Category Archives: Klassiker

Klassiker: Sussex Trug

Jag håller ständigt ögonen öppna efter trädgårdsting i vintagesvängen – här skrev jag ett inlägg om det i somras. Det verkar det vara fler som gör, för det är svårt att finna. Det senaste tillskottet i genren fick alla mina gröna fingrar att darra lite. En perfekt patinerad liten Sussex Trug! Medan jag stod och bläddrade i gamla Floraböcker siktade min loppisvän korgen till mig, så jag kan inte tacka mina falkögon denna gång. Det är något speciellt med saker som redan har levt ett grönt liv och här talar vi om en sann klassiker.

Jag har några liknande korgar i växthuset, men inte en sådan här i hantverk med kastanjeträd. Företaget som gör dessa korgar, Thomas Smith, har en historia som sträcker sig bakåt till 1820-talet där Smith började tillverka korgar i Sussex – läs om hantverket här och här. Det är något med dessa korgar som genast gör mig till en brittisk trädgårdstant som går och klipper rosor till buketter.

Det är kallt, grått och ruggigt, men korgen och lite grönt skapar en stunds stämning ute i växthuset. Nu säger vi adjö till januari och siktar mot februari med frökataloger, sticklingar, bokrealisation, hjärtan, semlor, sportlov, snödroppar och det återvändande ljuset!

♡

Läsarfråga: Att göra klassiska val

Jag fick en fråga för ett tag sedan och tänker att jag lyfter upp den till ett inlägg. Kul förresten att det känns som om kommentatorsfältet blivit mer aktivt igen! Det är alltid roligt med respons, frågor och tankar.

Så här skriver Josefine: Vi har funderat länge och står nu i steget att köpa två Norrgavel Länstolar till brasrummet. Fantastiska möbler. Men nu kommer vi inte riktigt överens i färgerna. Kan vi välja olika färger på dem? Finns så många alternativ och nu helt plötsligt bara velat jag, jag vill ju ha något tidlöst och hade ett bestämt mig för en lös sits men nu säger jag fast. Hjälp! Vilken är din favoritkombination av trä och tyg? Hur borde jag tänka för att inte fastna i fällan, ‘just nu gillar jag den här färgen’?! Mina spontana tankar på träet är lackerat i varmgrå eller svart, eller så en såpad.. Men sits och tyg val… Ryggkudden kan man ju tack och lov variera efter årstid och behag. Hoppas du kan berätta lite hur du själv skulle tänka i ett liknande köp, så kanske jag kan få rätsida på mina tankar.

En kul utmaning tycker jag. Hur gör man ett klassiskt val?

Förra våren gjorde jag ett inlägg om Länstolen där jag utnämnde den till en klassiker. Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv…

Där skriver jag: Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang.

Med detta sagt tycker jag att Länstolen i sig är en Piece de resistance – ett objekt som i mycket bär sig själv i inredningen. Redan när man har bestämt sig för att göra denna investering, tycker jag att man har gjort ett klassiskt val. Den meningen lyfter många dimensioner. Vad är klassiskt? Vad står sig genom tiden? Vad är en tillfällig känsla som kommer att avtaga? Det är den där kompassen tycker jag. Den där som instinktivt leder en till det som känns rätt i magen. Man skall dock inte inbilla sig att man är helt immun mot tendenser i tiden. Inspiration kommer från många håll och påverkar på olika sätt, även om man säger sig inte vara så intresserad av trender. Och vad som är ett klassiskt val för någon är ett trendval för en annan – ta till exempelvis sammet på möbler som jag skrev om här. För mig klassiskt och hållbart – för många andra något som de kommer att tröttna på. Det mest klassiska valet jag gjort är möjligen vårt hus. I nybyggnationsbranschen får trender stort genomslag. I en tid av öppna planlösningar, stora fönster och öppet upp i nock blev jag varnad för att sätta in väggar. Det kommer att kännas så instängt! Att göra klassiska val innebär att arbeta i motvind ibland, men är känslan rätt, så blir det ofta bäst.

