Jag tar en klassisk trädgårdsrunda denna förkyld helg. Jag binder mig en bukett, för det är alltid min allra bästa terapi. Pionblad, murgröna, klematis, chokladblomma, dahlia, rosor, höstanemon och kärleksört får bli min fägring på nattygsbordet i dag. Fin avlutning på helgen!
Bidrag till Fabrikens söndagsbild.
Äntligen har vi begåvats med de där riktigt varma julidagarna när solen gassar och det är som allra bäst att sitta på min lilla innergård. Solen får mig vid gott mod efter allt det kyliga, men det är i skuggan som jag trivs allra bäst. På planket utanför slingrar sig rosorna. Innanför skapar jag mig mina kära hörnor.
Att sitta uppkrupen där på bänken med en bok och te inom räckhåll – det är sommar för mig.
I dag kör vi stora packracet inför två veckor på Gotland. Jag kommer att finnas på Instagram (@livingbyw) om ni har lust att hänga med på ett hörn. Jag hoppas att vi alla har några riktigt fina sommarveckor framför oss nu! På återseende!
Kram
Jag var på en himla trevlig utflykt i går med mina föräldrar. Vi åkte traditionsenligt till Heda Marknad som hålls varje år första lördagen i juli. Här kan man förlora sig i hantverk med gamla damer som står och säljer broderat och stickat. Den bästa typen av marknad om man frågar mig. Sedan åkte vi turen över Omberg, Alvastra och Vadstena. Efter lunch på Ladugård 206 – deras buffé rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi i sommar – körde vi in till den stora röda ladan som ligger precis innan man åker in till Vadstena. Det är möjligen inte så konstigt att blickarna dras till snäckor denna sommar, efter att vi har matats med en nautiskt trend utan dess like detta år. Trend eller ej, snäckor är för evigt vackra ting. Här fann jag stora skönheter som förr låg vid entrén till husen på gårdar som dekoration.
Först fick jag inte riktigt ihop det hela i tanken – viktigt för mig när jag handlar på antik eller loppis. Det är lätt att förföras där och då och sedan när man kommer hem så faller det hela platt. Jag tänkte mig innergårdsromantik med ett gäng snäckor – men då skulle jag behövt just ganska många för att få till känslan. Efter att ha promenerat inne i Vadstena och dess idylliska smågator, förenades dock tanken till att snarare kombinera dessa gamla snäckor med min samling från Skulpturfabriken. Precis så här tycker jag om dem när de får spela med ett modernt uttryck i Stina Lindholms strama betong och Signe Persson Melins minimalistiska fågelbad från Byarums Bruk. Om man håller dem intill örat susar det i dem. På tisdag åker vi till min eviga sommarpassion Gotland. Som jag längtar.
Ett litet Post scriptum med loppisfyndad grön marmor.
Fin söndag!
Ibland stannar man liksom upp. Och tänker – just ja – det var ju precis det här som jag ville ha. Så är det med mitt kära plank som avgränsar in till innergården. Klätterrosorna slingrar sig som i mina allra bästa romantiska föreställningar om hur det skulle kunna bli här. Näpna New Dawns små knoppar ger oss ros efter ros efter ros. En rikedom och en av mina trädgårdsdrömmar – i dag fångad mellan åskskurarna – som faktiskt blivit alldeles verklig.
Hipp, hipp denna 2 juli som är Rosens dag!
Om jag frossar i mina trädgårdsbuketter för tillfället? Ja. Alldeles ohämmat. Det är en sann lycka när rosorna kommer samtidigt som pionerna.
Där ute i trädgården blommar det för fullt nu. Vid sidan av huset har jag en plantering med fyra buskrosor av sorten Madame Boll. Det här är maxad njutning med riktig rosdoft och ett ohämmat blomsterhav som vräker sig ut över gräsmattan. Denna Madame med sin intensiva doft, riktigt cerisrosa färg och blommängd är inget för den med ett mer modest trädgårdsideal, men oj så fin hon är om man bjuder in henne till ett hörn av det gröna.
I år får jag några fler blommor av Sarah Bernard. Pioner har lång etableringstid, så här får man lov att ha tålamod och njuta med fullt påslag av de blommor som behagar komma.
