När jag såg Lindex hållbara Denim-kollektion i slutet av augusti föll jag som en fura för den här bilden. De utsvängda jeansen som affärerna är fyllda med har jag inte kommit till ännu, även om jag tycker att de är himla fina på andra. Men här – en lite A-linjeformad kjol med knappar kombinerad med polotröja och ljusa stövlar. Den här versionen av sjuttiotal köper jag rakt av. Jag har tittat in efter kjolen några vändor på affären här i staden, men den har alltid varit slut i min storlek. Nu hängde den helt plötsligt där. Som alltid med kedjor – det gäller att inte ge upp och titta in igen. Om det är just denna kjol eller inte – inspirationen är i vanlig ordning fri. Jag tycker mycket om siluetten och tror att en höstfavorit är här.
Bananplättar
För mig finns begynnelsen i en stämning. Nog har jag inspirationsmässigt befunnit mig här ett tag, men denna gång härleder jag känslan till den där sjuttiotalskannan av Signe Persson Melin som jag köpte häromdagen. Härd från Höganäs har jag lärt mig. När den glaserade keramiken med sina distinkta former kom in i huset var det som om den krävde sitt sammanhang med de rustika tingen som jag gärna använder på hösten. Fram med gamla krus, gjutjärn och brun keramik. Fram med pumpor och mer ljus. Och så får jag ett sug efter bananplättar. Inte är de något nytt under solen, men nu var det länge sedan jag åt dem. Det känns gott med något varmt mellanmål när hösten är ett faktum. Jag mosar några bananer och vispar ihop med några ägg och en sked mandelsmör. Nu tänker jag mig äppelklyftor, kanel, lite honung och grekisk yoghurt till. Dottern har använt upp husets kokosolja till hårinpackning, så innan jag köper mer får jag fylla plättlaggen med något annat. Det har sin fördel att vara säsongsmänniska. Det finns alltid något nytt runt hörnet – och det bästa – en hel del gamla favoriter att upptäcka igen.
Tisdagstriss: Bäst just nu
Ni missar väl inte Poldark ? Det började som ett klassiskt kostymdrama och det är det för all del fortfarande, men det finns betydligt fler bottnar än att bara ägna sig åt tjusig historisk fernissa. Nej, jag har inte sett originalversionen som sändes på sjuttiotalet eller läst böckerna, så jag bänkar mig varje lördagskväll för en dos. En andra säsong är på gång nu också. Trevligt.
För några veckor sedan hittade jag Marie-Louise Douglas Med känsla för antikt på loppis. Sedan dess har jag bläddrat mycket i den. Det är något med stämningen i de vackra fotografierna av Helén Pe, tillsammans med Douglas förmåga att visa på en tidlös estetik i sitt hem. Lite stil- och materialskola får man sig till livs också. Rekommenderas varmt.
Den röda kålen är här. Just nu äter jag sallad från ett stort ekologiskt huvud – recept här, även om det inte är apelsinsäsong riktigt ännu och jag skippar kanelen. Jag letar nya recept – har ni något gott att dela med er av? På Pinterest fann jag bland annat ugnsrostade skivor med krydd- och nötblandning. En god idé, då det nästan inte finns en vackrare grönsak när den är uppskuren på detta sätt. Bildkälla.
Med hopp om en fin tisdagskväll!
Inspirationscollage: Grön läshörna
Veckans inspirationscollage bjuder på en grön läshörna. September är den första månaden på ett tag när blickarna åter vänds inåt, efter att ha varit inriktade på utemiljön. Jag längtar efter att fixa, dona och bygga kokong igen. I dag slår jag mig ner i den generösa fåtöljen i kojan och läser en god bok med tekoppen inom räckhåll. Jag tänker att vi nog får se björkens intåg i våra bostäder igen med IKEA:s Björknäs och att detta kanske skall bli hösten då jag lyckas driva upp en egen liten ek. Det gröna hoppet lever – alltid.
Fåtölj/Mio, bord/Norrgavel, lampa Tolomeo/Artemide, matta/IKEA, pläd/Toarp Säteri och kuddar William Morris Willow och Stensöta/Svenskt Tenn. Affisch Jonna Fransson/Le Kiosk, ljusstake/Mikaela Willers, tekopp Gröna Anna/Rörstrand och ekollonglas/Svenskt Tenn. Detalj med läderhandtag Björknäs Vitrinskåp/IKEA. Tapeten är Josef Franks Klöverblad.