Några konkreta råd: Se sammanhanget och rummet. Vad finns det i övrigt för träslag och stil? Vad blir det för slitage på materialet? Hur kommer stolarna att användas? Leta bilder för inspiration och att se möbeln i olika miljöer. Ibland är det svårt när det finns för många val – man blir låst och får svårt att fatta beslut. Det är skillnad när man tittar vintage – då får bitarna falla på plats genom slumpen – inte helt fel som inredningsstil a´la Josef Franks klassiska Accidentism. Om jag skulle få välja några Länstolar hem till oss? Ett angenämt problem. I växthuset har jag en annan stil och där skulle de passa som handen i handsken. Här inne skulle de stilkrocka lite mer mot textiltätt, ombonat och mönstrat. Jag skulle nog välja målat i en grå nyans – något jag förknippar med Norrgavel – antingen dyna i lin som ovan, ull eller fårskinn. Tänker att de skulle kunna samspela med Laminofåtäljerna som står här hemma. Jag skulle understryka det som jag uppfattar som själen i Norrgavel i valet av Länstol – ett klassiskt val enligt mig. Vad tycker ni?

♡

Klassiker: Gallerskålar

I söndags såg jag den här gallerskålen från Dandeliane i Trendensers söndagssummering. Jag har tidigare sett krukorna i flätat porslin, men det här fatet var en nyhet för mig. Tanken bakom kollektionen är att genom sammanflätningen av porslinet representera närhet i relationer – Intertwined. Fint så och även ett uttryck för en lång tradition inom porslinskonsten.

Vi är kanske mest vana att se gallerskålar dekorerade – och kanske inte alltid så smakfullt som på denna fajans från Rörstrand från andra hälften av 1700-talet. Ett tag producerades mängder med flätat porslin som nu finns på vintagehyllorna – gärna i korgform utsmyckade med diverse frukter.

Triss i favoriter här hemma. Jag har alltid varit mycket svag för den här typen av porslin. En av mina större investeringar från en gotländsk keramiker är en sådan här skål av Ingela Karlsson från Fide Fajans för många år sedan. Jag har även fått en med tunnare flätning i present. Så tidlöst vackra och något som mitt öga aldrig tröttnar på. Fotografi: Fide Fajans

Vintage letar jag alltid efter äldre tyskt porslin – här Max Roesler – och jag har funnit lite genom åren. Det värderas högt när man finner det hos de som har en mer lantlig stil, men annars är det ofta struntsummor för det här vackra.

Något gallerfat har jag inte från Royal Copenhagens mest ikoniska servis – Musselmalet – men väl flätat i mindre vaser.

Med precis två månader till julafton börjar en tid av önskningar. Om du har en sådan här gallerskål av Signe Persson Melin i säcken kära tomte, tänk på mig. Jag skulle bli överlycklig.

For the love of

♡

Klassiker: Gröna blad

Lägenheten som tillhör @saramargaretah är nu till salu genom Entrance Göteborg. Se annons och alla bilder (av Anders Bergstedt) här. Hemmet är även med i aktuellt nummer av Plaza Interiör. Mina ögon fastnar framförallt på tapeten i sovrummet – vackra Florencecourt från Cole & Son som även Jenny skrivit om här. Det är något alldeles speciellt med bladverk på väggarna. Det blir lite av en grön koja. Själv har jag William Morris klassiker Willow Bough i arbetsrummet.

William Morris och jag lärde känna varandra 1996, så där på riktigt. Ett av mina absoluta favoritreportage i inredningsmagasin någonsin är från Tony Lewenhaupts hem Villa Fortuna från Sköna Hem nr 1 1996. Uppslaget med pilblad har följt mig sedan dess, liksom orden “William Morris pilblad växer ut över väggar och möbler, fångar blankpolerade möbelytor, mångdubblas i spegelfönstret och fördjupas i golvets gröna toner. Var gång jag kommer hem från en resa, får post, fax, telefonsvarare, allt vänta till Morris rum fått sin extra grönska, sin beskärda del av trädgården. Först då blir huset åter mitt revir”. Sommaren 1996 var jag i London och då pågick en stor Morrisutställning på Victoria & Albert Museum. Hjärtat har klappat sedan dess, men fick inte stort utrymme i livet förens 2008 då vi byggde hus och jag äntligen fick min gröna koja.

