Jag försökte mig ju på ett snäckarmband, men det passade mig inte alls. Jag kunde dock inte riktigt ge upp mig själv som en lite lagom bohochic varelse med snäckor denna sommar, så när realisationerna drog igång slog jag till på det där halsbandet som jag sneglat på länge. Min reservation om att jag inte är någon halsbandsmänniska har sannerligen kommit på skam med denna pjäs. Jag fick hem det förra veckan och har redan använt det ett antal gånger. Det är fint med sådana där accessoarer som lyfter det allra enklaste och det här är en sådan. Jag anar sommarens favorit – så här redan i mitten på juni.
Stilla söndag
Det är tyst och lugnt i huset. Gårdagens friska vindar har stillat sig. Dottern är på ridläger och sonen är på väg att fiska med kompisar. För en vecka sedan gick jag runt i lyckorus i Göteborg. Som ett minne av den helgen köpte jag hem ett underlägg som nu står ute i köket. Tvålen från Yard har lite av mina Madame Boll-rosor i sig. De blommar för fullt utanför fönstret. I eftermiddag skall vi fika hos vänner. En fin söndag detta. Hoppas att ni också har det bra!
Sommarlov
Så fick då barnen äntligen sommarlov i går. Som de har längtat. Solen sprack fram ur molnen till slut och stormvindarna kunde inte hejda glädjen hos dem. Anna slutade sexan i går och börjar på ny skola till hösten, medan Henrik har två år kvar här. Tidens gång blir alltid så påtaglig vid sådana tillfällen. Sniff. De börjar bli stora, de små.
Jag firar in sommarlovet med en fredagsbukett som kommer från min egen trädgård. Rosorna är tidiga i år – jag väntar på några stycken, annars är de i blom. Här ståtar Madame Boll, Eglantyne, Queen of Sweden, Louise Bugnet, Iceberg och Martin Frobisher tillsammans med daggkåpa, lammöron, stjärnflocka och pionerna Shirley Temple och knopp av Sarah Bernard. Ljuvliga tider.
Jag fick med mig några saker hem från Göteborg, även om fokus inte låg på att gå i affärer. När jag sprang förbi ett skyltfönster som hade med min tilltänkta sommarväska från Tell Me More, så slog jag till. En blivande Gotlandsfavorit helt klart.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!
Månadens fyra: B
I månadens fyra utmanar Anna och Ulrika oss på bokstaven B. Kika in på deras bloggar och join in!
Baksida | Budskap | Blogg | Blåvita
Månadens baksida är väl sannerligen vår alldeles egen plätt på jorden. I går kväll upplevde vi en magisk sommarkväll. Barnen ojjade sig åt mig när jag för hundraelfte gången utbrast: Det blir inte bättre än så här, men var i och för sig tacksamma att jag lugnade mig aningen med Hellström-klippen på mobilen:). Jag älskar att vår baksida börjar bli så grön, så att man nu kan gå ut och plocka sig en spretig trädgårdsbukett. När det är nyplanterat vill man inte klippa av de tappra blommorna som kommit upp, men nu finns det faktiskt så mycket att man kan göra det med gott samvete och något kvar i rabatterna. Underbart.
Jag satt och bläddrade i gamla klipp i går och hamnade naturligtvis bland mina favoritbilder på den där innergården på Söder som jag visat många gånger innan. Den golvar mig varendaste gång. Perfektion bland baksidor. Min egen innergård har varit lite styvmoderligt behandlad senaste säsongen, men nu har klätterrosorna fått ordentlig fart på planket, så förhoppningsvis kan det bli riktig innergårdsromantik snart.
Ur ett reportage i Rosie av Mia Blanche Settergren och Lena Granefelt.
