Kul att ni kommer in med önskningar på inlägg! Jag har fått flera mejl om jag inte kan tipsa om TV-serier som jag har sett. Kanske är behovet extra stort nu med mörker och förkylningar? Jodå, visst kan jag det. Jag får fila på en lista med mina stora favoriter över tid, men bjuder i dag på de serier (utan länkar eftersom eminenta Google finns alldeles nästgårds) som förekom här på bloggen under 2017. Jag kan nästan lova att du kommer att finna något du gillar bland dessa tjugosju. Håll till godo!
Året inleddes med Homelands (SVT, Netflix) sjätte säsong. Det är fortfarande spännande och förmår att gjuta liv i aktuella frågor, men inte är det riktigt som i början. Jag såg inte de första säsongerna när de sändes på TV, men streamde ettan och så köpte jag min kanske sista DVD:box för att kunna se säsong två innan trean skulle sändas på SVT. Ack, ack så bra det var då! Men jag håller kvar och bänkar mig snart till den sjunde säsongen. * Fenomenet SKAM (SVT, NRK) nådde även mig – minst sagt. Jag snärjdes in i den norska ungdomsserien och såg den fjärde och sista sängen i realtid med klipp från NRK. Nu kommer en rad nya efterföljare i andra länder – först ut är den franska varianten. * Poldark (SVT) är en klassisk brittisk kostymproduktion som fångade mig i den första säsongen med mer komplexa karaktärer och lite mer svärta än det brukar vara i genren. Den andra säsongen som sändes förra våren var möjligen inte lika fängslande. Hur mycket krut kan man lägga på att skildra en gruvas uppgång och fall? Hur många ridturer längs med kustlinjen kan man filma? * Sherlock (Netflix) – en av mina stora serie-crusher med Benedict Cumberbatch som detektiven! Briljant i sina finaste stunder – jag rekommenderar den alla dagar i veckan.
Big Little Lies (HBO) var en av vårens stora snackisar när det gällde tv. Surret har fortsatt med prisregn över skådespelarna hela säsongen. Tre mammor med skolbarn och deras komplicerade liv i flådiga Monterey i Kalifornien med en mordgåta som motor. Ja, detta är bra och Nicole Kidman och Alexander Skarsgård är värda alla priser. Nästa år kommer fortsättningen med bland annat Meryl Streep!
Billions (HBO) – amerikansk maktkamp mellan skrupelfri kapitalist på den ena sidan och en rättfärdig (?) åklagare på den andra – rullade på med sin andra säsong. Bra skådespelare med bland annat svenska Malin Åkerman. * Girls (HBO) gick i graven med sin sista säsong. Stilbildande och utmanande i genren med Lena Dunhams signum – riktigt bra. * This is Us (TV3) Karolina Fjellborg – tvkrönikör på Aftonblandet kallade den “en snyftmysig tv-serie att tröstäta glass direkt ur paketet till”. Jo, ungefär så – och trevlig i sina bästa stunder. * Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Netflix) – sevärt för hela familjen med lite större barn. Mystiskt, stundtals märkligt och välgjort. * Feud (HBO) – dramatiskt om verkliga händelser mellan Hollywoodaktriserna Joan Crawford och Bette Davies. Jag har inte sett klart denna, vilket möjligen tyder på lite bristande engagemang. Snyggt minns jag och kanske skulle jag se färdigt. * The Good Wife (Netflix) Jag fastnar gärna i mastodontserier där hjärnan inte behöver jobba så mycket när jag är sjuk. Förra vintern blev det denna advokatserie. Jag har sett någon säsong på TV, men nu plöjde jag hela. Det kom även en spinoff The Good Fight (HBO) som är riktigt bra. * The Halcyon (SVT) fick ganska direkt duka under för ambitionen att göra nästa “Downton Abbey”. Synd tycker jag för här fanns potential med tjusiga brittiska miljöer och den inneboende dynamiken på ett hotell. Det finns inte så mycket tålamod i Tv-branschen längre. * Badehotellet (TV 4) är möjligen min puttrigaste serie kring ett danskt pensionat, men jag klarade ända till slutet. Vem kan motstå danskt hygge i sommarmiljö?
