Category Archives: Hem kära hem

Vintertider

Mitten av januari. Inte hade jag hört om Blue Monday förut men i år blev det en nyhet att den tredje måndagen i januari är den deppigaste av dem alla. Vi är nog många som går runt lite extra hudlösa för tillfället med känslorna utanpå kroppen. Mörkret, virus som aldrig vill släppa taget och allt det grå. Det träffar rätt i mina januarikänslor i alla fall. Jag är sällan den som slår på stort med nyårslöften och tankar om nystart. Jag är mer i lag kokong som tänker att det kommer en annan tid. Inte så att jag längtar ihjäl mig efter våren – tvärtom tacksam för den snö som fallit här hos mig. Det är dock alltid något speciellt att släppas ut från den ombonade julen till ett mer kargt efter. Det är samma med inredningen. Jag inser att min definition av en mer minimalistisk tid är något helt annat än den gängse normen, men lite så här blir det hos mig nu. Fler neutraler, mer grafiska möten – lite enklare och mer avskalat. Kvistar är viktiga denna tid. Årets första av körsbär står i Daggvasen. Så här är den som allra finast tycker jag. Och lökväxter. Min allra bästa tekanna denna vinter av en Malmökeramiker köpte jag vintage. Jag tycker så mycket om formen, handtaget och att den rymmer en och en halv liter te. Skulpturalt vacker i sig själv.

Små gröna utropstecken på rad.

Jo då, jag är väl medveten om att det egentligen inte alls är säsong för att köpa och frakta hem tropiska växter, men när det var halva priset och det stod en ensam fiolfikus fick den ändå följa med. Jag har haft en större variant tidigare, men den gick hädan till sällare marker efter lång och trogen tjänst. Det här är min första uppstammade. Det är alltid något speciellt med grönt som ser ut som små träd.

De flesta pelargonerna är ute i övervintringstältet i växthuset, men några Tomentosum har fått vara kvar på fönsterbrädan. De börjar bli rangliga och behöver omvårdnad och beskärning, men för nu får de vara klorofyllbärare och sträcka sig efter ljuset. Lite som att gå och köpa sig en solstol mitt i vintern och bära ut den till bilen med singlande snö på, efter tårar och samtal om det mörka i livet. Det där envisa hoppet ändå. Alltid.

 ♡

Juletid

Så fick vi Mellandagar efter juletiden. Jag fick min beskärda del av julmat, pyjamasgående, soffa, utfärd med kalkon och klappar. Det blev fina dagar. Lugna dagar med mycket umgänge. Tusen tack för era julhälsningar! Det kändes som att öppna ett väl utvalt paket varje gång. Tack för att ni tog er tid. Det betyder mycket för mig. Julen fick ett anslag av rosa här hemma i år. Lagom till julafton slog mina pampiga amaryllis Tosca ut. De här är en favorit med sina cerisefärgade strimmor.

Till julbordet dukade jag med Gocken Jobs färgstarka myllrande mönstervärld – här servetter Bellona.

Granen har polkakräppar i år.


I sovrummet hänger färgstarka julstrumpor tillsammans med julens glitter.

Så några klappar som kom min väg. I eftermiddag skall jag börja ta mig an boken efter att jag har beställt dahliaknölar. Säsongerna möts sannerligen.

God fortsättning!

♡

White monday, amaryllis benfica och pinjekottar

Det är väl inte mer än rätt att de där amaryllisknopparna från i torsdags får glänsa även i utslaget skick. En sammetsröd primadonna som lyser upp varje rum som hon ställs i. Förra året gjorde jag bombastiska amaryllisbuketter, men i år har jag hittills bara haft dem så här som solitärer.

Mobilen plingar oftare än vanligt denna måndag med Black Friday-erbjudanden. Traditionellt är det dagen efter Thanksgivning i USA som är den svarta fredagen. I år verkar handeln ha gjort det hela till en veckolång händelse med en strid ström av erbjudanden. Jag är inte den som säger nej till rabatter – långt därifrån. Det är ett gyllene tillfälle att skaffa något som man ändå skulle ha köpt till ett bättre pris. Däremot är hela företeelsen en fest i konsumtion och det kan man förstås ha tankar kring. Jag läste i morse hos Husligheter om White Monday. Det är ett initiativ av Repamera som fokuserar på att “främja företag som arbetar efter en cirkulär modell där återvinning och minskad nyproduktion prioriteras”. I tider när vi talar om mer och mer om hållbarhet skadar det aldrig att ta sig en funderare kring konsumtionsmönster.

