Med tanke på gårdagens blomsterkavalkad verkar cirkeln vara sluten. Jag är tillbaka på ruta ett i januari med ranunklarna. De vita skönheterna lyser upp på soffbordet tillsammans med små tazetter. Dagens loppistur gav noll i utdelning, men tidigare i veckan fick jag med mig den glaserade vasen från Gustavsberg och den lilla miniatyrkannan från Reijmyre. Som sagt – sakletarådran är återuppväckt i mig – och jag känner mig inspirerad, glädjefylld och berikad av det. Hoppas att ni har en fin lördag!
Category Archives: Hem kära hem
En av mina favoritdagar
Den tionde december är en av mina favoritdagar i juletid sedan barnsben. Det är två veckor kvar till julafton. Det är lagom med distans för att fortfarande mest känna förväntan med allt som har med julen att göra. Och så är det Nobeldagen. Frasande klänningar, samtal om vetenskap, en stor kanna te och en filt runt benen i soffan till sen kväll. Jag har inte lyckats överföra denna entusiasm till den övriga familjen, men för mig är det en traditionsrik dag som jag gärna gör det mesta av. I dag inleder jag med saffranssemla till prisutdelningen i Konserthuset. Prick 16.25 är det dags för intåg och då tänker jag sitta bänkad i vår nya soffa. Sedan reser jag mig inte på ett bra tag. Med Nobel eller inte – en fin tionde december till er!
Värme
Jag kan blogga. Jag är inte rädd. Jag kan blogga. Jag är inte rädd. Lite så :). Oktober har varit en fantastisk månad på många sätt med möten och planer, men det har även varit en månad av sjukdomar och låg energi. November nästa. Låter fint det. Och nästa vecka drar jag igång min traditionella adventsförväntan. Det får väl lov att bli lite nystart. Höst i vardagsrummet, som är ett rum på vänt där det gäller att rikta linsen åt rätt håll för att få någon som helst samlad inspiration. Vi väntar på våra soffor och tills dess piffar jag med lite gröna växter. Här en fiolfikus som är verkligt fin med sina stora gröna blad.
Veden är inburen, men braspremiären låter vänta på sig denna milda höst.
På trappan står en liten orange och här inne har jag en grön pumpa. Det är husets samlade Halloweenpynt det :). Höstlovslediga dottern laddar för en fest i morgon kväll, så då får vi nog skåda desto fler spindlar och annat i den genren. Jag samlar mig för Decor Lifes första inspirationsresa tillsammans med Tina. Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!
Till soffan
Att jag har en soft spot för hundtänder har jag skrivit om bland annat här. De blir sällan så trendiga så att det finns ett stort utbud – kanske just därför som jag tycker om dem – som ett klassiskt stråk som alltid finns med. På Formex siktade jag dock en kudde hos Chhatwal & Jonsson.
Så fick det bli. Nu när vi är med soffor och allt.
Så kom hösten
Så kom hösten. Inte så där smygande med en föraning i luften. Nej, denna gång kom den med stormvindar och piskande regn. Vi har måndagen den tjugoandra september. Och jag fortsätter min odyssé genom tygprovernas förlovade land. Så klart – som den “gå all in”- människa som jag nu en gång för alla är. När nu ullen definitivt blev skrinlagd, var jag naturligtvis tvungen att återvända till butiken och gå genom samtliga tygkartor en gång för alla. Mitt fokus denna gång är naturmaterial. Jag är väl medveten om att syntet inte alltid är så dumt i materialkonstruktion, men för att ändå snäva in mig lite, så blir detta mitt fokus denna gång.
Nu tror jag mig att vi har landat ungefär här. Jag började med att kunna tänka mig en färgglad soffa – vi tittade bland annat på den här karamellen – men det grå stråket har hela tiden spelat som ett säkert kort. Nu när de blå sofforna har gjort stark frammarsch igen, känner jag att jag är klar med det efter att ha haft sådana i minst femton år. Att visa ett avfotograferat tygprov är lika med stora svårigheter gällande färgåtergivning, men det här tyget – i en blandning av bomull och lin – skulle jag säga är klassiskt elefantgrå. Alltid klurigt att välja från tygprov eller att titta på möbler i starkt upplysta affärer, men, men. Barnen är nöjda med att det är mjukt – de har fortfarande inte smält den där stickiga ullen – och jag tänker mig ett hav av kuddar till – såklart på den med. Modellen blir Howard även denna gång.
