Category Archives: Vintertider

Plock på nyårsdagen

Så har vi ett nytt år. Välkommen 2019. Jag har exakt samma känsla denna nyårsdag som de tidigare. Sinnet växlar mellan viljan att vara aktiv, rensa i ett skåp, möblera om – eller att sjunka djupare ned i fåtöljen. Jag har satt upp en tavla i matrummet – loppisfyndad Dali-affisch som viskar om ljusare tider – och packat upp ett fat från John Derian och Astier De Villatte som jag köpte på Artilleriets realisation. Jag köper få dekorativa föremål nya numera – behovet blir helt enkelt stillat av vintage – men den här gracila keramiken föll jag för. Nyckeln får symbolisera det nya året – och att jag numera är aktiv bilförare igen. Fint så. Vinden piskar utanför och solen gömmer sig åter bakom molnen, så jag tror att det lutar åt fåtöljen med mjuka kläder, kudde bakom ryggen, te i koppen, blädder i loppishögen av böcker, några kola som är kvar i kartongen och så småningom avslutningen av säsong fyra av Falsk identitet. Det franska agentdramat är en av de stora favoriterna när det gäller serier som jag såg förra året. Jag önskar fin inledning på det nya året!

♡

Vintage i dukning till årets sista dag

I vanlig ordning blir jag inspirerad av dukningarna från Svenskt Tenn. Grundaren Estrid Ericson var en mästarinna på det dukade bordet och hade en osviklig fingertoppskänsla för att kombinera högt och lågt. För min del blev det ett moodboard, något som jag gör för det mesta innan jag sätter fram till högtider. För mig handlar det om att finna en känsla. Jag börjar ofta med något element och lägger sedan till saker tills jag fått till det jag är ute efter. Denna gång ville jag även inspirera till att använda vintage och att med små medel få en helhet.

Allt jag har använt till dukningen är vintage förutom mina gamla kristallglas och servetterna från Svenskt Tenn. Jag blir inspirerad till det skira, det hoppfulla och den gnistrande vintern. Glastallrikarna är Kjell Blombergs sextiotals-serie Stellaria för Gullaskruf som jag samlar på mig när jag finner. Jag tycker så mycket om stjärnorna. Just de stora tallrikarna fann jag för tio kronor styck nyligen. De andra glasassietterna är Nils Landbergs Saladjärer för Orrefors. När man handlar till dukning på loppis får man ha lite längre tidsperspektiv. Ibland finns det högar, men ofta är det lite då och då som det kan fyllas på. Besticken är franska bistro för två kronor styck och efterrättsskålarna är Reijmyres Puck som jag också gav tio kronor för.

I veckan hittade jag två askar med italienska servettringar. Så vackra i originalkartong, vilket man går igång på som sakletare. Eviga blommor, när snittblommorna får vila på vintern. Serveringsbesticken i bambu köpte jag för fem kronor styck innan jul.

Att servera i snäckor var poppis för ett antal år sedan. Det brukar ofta finnas stora högar på loppis som man kan få till ett billigt pris. Vackra så här på bordet tycker jag, tillsammans med några gamla champagnekorkar. Estrids silverpinnar får vara med de igen. Jag har fått många frågor om dem. De såldes på Svenskt Tenn nu till jul. De hade funnit dem på lagret – ett inköp av Ericson på Sextiotalet från Japan. Hoppet får de spirande ekollonen stå för. Jag satsar på inköp av dahlia istället för stor nyårsbukett. Jag återkommer till dahliorna här.

Gott slut till er kära läsare!

♡

Trädgårdsliv: Vintervyer och odlingsdrömmar

Det var sannerligen snabb leverans av luktärtsfröerna som jag beställde i torsdags. På fredagen låg de i brevlådan. Förutom de som syns på bilden beställde jag tre andra som jag skrev om. Jag är svag för det lilla extra när det gäller det mesta. De handtextade små påsarna prydde armeringsnätet i växthuset förra säsongen. Så fina från Cecilia Wingård.

För tillfället ser odlingsplatsen i trädgården ut så här. Jag inser att den här snömängden knappast imponerar på någon som bor norrut, men här hos mig gnistrar detta alldeles extra. Där på armeringsnätet skall de rara ärtorna klättra i sommar. Framför dem blir det några rader av sommarblommor och så dahlior förstås. Alltid dahlior.