Ett annat favoritreportage från Sköna Hem om ett townhouse i Lärkstaden med Morris pilblad på väggarna som jag skrivit om förut här på bloggen.

Jag skrev en gång ett ode till de mönstrade väggarna. Detta var innan tapeterna åter gjorde sitt intåg i våra hem. En läsare ville ha argument för att sätta upp Morris i sitt sovrum att använda mot de vita väggarnas försvarare. Jag tycker fortfarande att orden är fina och ingjuter mod i den som tvekar.

“Precis som Tony Lewenhaupt skriver. Om man känner kärlek till en tapet så skall man unna sig att ha den i sitt liv. Om den är vald med omsorg och av de rätta anledningarna kommer den alltid att skänka dig glädje. Du kommer att ha ett rum som du kan kalla ditt pilbladsrum, din gröna tillflyktsort. Du kommer att tycka om det och alltid längta till det. Du kommer att få ett vänligt rum som alltid tar hand om dig. Att unna sig tapet på alla väggar i ett rum innebär en möjlighet att gå in i en känsla. Fondväggar i all ära, men att låta sig omslutas av ett mönster är något helt annat.

Glöm inte fantasin. När jag var liten och sjuk låg jag alltid i min säng och räknade blommor på väggarna. I taket följde jag linjer med varm panna. Eller historien om min son som lekte “inte nudda blad” bland blommorna i vårt sovrum när han var liten. När vi är stora glömmer vi ofta bort sådant bland våra vita väggar. Vi rusar runt och tar oss inte tid till det där viktiga. 1936 skrev Morris dotter May följande om Willow Boughs tillkomst: “We were walking one day by our little stream that runs into the Thames, and my Father pointed out the detail and variety in the leaf forms, and soon afterwards this paper was done, a keenly-observed rendering of our willows”. Familjepromenader till mönster. Man måste älska sådant. Mays pappa William var en konstnär och därmed oerhört skicklig på att fånga en känsla. Som tapetmakare hade han förmågan att få ett mönster att samverka på stora ytor i rum till något harmoniskt och balanserat. Så man kan lungt luta sig tillbaka bland tapetrullar som skapats från sådana utgångspunkter. Det är gröna blad som tillsammans bildar en varm bakgrund till rummet. Jag lovar. Att kalla det plottrigt är att förringa konstnären bakom. Ögat kan behöva vänjas, absolut, men om man sedan skulle ge det en chans till, tror jag nog att många fler skulle kunna se sig vilande i detta.

Men tänk om man ångrar sig? Tänk om man inte gör det. Tänk om man stortrivs. Möjligheten finns. Att ha en mönstrad tapet gör rummet mer förlåtande, tillåtande och lättare att leva i. Jag tycker om att klä på mig bland mina blommor. Och de gör mig glad och ger mig energi varendaste morgon när jag vaknar mitt bland dem. Jag känner sannerligen ro i mitt sovrum, för jag har svårt att tänka mig rummet utan tapeten. Något viktigt skulle fattas mig om de försvann. Varför anses de vita väggarna ge mer ro än de mönstrade som en allenarådande sanning? Om man tittar en gång till på pilbladen, så hoppas jag att man kan se att de kan vagga en till sömns med sina slingriga grenar vilken kväll som helst.”

Bladverk på väggarna kan signalera en traditionell miljö. Här brittisk klassisk Arts & Craft i Emery Walkers House.

Blad på väggarna kan även ge en känsla av samtida modernt. Här Fornasettis Chiavi Segrete. Här samspelar grönskan med nycklarna till en känsla av mystik och det lite tvetydiga som är Fornasettis signum. Allt beror på sammanhang och vad man sätter till för komponenter. Bladverk passar in i många olika miljöer tycker jag.

