Category Archives: Inspiration

Stora listan om “hemma-hos”

Frida på Trendenser hade en så kul “Fyll-i”-lista i går med inspiration från gamla tiders Mina vänner-böcker. Jag älskade att fylla i sådana. Framförallt gjorde jag ständigt nya versioner genom att fylla i själv genom åren. Denna lista har fokus på “hemma-hos”. Såklart tar jag tillfället i akt att göra en egen. Tack för inspirationen, Frida.

MIN FAVORITPLATS HEMMA ÄR…

…mina hörn. Please put baby in a corner – med Dirty Dancing-referens. Jag älskar att sitta i hörn med utblick, samtidigt som man är tryggt förankrad i omgivningen. Inte så sällan med en bricka te.

MIN KÄRASTE ÄGODEL ÄR…

…växthuset. Jag är så himla glad varendaste dag över det. Det har skänkt sådan glädje och fröjd sedan det kom in i mitt liv. Ett glashus som rymmer alla drömmar.

JAG SAMLAR PÅ…

…bara vackra ting. Jag är den typiska skatan som inte kan begränsa mig till en linje i det jag omger mig med, utan är det vackert så får det vara med. Sedan tycker jag om att förankra saker. Minnen till de där tre halsbanden exempelvis. De är laddade med så mycket fint.

DET FÖRSTA JAG GÖR NÄR JAG KOMMER HEM…

…är att ta på mig mina tofflor, nästan oavsett säsong.

MIN ÄLSKLINGSFÄRG ÄR…

…grön.

DET HÄR SKULLE JAG LÄMNA KVAR OM ALLT BRANN NER…

…nej, usch, vill inte ens tänka den tanken… Dessutom har jag rensat bort gamla surdegar och har inte så mycket sådant kvar.

NÄR INGEN ÄR HEMMA BRUKAR JAG…

…ibland provar jag genom äldre klänningar som hänger i skydd inne i garderoben. Bröllopsklänningen kommer jag nog aldrig få problem att komma i, eftersom vi gifte oss när jag var höggravid med Anna. Sedan skrålar jag med Hellström. Favoritstycket nu är från nya Tillsammans i mörker. Klassisk GBG-lyrik med hopp om att någon gång få vråla tillsammans med Ullevi i detta. “Minns hur vi körde över bron. Och sjöng med till radion. It´s the end of the world as we know it. Vet du, jag såg dig i varje gatlampa vi körde förbi. Och du sa om kärlek var skepp. Skulle du ha tusen vrak i dig”

MITT BÄSTA LOPPISFYND ÄR…

…framför mig. En loppisråttas enkla sanning och förhoppning. Men Kungalampetten, Josef Frank-kandelabern och Arvika-brickan är finheter som redan funnit sin väg hit.

DET HÄR VARDAGSLJUDET GÖR MIG LYCKLIG…

…allt som har med mina barn att göra. De är så stora nu, så jag vill bara ha dem nära mig så mycket som jag bara får. Älskar när de sitter kvar efter maten och surrar om allt möjligt, när sonens skratt hörs från ovanvåningen till något Youtube-klipp och dottern spelar musik så isoleringen prövas. Att jag en gång i tiden önskade en natt själv i min säng när de sov tätt intill båda två, framstår nu som märkligt.

DEN SOM HÄLSAR PÅ HOS MIG FÅR INTE…

…kaffe. Då får de sätta på själva. Här serveras endaste te om min man inte är hemma.

JAG FANTISERAR OM ATT…

…flytta till Skåne.

MITT LYCKLIGASTE MINNE FRÅN MITT NUVARANDE HEM…

…är när vi var ensamma i huset efter byggnationen. Ändå något meditativt och på sitt sätt vardagslyckligt att stoppa i sonens nedkräkta lakan i den nya tvättmaskinen en av de första dagarna här. Men tänker att det ändå återstår. Det Hellströmska igen – om att allt det bästa inte hänt än. Jag tänker att när jag plockar försommarblommor och sommaren står för dörren, då väntar fina ting.