Till den här säsongen skall jag få hjälp av händig far att färdigställa odlingslådor bakom växthuset. Jag tänker odla grönsaker i några, men sedan blir det blommor för hela slanten här med. Jag hoppas även att den ovala rabatten i kortsidan av växthuset blir av i år. Gröna knoppar på syrénerna – man måste tycka om det i februari, även om detta winter wonderland är härligt.

Förra året stod jag här inne den 23 februari och fixade med sticklingar. Det känns måhända aningen långt borta för tillfället när huset är insvept i rimfrost. Men det kan gå fort framåt. Och detta är bra vackert för ögat.

Visst är det glädjande att en hel odlingssäsong ligger där framför oss. Luktärterna kommer åter att slingra sig här. Hoppfullt. Varje säsong har sin charm och för nu njuter jag vinter.

♡

Vintertider

Mitten av januari. Inte hade jag hört om Blue Monday förut men i år blev det en nyhet att den tredje måndagen i januari är den deppigaste av dem alla. Vi är nog många som går runt lite extra hudlösa för tillfället med känslorna utanpå kroppen. Mörkret, virus som aldrig vill släppa taget och allt det grå. Det träffar rätt i mina januarikänslor i alla fall. Jag är sällan den som slår på stort med nyårslöften och tankar om nystart. Jag är mer i lag kokong som tänker att det kommer en annan tid. Inte så att jag längtar ihjäl mig efter våren – tvärtom tacksam för den snö som fallit här hos mig. Det är dock alltid något speciellt att släppas ut från den ombonade julen till ett mer kargt efter. Det är samma med inredningen. Jag inser att min definition av en mer minimalistisk tid är något helt annat än den gängse normen, men lite så här blir det hos mig nu. Fler neutraler, mer grafiska möten – lite enklare och mer avskalat. Kvistar är viktiga denna tid. Årets första av körsbär står i Daggvasen. Så här är den som allra finast tycker jag. Och lökväxter. Min allra bästa tekanna denna vinter av en Malmökeramiker köpte jag vintage. Jag tycker så mycket om formen, handtaget och att den rymmer en och en halv liter te. Skulpturalt vacker i sig själv.

Små gröna utropstecken på rad.

Jo då, jag är väl medveten om att det egentligen inte alls är säsong för att köpa och frakta hem tropiska växter, men när det var halva priset och det stod en ensam fiolfikus fick den ändå följa med. Jag har haft en större variant tidigare, men den gick hädan till sällare marker efter lång och trogen tjänst. Det här är min första uppstammade. Det är alltid något speciellt med grönt som ser ut som små träd.

De flesta pelargonerna är ute i övervintringstältet i växthuset, men några Tomentosum har fått vara kvar på fönsterbrädan. De börjar bli rangliga och behöver omvårdnad och beskärning, men för nu får de vara klorofyllbärare och sträcka sig efter ljuset. Lite som att gå och köpa sig en solstol mitt i vintern och bära ut den till bilen med singlande snö på, efter tårar och samtal om det mörka i livet. Det där envisa hoppet ändå. Alltid.

 ♡

Vintage i vintertid

Denna milda vinter gör att man finner ett växthus inklätt i frost som extra gnistrande. Och solen! Så efterlängtad med djupa skuggor på väggarna. Den är skoningslöst mot dammet i alla vrår, men den stora vårrusten får bero än ett bra tag. Jag tillhör inte dem som längtar vår ännu och är glad för det. Då har man helt enkelt en himla massa väntan framför sig. Vårlökar däremot, det är något helt annat. Nu vill jag ha en liten spirande krokus eller pärlhyacint bredvid mig i läshörnan. Det här tiden till tycker jag, liksom tanken att stoppa i sig lite mer nyttigare saker efter julens överdåd. I min kyl finns alltid dessa jordnötsbars som blev en favorit sedan jag gjorde dem första gången i våras. Recept finns här. Alltid med en tekanna inom räckhåll – det här handdrejade nytillskottet med bambuhandtag blev mitt för trettio kronor förra veckan – en ny favorit och alltid med en pläd – denna från Klippan, även den vintagefyndad för en liten slant.

Det är det där spirande ändå. Det där skira gröna. Lökarnas rottrådar. Det bankar hjärtat för nu när ögonen dras till ljuset mot klassisk Cararra-keramik av Wilhelm Kåge.