Den andra stora snackisen förra våren var definitivt The Handmaids Tale (HBO). Jag fastnade i denna dystopi efter Atwoods roman med Elisabeth Moss. Jag är förtjust i när man förmår att skapa en ny värld som man går in i – här dessutom filmat i ett speciellt ljus. Det här är otäckt, omskakande och på samma gång oemotståndligt om kvinnor som tvingas bli reproduktionsslavar i diktaturen Gilead. Den andra säsongen kommer i april – det ser jag fram emot!
Game of Thrones (HBO) är en av världens största serier och ett populärkulturellt fenomen. Det tog ett tag innan jag började att titta, men sedan fastnade jag även om det finns mycket att diskutera gällande skildringen av våld och kvinnor. Den sjunde säsongen var definitivt ännu mer grandios, vilket inte alltid var till seriens fördel. Men svårslaget som äventyrlig fantasy med en produktionsbudget som slår allt. * The Keepers (Netflix) är en i raden i den populära True Crime-genren. Den här gick under huden på mig – stark och oförglömlig. * Unge Kommissarie Morse (SVT) är ungefär så mycket mordgåtor som jag klarar av numera. Jodå, jag ser även på Bron (SVT) som rullar nu, men med åren har andelen kriminaldraman som jag tittar på sjunkit drastiskt. * House of Cards (Netflix) bjöd i vanlig ordning på Robin Wright i högform även under sin femte säsong. Det här var en serie som verkligen fångade mig de första säsongerna – nu är den svagare – och blir väl aldrig sig lik efter Kevin Spaceys fall…
Grantchester (SVT) är en av mina favoritserier som gick mot sitt slut 2017. James Norton gör en så fin rolltolkning av prästen som lider diverse kval och löser kriminalfall i samarbete med den lokala kommissarien i femtiotalets brittiska landsbygd. * Top of the Lake (SVT) av mästerregissören Jane Campion och med Elisabeth Moss är briljant i sin första säsong. I höstas gick uppföljaren China Girl. Stundtals lysande skådespeleri, men på det hela taget blev det för magstarkt med för många tematiska trådar. Ettan dock – så bra!
The Deuce (HBO) utspelar sig kring sjuttiotalets framväxande porrindustri. Brutalt om livet på gatan, perfekt tidskänsla och Maggie Gyllenhaal är så bra i sin roll! * Outlander (Netflix) är något av min quilty pleasure när det gäller serier. Egentligen inte alls min grej med tidsresor och Harlekin-romantik, men ändå svår att låta bli. * Vår tid är nu (SVT) är det stora svenska eposet som när det är som bäst skildrar tidsandan och den eviga kärleken, när det är som sämst är det förutsägbart och stolpigt. Men sevärt – ja då. * Godless (Netflix) är kvinnlig western med Downton Abbey-Mary. Jag började att titta förra året, men än återstår det avsnitt. * Stranger Things (Netflix) där jag kom in i andra vågen av nördar när den andra säsongen släpptes. Jag trodde att den skulle vara alldeles för läskig för mig, så avstod att titta, men nu blev det höstlovsunderhållning för mig och sonen. Älskar att dela upplevelser även med större barn! Åttiotalsnostalgi – och även om jag är otroligt harig – så läskig är den faktiskt inte. * Alias Grace (Netflix) är ännu en Atwood-filmatisering om ett rättsfall på 1800-talet med en kvinna som blir anklagad för ett mord – psykologisk historia.
The Crown (Netflix) – utsökt in i minsta detalj med historielektioner och kungliga bestyr. Jag slukade serien på en helg med massor av te. Till den tredje säsongen skall stora delar av rollbesättningen bytas – spännande, spännande. En av mina favoriter!
Hoppas att ni hittar något ni gillar!
♡
Citatet är ur en text “Rum och inredning” som publicerades i tidskriften Form 1934. Jag har hämtat det från Kristina Wängberg-Erikssons eminenta bok Pepis Flora. Om ni är det minsta intresserade av Josef Franks mönster rekommenderar jag denna varmt.
Fler favoriter bland mer grafiska botaniska tryck – Maria Åströms Blad för IKEA 2004.
Rosa Centifolia av Maria Åström för Ljungbergs.
Maria Korrpis Tulpanlök för Ljungbergs.
Cecilia Halls Tulpaner för Jobs.