Den andra söndagen i september
Det känns aningen besvärligt med de där små korta ljusen som kallas för julgransljus. Det är kanske därför de syns mest till en högtid och får vila resten av året. Men när man tänker lite närmare på det, så är det kanske just den förhållandevis korta tid när lågan brinner som blir i fokus. Vi är vana vid stora blockljus, värmeljus och trenden med batteridrivna ljus som man inte behöver passa på precis hela tiden. Senaste tiden har dock flera ljusstakar avsedda för mindre ljus kommit min väg. I går fann jag exempelvis en klassisk propeller av Pierre Forssell för Skultuna som jag bloggade om i veckan. Femton kronor och en himla massa putsmedel senare så tände jag upp den i septemberkvällen. Faktum är att det blir lite av en stunds meditativ närvaro med dessa små ljus. Jag märkte att jag satt och tittade mer aktivt på lågan än jag brukar göra och beundrade blänket i ljusstaken mer. Det må låta aningen pretentiöst, men det bjuder jag på denna söndag. Faktum är att det kanske är dags att lyfta fram dessa små ljus lite som en motvikt till det som går fort runt omkring och som inte kräver närvaro av oss. Helgens meditativa lärdom – fram med en ljusstake med liten hållare – och tänd upp. Hoppas att ni har haft en fin helg!
Fredagssvepet: 37/15
Då går vi mot den andra helgen i september. Här hos mig har det varit några riktigt fina dagar och jag hoppas att vi kan få behålla lite av värmen. Håll till godo med denna veckas version av fredagssvepet. Det är gyllene skördetider med ett överflöd av grönt som skildras höstigt snyggt av Artilleriet. Bild från Artilleriets Tumblr.
IKEA flirtar med den rådande “Kinfolk-trenden” med kollektionen Sittning som har premiär i dag. Det är fokus på den dukade måltiden och mötet med människor som även exempelvis ovanstående Artilleriet visar med sin butik The Kitchen. Om man gillar den stilen finns nog chans till budgetfynd hos IKEA – t ex med förklädet ovan.
Jag har samlat mig till en investering i Kastehelmiglas till hushållet och sneglar även lite på burkarna som är fina de med.
Blossa har sannerligen en särställning när det gäller en direktkanal till sociala medier vid lansering av deras årgångsglögg. I går vad det dags för årets variant – glögg med Earl Grey-smak. Flaskan bär tydliga drag av klassiskt engelskt porslin och den lär bli mäkta populär i köken framöver. Jag är som bekant en tedrickare av rang, men glögg dricker jag nästan aldrig. Det återstår att se om förpackningsnörden i mig tar över, eller om jag nöjer mig med tekoppen även framledes. Tekopp från brittiska Burleigh som producerar klassikern Willow i svart.
Georgia May Jagger frontar Mulberrys höstkampanj i sjuttiotalsstil. Inspirationen har hämtats från William Morris klassiska ord “Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful”. “This season, Mulberry is fascinated by old English houses and how they lived through the decades, changing and evolving with the ebb and flow of times and fashions”. Och visst är väl klassikern Bayswater tjusig i vinrött.
Himla fin scarf med lite 70-talsvibbar från Lindex.
Och med fallande temperaturer är det är måhända dags att uppdatera sig på en av garderobens stöttepelare – kashmir från H&M Premium.
Hela tre (!) frukter ståtar vårt träd med i år – det blir att äta med andakt. Tur att affärerna och torghandeln börjar fyllas med svenska äpplen. Jag har gjort paj enligt samma recept som jag visade med blåbär för ett tag sedan, men till äpplen har jag tagit i lite havregryn i smuldegen också. Inget säger september som en äppelpaj.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
Utvalt: Pläd från Toarp Säteri
Sannerligen att det är något Hellstömskt där man skrålar “Om du vill ha mig, så kan du få mig så lätt” när man ser en höstmysig bild som denna från Toarp Säteri. Jag är alltid en frusen själ, men även för mig får ullfiltarna vila lite under sommaren. Husets innehav är två stora ullfiltar från gotländska Yllet som vi köpte för minst femton år sedan. De är still going strong, men jag får ofta konkurrens om filten här nere av dottern. Jag tittar på just plädarna från Toarp Säteri. Det känns viktigt att gården är KRAV-certifierad och att allt sker ekologiskt, men även att storleken är av “svepa-in-sig” karaktär. Många plädar har en längd mellan 1.70 till 2 meter, men för mig som själv är 180 i fullängd föredrar jag mer generösa mått som ger den där riktiga kokongkänslan. Toarpplädarna är 240 cm – perfekt i mitt fall. Himla svårt att välja bland alla fina, men den där rutiga på bilden ligger bra till. På min önskelista i höst. Bild: Toarp Säteri.
Klassiker: Pierre Forssell för Skultuna
På tal om gårdagens Estrid Ericson-utställning och att ha ögonen öppna när man far fram med blicken på andrahandsaffärer. Bukowskis visar upp Pierre Forssells (1925-2004) arbeten för Skultuna 10-13 september. Forssell var anställd på mässingsbruket under drygt trettio år och angav tonen för ett mer modernistiskt formspråk på 1960 och 70-talen. På den vackra bilden syns några av de kanske mest bekanta tingen av Forssell – de klassiska tulpanljusstakarna, Reflex-lampetten och ljuspendeln. Ljusstakarna är moderna klassiker och är eftertraktade på andrahandsmarknaden. De finns även fortfarande i produktion, liksom lampetten och ljuspendeln från 1955. Alla tre föremålen är varmt välkomna till vårt hem.