Hörrni – jag måste tacka för alla de ord som jag fått av er efter mitt inlägg i går. Jag är så glad över er mina fina läsare som hänger med mig här i stort och smått. Från hjärtat – tack.