Den lilla näpna Austinrosen Queen of Sweden i all sin prakt. Knopparna är aprikosa för att sedan övergå i ljuv rosa. Denna drottning har ett mer städat växtsätt än den frodiga madamen ovan. Det är lycka att de finns där samtidigt och kan sättas samman för att förstärka varandras skönhet.
Midsommarvecka med den finaste av buketter. Jag känner mig rik med detta utanför fönstret. Hjärta.
Jo, man får lov att fortsätta. Detta eviga arbete med att skapa rum i trädgården – en klyscha, såväl som en personlig käpphäst – och ständigt utmanande när man nyanlägger en trädgård. Man kan liksom inte låta bli att sucka lite åt alla gamla knotiga träd i böckerna, när man står här i sitt platta. Men som sagt, man fortsätter. Förra året planterade vi en liten bokhäck framför trädäcket. Nu har vi fortsatt med ett gäng uppväxta avenbokplantor för att få en liten grön vägg som ytterligare ramar in däcket, skapar ett hörn i trädgården och avgränsar mot grannen medan den tappra ligusterhäcken växer på där bakom.
På däcket har två ommålade Hasselforsbänkar ytterligare bidragit till rumskänsla. Framför syns en rabatt som anlades i höstas. Basen är tre Austinrosor bak och lavendelkant. Här har det blommat narcisser och tulpaner nu i vår tillsammans med två nyplanterade vita löjtnanshjärtan och den kaukasiska förgätmigejen Jack Frost. Bakom rosorna tittar luktärtor fram som förhoppningsvis blir en blommande vägg senare i sommar och så har jag satt en Dahlia för första gången. Det här området i trädgården skall kompletteras med ett träd och jag har nog bestämt mig för ett silverpäron.
Om ni är det minsta intresserade av trädgårdsrum rekommenderar jag denna bok varmt. Alla trädgårdarna är kanske inte i min stil – som det ju blir när man samlar ihop många – men just ur perspektivet skapa rum och linjer i det gröna – himla inspirerande.
Emma Blomqvist, som även skriver en av mina favoritbloggar My Blue China, lanserar i dagarna varumärket Sevenoaks. Den första produkten är en klassisk Orangerilåda som hämtat inspirationen från den modell som trädgårdsarkitekten André Le Nôtre skapade under 1600-talet till trädgårdarna i Versaille. Nu bor jag inte i ett slott som bekant, men jag fastnar ändå för den pampiga formen som skulle göra sig som entréplantering även i mer modesta omgivningar. Det behövs produkter i kategorin större planteringskärl för utomhusbruk och de här är så vackra. Man får öppna den stora plånboken, eftersom tillverkningen sker hantverksmässigt på litet snickeri och sedan målas i kulörer från Farrow & Ball, men inspirationen är fri i vanlig ordning.
Fotografi: Sevenoaks.
Fabriken har tema Duka fint denna torsdag. Mitt bidrag blir ett slags tal om att se det vackra i de små sakerna. Det är inte alltid kristallglasen och linneduken som gör det hela, utan det gäller att se det vackra i vardagen. Jag gör större dukningar ibland och tycker att det är roligt, men framförallt skapar jag små hörn av det vackra mitt i där jag är för ögonblicket. Jag är en sådan som drar runt på det vackra. Övriga familjen brukar skratta åt mig när jag bär blombuketter runt om i huset för att kunna njuta dem där jag befinner mig just där och då. På mina brickor som jag bär ut finns det nästan alltid en liten bukett att ha på bordet där jag sätter mig ner. Så en hyllning av att göra fint liksom mitt i.
En annan hjärtefråga är att ta ur sina vackra saker i skåpen och använda dem. Jag har lagrat finserviser till speciella tillfällen förut, men det är det slut med.
Fram med allt fint – om det så bara gäller att sätta sig ner en stund när man håller på ute i trädgården. Lite flädersaft i en fin bringare och ett vackert glas blir till något särskilt i ögonblicket.
För tillfället bär jag runt på denna bukett – trädgårdsfynd pimpade med en pion från blomsteraffären. Det är så här jag tycker att det är som allra vackrast.
Bidrag till Fabrikens torsdagstema.