Då passar det lite extra bra att påminna om att se om sitt hus och att ta vara på det man har. Våra stolar i ek som vi köpte hos R.O.O.M för snart tjugo år sedan har, efter att ha fått sin beskärda del av barn som väger på stolen, börjat bli lite rangliga och slitna. Därför blev jag glad när det visade sig att det gick utmärkt att reparera dem. En händig far fixade. Nu skall jag olja in dem i sommar och sedan håller de förhoppningsvis i tjugo år till.

På tal om bästa loppisfyndet – den här klassikern blev min för en stuntsumma i somras. Nu har jag fyllt upp den med en säsongsfavorit – pinjekottar. Jag är förtjust i doften och blir lika livrädd varendaste år när en kotte börjar spricka. Naturligt pynt som jag tycker om – och i växthuset har jag äldre kottar som jag dekorerar med därute.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Mitt bästa loppisfynd

Dags för nästa förälskelse när det gäller amaryllis – Benfica.

Det bästa loppisfyndet rymmer så många olika dimensioner. Det kan vara rent ekonomiskt. Det kan vara något som man letat efter länge. Det kan vara något praktiskt som man behöver. Det kan vara en förälskelse. Det kan vara hopp. I tisdags hjälpte jag min bästa vän att börja packa ihop ett helt hus. Ett nytt liv väntar. Vi lade vigselringen i tidningspapper och sa att vi tar gråten sedan. När vi sitter med en stor tårta i det nya och allt skall upp. Vi åkte iväg till loppis och lämnade in kassar med utrensat. När vi gick in en liten sväng fann hon en sådan fin mässingslampa. När vi kom hem med den visade det sig att det är samma modell som lampan som hänger över köksbordet. Att få med sig lite av det gamla trygga, men på ett nytt sätt. Världens bästa loppisfynd såklart.

Elsa Billgren uppmanar i dag läsare att skicka in sina bästa loppisfynd. Som bekant har jag skrivit mycket i ämnet under senare år. I somras gjorde jag en stor loppisguide som finns här om man vill läsa. Att skriva om det bästa fyndet är som sagt svårt. Det beror på så många olika variabler. Men ett – eller jag fann faktiskt osannolikt nog två på samma gång – av mina favoriter är ljusstakarna som jag har skrivit om här. Jag har huvudet fullt av växthus för tillfället, så det där riktiga adrenalinpåslaget infann sig inte riktigt där på loppisen. Men när jag kom hem fick jag hjärtklappning. I dag fann jag inte mindre än två stycken kandelabrar av Josef Frank för Svenskt Tenn. Det är den här modellen. Och det här är en riktig loppisssaga – en sådan där som gör att man får kraft till alla fruktlösa besök – jag gav femtio kronor styck. Nu har jag säsongspiffat lite extra med ett vinrött band. I år känner jag mig mer peppad än någonsin till mer hållbara tankar i juletider i kontrast till kommersen. Att knyta ett litet band runt något räcker långt.

Vill du vara med i veckans utmaning i We decor life? Veckans ord är Mitt bästa loppisfynd. Tolkningen är fri. Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

♡

Amaryllis, GP & J Baker och mönstermöten

De kära amaryllisarna ändrar sannerligen karaktär från de svällande knopparna som jag visade i torsdags, till fullt utslagna maximalistiska blommor med extra allt. Det är svårt att få nog av de aprikosa nyanserna, här klassiska Rilona. Mitt tips är att köpa de här varianterna tidigt på säsongen. Här hos mig är det i alla fall så att utbudet är djärvare nu än närmare jul, då handlarna satsar mycket på säkra kort som vita och röda blommor. Och där hänger den gardin som jag fyndade den här tiden förra året. Ett av mina bästa textilfynd, som jag inte gör speciellt ofta – uppsytt av ett äldre mönster från GP & J Baker – Eltham Hall.