♡

Nyttokonst

Innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket, måste jag [genom @gustavsloppis] tipsa om boken Nyttokonst av Arthur Hald och Sven Erik Skawonius från 1951. Tanken är att presentera ett “tvärsnitt genom svensk nyttokonst, skapad för hemmet”. Det är en gedigen samling bilder med utgångspunkt från kvalitet i form och material. I inledningen adresseras konsumenten med orden “något mer än praktiskt förnuft och omdömesförmåga, det ligger förståelse, intresse för och förälskelse i det vi kallar kvalitet och skönhet.” Orden vävs kring det vackra , vardagsestetiken och vikten av att tänka kvalitet. Det är intressant läsning och får en att tänka på hur en liknande bok skulle utformas i dag – nästan sjuttio år senare.

Om man är det minsta intresserad av formgivning från tiden är boken ett referensverk. Jag brukar alltid tala mig varm för att kunskap är det bästa att ta med sig på loppis och här får man mycket att ladda in i sin mentala bildbank. Mina ögon dras naturligtvis till sidorna med föremål från Svenskt Tenn.

Boken innehåller många vackra kompositioner och allt är från tiden. Det är fest för ögat, men även många klokheter i texten. En av mina andra käpphästar – att förankra tingen – finns med även här. Det känns som om samtalet kring våra hem styrs mer och mer i denna riktning nu. ” Ju mer vi vet om tingen, desto mer ger de oss, desto rikare blir miljön och desto rikare blir vi själva.”

Förlora er i bibliotekskatalogen en stund. Där finns så mycket bra läsning om man är intresserad av äldre tiders ting.

♡

Inspiration: 1800-talsvilla i Flen

Jag blir glad när jag får länkar till vackra hem till salu tillsänt mig. Jag har inte riktigt återhämtat mig från när Hemnet var där jag hängde från morgon till kväll på jakt… I helgen var det min vän Carina som tipsade mig om denna 1800-tals villa i Flen till salu genom Per Jansson.

Objektet presenteras som ett konstnärshem med en förtjusande trädgård och ateljé. Jag är beredd att hålla med.

Det här är så långt man kan komma från gängse stylade objekt. Här märks det att någon lever. Man får en känsla av att gestaltningen av hemmet har skett under lång tid. Tanken går snarare till det brittiska “cosy”-idealet, men tryggt förankrad i det svenska med äldre patinerade möbler och textilier.

Det finns många vackra blickfång som den äldre skänken vid matplatsen. Så härligt med dörrar rakt ut i trädgården där. Fint med Josef Franks klassiska “Carl-Larsson-lampa” över bordet.

Rum i fil på detta sätt är bara så vackert. Böcker, konst, textilier som mixas, antikviteter och ändå luft som strömmar genom rummen.

Veckans inspiration för min del.

Samtliga bilder genom Per Jansson

♡

Dags för syskrin igen? Att lappa och laga kläder

Denna vecka har jag @alexanderssonhanna som gästpresentatör inne på mitt konto @baravackrating i veckoutmaningen där. Temat är SKAPA OCH FÖRÄNDRA MED ENKLA MEDEL. Så roligt att se alla kreativa tolkningar i #minavackrating – alla är så duktiga – men långt ifrån ett drömtema för egen del. Jag är mer av en kompositör av tingen. Jag arrangerar, ser potential och kan få till sammanhang. Men jag är ingen klassisk DIY-person – alls. Det är dock alltid bra att utmana sin tanke och det har jag sannerligen fått göra denna gång. Jag hamnade i att jag har blivit mycket bättre på att använda nål och tråd sedan jag började köpa kläder vintage. Det är möjligen inget skapande att sy ihop saker, men jag tänker ändå att det är en förändring att få till något som kan få leva vidare med enkla medel.