För det är ändå lite extra roligt att fynda saker till växthus och uteliv på vintern. Det är hoppingivande och härligt att liksom ha allt framför sig, utan alla krav på att passa vattning, små frösådder och alla knölar som skall i jord. En gammal tvättkorg till krukförvaring – minst lika fin i botten – ljusstakar från Byarums Bruk och ett ekollon av Lisa Hammar Posse. Men vi tar väl lite vinter först, eller hur?!

♡

Juletid

Så fick vi Mellandagar efter juletiden. Jag fick min beskärda del av julmat, pyjamasgående, soffa, utfärd med kalkon och klappar. Det blev fina dagar. Lugna dagar med mycket umgänge. Tusen tack för era julhälsningar! Det kändes som att öppna ett väl utvalt paket varje gång. Tack för att ni tog er tid. Det betyder mycket för mig. Julen fick ett anslag av rosa här hemma i år. Lagom till julafton slog mina pampiga amaryllis Tosca ut. De här är en favorit med sina cerisefärgade strimmor.

Till julbordet dukade jag med Gocken Jobs färgstarka myllrande mönstervärld – här servetter Bellona.

Granen har polkakräppar i år.


I sovrummet hänger färgstarka julstrumpor tillsammans med julens glitter.

Så några klappar som kom min väg. I eftermiddag skall jag börja ta mig an boken efter att jag har beställt dahliaknölar. Säsongerna möts sannerligen.

God fortsättning!

♡

Amaryllis, GP & J Baker och mönstermöten

De kära amaryllisarna ändrar sannerligen karaktär från de svällande knopparna som jag visade i torsdags, till fullt utslagna maximalistiska blommor med extra allt. Det är svårt att få nog av de aprikosa nyanserna, här klassiska Rilona. Mitt tips är att köpa de här varianterna tidigt på säsongen. Här hos mig är det i alla fall så att utbudet är djärvare nu än närmare jul, då handlarna satsar mycket på säkra kort som vita och röda blommor. Och där hänger den gardin som jag fyndade den här tiden förra året. Ett av mina bästa textilfynd, som jag inte gör speciellt ofta – uppsytt av ett äldre mönster från GP & J Baker – Eltham Hall.

Vi har haft samma enkla vita hissgardiner från det att vi flyttade in i huset för nio år sedan. Gardiner är klurigt tycker jag. Inte för att jag inte älskar textil och gärna omger mig med det, men det är så mycket mer med exempelvis upphängning, sömnad och att komma till skott att bestämma sig. Det är den stora fördelen med vintage. Mycket i beslutskedjan är redan klart. Nu beställde jag en enkel gardinstång från Kirsch och i går fick jag hjälp att sätta upp längden. Jag kan tro att detta är utmanande för ögat för många. Mötet mellan tapet och textil är möjligen inte självklart, men i min bok är det så ändå. Jag har många gånger skrivet om att för mig föder mönster mönster. Att tillsätta mer färg och mönster i detta sammanhang känns betydligt mindre dramatiskt än att föra in det i en vit miljö. Då blir den en accent – fint det med – här smälter den in. Och som alltid – det viktigaste av allt – saker som du själv tycker om finner alltid sammanhang.

Bidrag till We decor life – Vackrast just nu.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

We decor life: Vackrast just nu

Det råder ingen tvekan om vad jag finner vackrast just nu. Säsongens första snittamaryllisar såklart. De där svällande knopparna av favoriten Rilona bär allt det som jag tycker om denna årstid. Det är alltid något hoppfullt med knoppar. Amaryllisen skiftar från denna inneslutna skepnad med lite försiktiga strimmor av färg till att slå ut till överdådiga maximalistiska blommor. Den här sorten blir åt det aprikosfärgade hållet.

Jag blir alltid lite sakral i mitt uttryck efter höstens överdådiga färgkalas med alla pumpor och löv. I den andan passar en ljusstake som kommit till mig denna höst. Det är Walter Andersson som gjort den för Ystad Metall. Jag kommer att tänka på Jenny när denna skall tändas upp – det var hos henne jag såg den första gången.

Efter att ha varit lediga några veckor hoppas jag att ni är sugna på lite utmaningar igen inom ramen för We decor life. Veckans ord är Vackrast just nu. Tolkningen är fri. Vill du vara med? Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

We decor life

♡