For the love of

♡

Klassiker: Design with light från Holmegaard

Maria Berntsen formgav lanternorna i serien Design with Light för danska Holmegaard 2011. Sedan dess har ytterligare produkter tillkommit i serien, bland annat krukor. Lanternorna är fortfarande favoriter hos mig. Det är något med mötet mellan lädret och glaset, den handblåsta kupan och tanken att man bär med sig ljuset.

Jag har en ljusstake ute i växthuset som jag fått i gåva. När jag sprang på en frostad lanterna på loppis till det facila priset av sextio riksdaler blev glashuset även med en sådan.

I höstas lanserades en oljelampa i samma serie, elegant även den. Det är inte utan att man längtar till lite varmare kvällar när man kan tända upp ljuskällor ute med tanke på iskylan och snöfallet denna tisdag i april.

♡

Klassiker: Norrgavels Länstol

Bukowskis har samarbetat med Norrgavel och tagit fram tio unika exemplar av den klassiska Länstolen. Kollektionen kommer att säljas på Bukowskis med start 6 april. Norrgavels kreativa textilchef Inger Wibell Kähr har tagit fram kombinationerna av färg, textil och mönster. Pressbild: Bukowskis

Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv…

Norrgavel har alltid värnat om hållbarhet och en långsiktig design, långt innan frågan blev modern och något som numera de flesta pratar om. Länstolen innehåller bara naturmaterial och tillverkas i Småland. Priset blir därefter, vilket i de flesta fall blir en dröm eller att spara ihop till en långsiktig investering att leva med resten av livet. Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Pressbilder: Norrgavel

Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang. For the love of.

♡

Klassiker: Lampskärmar från Carl Malmsten

Jag kom på att jag inte har tipsat om det aktuella numret av Residence – 1/2017 – som finns i butik en vecka till. Mina ögon har framförallt fastnat på reportaget “Det stannar i familjen” om Vanja Sorbon Malmsten – barnbarnsbarn till Carl Malmsten – som numera gör de klassiska lampskärmarna med pressade växter och löv. Det är fem sådana vackra sidor om hantverket kring dessa skärmar som togs fram av Anna Birgitta Sorbon Malmsten på femtiotalet och som sedan drevs vidare av Egil Malmsten.

Jag hade turen att finna en skärm som kallas Lilla Birgitta på Myrorna innan jul. Den låg inkastad i ett hörn och en oöm klisterlapp var inte ultimat för det sköra pappret. Men jag har återbördat den vackra till ett sammanhang där den får glänsa igen.

Det är otroligt fascinerande att läsa om processen där allt material samlas in i naturen och sedan skapas mönstret i skärmarna på fri hand. Hantverk in i minsta detalj.

På önskelistan står taklampan Pumpan. Den skulle passa utmärkt i vår utbyggnad i vardagsrummet. Vem vet? Blixten kanske slår ned två gånger i vintagesvängen.

♡

Klassiker: Selma Lagerlöf hjärta Jobs

Jag brukar ha som tradition att lyfta fram Bonniers Klassikersläpp här på bloggen. Jag är en ivrig förespråkare att läsa om klassiker under livets gång. Man må ha tragglat sig genom en del under litteraturstudier eller liknande, men plötsligt kan böcker få nytt liv och man kan se dem i ett annat ljus när man har levt lite mer. Nu kommer många av Selma Lagerlöfs verk ut som pocket – 14 titlar i sju volymer med nyskrivna förord.

När man ser omslagen förstår man att mitt hjärta börjar klappa lite extra. Trogna läsare känner till min svaghet för vackra bokomslag och den här gången blir det bingo för min del. Det är nämligen mönster av systrarna Lisbet och Gocken Jobs som pryder böckerna. Jag har skrivit om Jobs många gånger – senast hade jag en klassikerpost om mönstret Rabarber som syns på första bilden här. Man släpper även en serie med anteckningsböcker. Det är nog troligt att även någon sådan hamnar i min ägo. Vackert eller hur?!

♡