Med detta inte alls sagt att alla kläder man köper vintage är i behov av nål och tråd. Det är långt ifrån sanningen skulle jag vilja säga. Däremot kan man med små medel fixa till en lite sliten söm, en slits som är lite för hög eller ett stickat plagg som uppenbarligen tagit fäste i något och fått en liten reva. Jag tror att vi genrellt behöver lära om när det gäller att laga och vårda det vi har, istället för att avfärda det. Jo, gamla generationers kunskap behöver gå in ett varv till. På gårdagens loppisrunda tittade jag på ett klassiskt syskrin. Kanske dags för en återkomst där? Om jag tittar till mig själv så har jag haft något av ett trassligt ormbo av trådar och nålar styvmoderligt behandlat i en låda. Nu tänker jag att samla allt på ett ställe och i lite angenäm förpackning så att startsträckan inte behöver bli så lång när man skall skrida till verket.

Den här kvalitetströjan i merinoull från Acne fann jag för ett tag sedan. Halsringningen hade släppt på ett ställe och långt ned på framsidan fanns antydningar till ett litet hål i det stickade. Ett annat ställe som är lite känsligt på stickade tröjor är armhålorna där det kan gå upp i sömmen. Jag kan säga att det var en minimal arbetsinsats som krävdes för att sy ihop detta. Syskrinets återkomst? Varför inte! I hållbarhetstider blir det fokus på gamla generationers kunskaper och vi behöver bli bättre på att ta hand om det som redan finns.

♡

Inspiration: Less is a bore

För ett ögonblick tänker jag att det nog är dags att skala ned lite i min kära läshörna när jag ställer dit ett nyfyndat onyx-fat med snäckor på. Tro det eller ej, men ibland blir även en maximalist av min kaliber lite saktrött. Det stannar nog vid en tanke nu för minuten efter surfar jag in på Svenskt Tenn och hamnar i dessa bilder med rubriken Less is a bore.

Det är ju i denna myllrande estetik som jag har mitt hjärta. “En läshörna inreds bäst med favoritfåtöljen, en pall att vila fötterna på och en trave böcker som väntar på att bli läst. Slå dig ner med en rykande kopp te och njut av att betrakta alla inspirerande föremål omkring dig”. Mais oui! Möjligen ett drag med dammvippan över alla mina småsaker, men sedan är jag nog good to go igen. Less is a bore! Leve högarna!

♡

Inspiration: Ulrika Norberg

I dag vill jag tipsa om Ulrika Norberg som finns på Instagram här @ulrika.norberg och på blogg här. Många kanske känner igen henne som långvarig chefredaktör på Femina. Det är svårt att inte beundra inredningen och det kända skåpet med samlingen av Upsala Ekeby och Gefle, men jag uppmärksammar här stilen. Jag blev så inspirerad av ett inlägg i går om Celines höst- och vinterkollektion. Så bärbart och fint som guide inför secondhandrundorna – se inlägget här.

Ulrika Norberg själv inspirerar med mycket “pre-loved” mode som hon själv uttrycker det. Jag känner mig mer kreativ än på länge när det gäller kläder och det är just secondhand-spåret som har fått mig dit. En att följa alltså – @ulrika.norberg. Samtliga bilder är från Ulrika Norbergs Instagram.

♡

Much is more

Hur maximalistiskt får det lov att bli? Alldeles galet mycket! Det här gladpillret till bild sparade jag ned från Svenskt Tenn Stories på Instagram i går. I butiken finns dessa våningsfat av Charlotte Birnbaum. Jag brukar mycket sällan tänka DIY eftersom jag är talanglös när det kommer till praktiskt utförande, men just de här får mig ändå att grunna – tja – kanske. Visst minns ni alla våningsfat som gjordes i retroporslin? Det var himla poppis ett tag och nu är det inte sällan man ser dem på loppis. Jag tycker fortfarande att tanken är god att bygga på höjden så udda blir jämnt och kanske maxat som i Birnbaums form då?! Liknande brickor från Scandia Present finns i mängd på loppis, liksom porslinsdjur. Ljusmanschetter med prismor ser man då och då. Det där fatet med papegojan som tronar på ett berg av kastanjer går ju rätt in i inspirationszonen just precis nu. Much is more.

♡