Dansande eleganta lite mindre liljor – gracila på sina stänglar och i en ljuvlig mättad färg – blev något av det som fick följa med hem från Bondens marknad i lördags. Ja ni, då kör vi höst nu då. Fin start på veckan!
Och något så här på slutet till er som tycker att det blivit lite väl mycket tygprov ett tag här nu :). Missa inte Det blodröda fältet som sänds på SVT nu. Alla de sända avsnitten finns kvar på Play en vecka till – sedan är det två lördagar kvar. En perfekt höstserie säger jag. Tyvärr verkar det som om det endast blir en säsong på BBC. Så synd, för här fanns definitivt potential till något.
Tygprover
Jag har otroligt lätt för att snabbt fastna i något, vilket gör att jag ägnar all min energi åt det som upptar mina tankar för tillfället. Just nu? Tygprover. Vi skall genomföra den där omdaningen av vardagsrummet här nere och hastigt och lustigt i går fann jag mig komma hem med en kasse tygprover till soffor. Helt plötsligt kretsar min värld kring Martindalevärden, materialkomposition och färgskalor. Först fastnade jag för ett så himla fint ulltyg, men övriga familjen känner sig noll övertygad om det. Vi skall väl inte ha en taggig soffa var sonens kommentar. Dottern som alltid har de stora orden på lager replikerade med Jag kommer hellre att dö än att sitta i den där soffan. Så möjligen får jag gå vidare här :). Hoppas att ni har en fin söndag. Själv skall jag väl vända på några prover – en gång till.
Fabriken: Ljus i mitt hus
Det är nog ingen tid på året som jag finner levande ljus så vackra som precis just nu. September mellan sensommar och höst när mörkret återtar våra breddgrader. Praktikaliteter som värmeljuskoppar och batteridrivna ljus har svårt att slå lågan från ett stearinljus.
Ett klassiskt tips för såväl stilleben som ljusstakar i grupp – variera gärna höjden för att få ett mer dynamiskt uttryck. Ibland kan det vara fint med par och symmetri, men det finns även en risk att det känns aningen stelt. För mig känns det fint med en samling av solitärer som tillsammans skapar det vackra.
Bidrag till Fabrikens torsdagstema.
Fabriken: Favorithörn
Nobody puts Baby in a corner. Säger han och drar med henne till scenen. Även om jag älskar den där klassiska repliken, så är jag nog mer av en corner-girl trots allt. Jag tycker om att sitta med överblick, att se vad som händer och att ta in ett sammanhang lite från sidan. Sedan har jag inte något emot att vara mitt i, när jag är redo att kliva fram. När vi hade varit på Gotland i två veckor i somras – faktiskt utan så himla mycket hemlängtan denna gång för vi hade det så bra – var det min kära hörna som jag gick först till när vi kom hem igen. Corner Sweet Corner liksom. Och här hemma har den blivit ett begrepp. Maaaaammaaaa! Är du i hörnan? Ja. För där är jag ganska ofta när jag själv får välja. 
Jag har alltid tyckt att det ser så himla trevligt ut med en fåtölj i köket. Ett ställe att slå sig ner på, bläddra i kokböcker, ta med tekoppen från matbordet eller för all del – sitta och titta på disken som skall tas om hand – lite senare. Ni har ju sett hörnan innan – hur jag liksom erövrar ett nytt territorium i huset med mina väsentligheter och som jag får en flammande förälskelse för. Jag bär hit mina fina och säsongspiffar. Lite så där som jag gör när jag inreder. 
Just nu bläddrar jag i vackra Josef Frank – Möbelformgivaren och vänder på små tygprov för att försöka känna in nyans till gardiner i rummet. Ett favorithörn i huset. Utan tvekan. 
Bidrag till Fabrikens Torsdagstema.