Vi har haft samma enkla vita hissgardiner från det att vi flyttade in i huset för nio år sedan. Gardiner är klurigt tycker jag. Inte för att jag inte älskar textil och gärna omger mig med det, men det är så mycket mer med exempelvis upphängning, sömnad och att komma till skott att bestämma sig. Det är den stora fördelen med vintage. Mycket i beslutskedjan är redan klart. Nu beställde jag en enkel gardinstång från Kirsch och i går fick jag hjälp att sätta upp längden. Jag kan tro att detta är utmanande för ögat för många. Mötet mellan tapet och textil är möjligen inte självklart, men i min bok är det så ändå. Jag har många gånger skrivet om att för mig föder mönster mönster. Att tillsätta mer färg och mönster i detta sammanhang känns betydligt mindre dramatiskt än att föra in det i en vit miljö. Då blir den en accent – fint det med – här smälter den in. Och som alltid – det viktigaste av allt – saker som du själv tycker om finner alltid sammanhang.

Bidrag till We decor life – Vackrast just nu.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Karlbergare, gammalt och nytt

Tänker på det som jag har skrivit om förr. Att det tog lång tid för mig att till fullo uppskatta det redan brukade. Det var länge så viktigt för mig att bygga upp något eget. Det kan man på sitt sätt tycka är lite märkligt eftersom jag alltid varit så intresserad av historia. Nu har det dock nästan blivit det motsatta. Jag dras till det skavda, det som har varit med och det som berättar något. Jag har fått små gröna av den klassiska Karlbergaren av min mamma ett antal gånger. Hennes stora planta härstammar från ett skott hon fick när jag var liten. Först nu har jag lyckats med att få fram slingrande grönt. Kanske behövde tiden komma i kapp mig och ge utrymme för alla rottrådar bakåt.

Som bekant har jag blivit en hängiven vintage-jägare sedan några år. Det var inte så att jag inte gick på loppis innan, men detta stora intresse har tillkommit. Vårt hus var sprillans nytt 2008 och växthuset tillkom förra sommaren. Så det gamla i sammanhanget är ofta det jag samlar på mig. I och för sig – med tanke på hur fort inredningshjulen snurrar i vissa fall, kanske en del skulle hävda att våra möbler som vi köpte för tjugo år sedan bär på tydliga årsringar nu. Det där med gammalt är alltid relativt. Tre vackra vaser i alla fall med ett antal år på nacken. GAB Tenn, UE-lera med perfekt patina och pigg dansk keramik med rottinghandtag. Gammalt blir nytt. Fint så.

Bidrag till We Decor Life – Gammalt

♡

På spaning efter rosa, blinkande dam och stunder att spara på

Jag går på spaning efter rosa. Men det är lite som de där gängliga Mårbackapelargonerna som mest står och väntar på vintervilan i fönstren med sina torkade blomstänglar. Pastelltiden är förbi för i år och kommer tillbaka med hoppet om vår. Hos mig är det rosa mer mättat på hösten istället för det skira och det ljusa. En del är för alltid. Jag sparar på stunder med dottern när hon dricker te i den rosa muggen med mycket honung i. Att få ge sina ord till någon som vill lyssna och ha en där igen känns så stort, så stort.

Så kom hon upp på väggen, den blinkande Fornasetti-damen. Jag har önskat mig så länge, haft svårt att bestämma mig och har nu haft henne i ett halvår innan hon kom upp. Jag tänker att hon får påminna mig om det lekfulla i inredning. Att allt inte behöver vara på så stort allvar. Blink, blink.

Think pink

♡

Uppstammad pelargon, värmande ting och cirkeln sluts

Som sagt, jag har inlett det tämligen omfattande arbetet med att förbereda växthuset för kallare tider. I helgen fick några av doftpelargonerna flytta in, bland annat min uppstammade Doktor Westerlund som har växt på sig ordentligt under sin ettåriga levnad. Jag drev upp den här från en stickling förra hösten – i våras såg den ut så här och i somras så här. Växtkraften är enorm och den är lite extra stilig så här på liten stam tycker jag. Nu har den fått växa på ganska fritt, men till våren skall jag toppa den lite mer för att få till ännu mer form.

Jag är smått besatt av ting som värmer, men så är jag en frusen själ också. På helgens höstmarknad köpte jag bland annat ett par torgvantar i ull. Fotogenlamporna bärs in för att tändas upp här och korgarna får förvara ved denna säsong.

Klorofyll-hörna med ljusterapi när regnet slår på fönstren.

Det mesta går i vila nu i trädgården och det känns helt okej efter en säsong ute. Även jag behöver tid till återhämtning för att åter se med det gröna ögat igen efter årsskiftet. Men visst är det hoppfullt mitt i all mylla och vila att se spirande rötter?! Jag sätter ned några pelargonsticklingar i krukor för att påminna mig själv om att ljuset kommer att återvända. Allt har sin tid.

♡