Månadens budskap tar utgångspunkt i en bild från Svenskt Tenns sommarutställning – Till Mexico i Estrid Ericsons fotspår. Jag älskar den här bilden, speciellt återtagandet av kaktusen och det gröna till ett maxat sammanhang, istället för att vara trendväxt i en minimalistisk inredning. Något av det allra roligaste, är när jag får mejl från läsare som vågat lite mer när de läst min blogg. De har satt upp en blommig tapet, kombinerat saker på ett sätt som de aldrig tänkt på tidigare eller har fått en ny syn på färg och form. Det gör mig så in i den glad. För ni vet ju – de där klassiska orden av Josef Frank – ”Det spelar ingen roll om man blandar gammalt och nytt, blandar möbelstilar, färger och mönster. Saker som man tycker om kommer ändå av sig själva smälta samman till en lugn enhet. Hemmet behöver inte vara i detalj planerat, inte utstuderat, bara sammanfogat av delar som dess innevånare trivs med och älskar.”
Månadens blogg blir Malin Persson som precis har flyttat till Elle Decoration. Tjusiga Malin lever ett annat liv än jag gör, men jag finner ändå sådant som jag själv tycker om här – inspiration, ekologisk livsstil, inredning, drömmar om Italien, vardagsliv och tankar om livet. Jag ser fram emot att fortsätta följa i de Perssonska spåren.
Månadens blåvita – årets blåvita – alla tiders blåvita – min aldrig sinande kärlek till porslinet. Det har alltid funnits med mig och jag är glad över att barnen har vuxit upp med att äta på klassiska Ostindia. Om de senare i livet kommer att förknippa sitt barndomshem med blommor, mönster och blåvitt porslin så blir jag glad. For the love of.
Weekend i Göteborg
Vilken helt fantastisk weekend jag har haft i Göteborg. Jag känner mig alldeles lycklig av att tänka på den – och hela sommaren ligger fortfarande där som ett pärlband framför oss.
I fredags anlände vi till staden och hann få på oss lite klassiskt GBG-regn innan vi hann innanför portarna på Dorsia. Jag blev nyfiken efter att ha fått rekommendationer såväl här på bloggen, som på Instagram.
Jag hade högt ställda förväntningar på hotellet, efter att dels ha kikat in lite när jag var i staden i april, dels ha sett flotta bilder. Det är roligt när allt är precis så som man tänkt sig – och lite därtill. Att få vistas i denna maximalistiska pärla med känslor av ett dekadent 20-tal i Paris, känns som en ynnest. Jag tycker om när boendet blir som en happening i sig, vilket verkligen är fallet här. Det är tunga textilier, guld, stora blomsteruppsättningar, sammet, brokad, purpur – ingenting är less is more här. Vi levde upplevelsen fullt ut med frukostbuffé, middag på fredagskvällen och afternoon tea på söndagen. Allt var av högsta klass och blir verkligen något att minnas.
På fredagen gick vi under paraply till Artilleriet och Da Matteo – jag verkar hamna där när jag besöker staden. Jag hade bland annat siktet inställt på det nya Göteborgsunderlägget. Himla fint.
Efter himlens öppning på fredagen och ett hejdundrande åskväder, bjöd lördagen på fin försommar. Det var en sådan speciell känsla att vara i ett Göteborg som fullständigt kokade av förväntan inför kvällens konsert. Det hördes Hellström-musik överallt och ni ser att jag trivdes som fisken i vattnet då:). I april regnade det när vi var hos Floramor och Krukatös och då sade jag att i juni skall jag sitta på den där innergården i solen. Och tänk. Så blev det. Ibland känner man sig extra tacksam över livet och detta var en sådan stund.
I Trädgårdsföreningen blommade rosorna för fullt. Det var så maffigt att se allt i Rosenträdgården i blom. Alltsedan Lisa tog med Karin och mig genom denna oas när vi kom från Centralstationen i april, så är detta min inkörsport till Göteborg. Denna helg var det inte svårt att bli förälskad i staden. Allt föll liksom samman i ett sällsamt flow av glädje.
Konserten då. Som jag hade sett fram emot så vansinnigt mycket. Det var helt fantastiskt. När Hellström kom in efter ett långt intro till Tro och Tvivel exploderade arenan. Jag kan ha åsikter om vissa låtval och att setlist bitvis var lite lik vinterturnén, men det är petitesser i sammanhanget. Det var en final på ett framgångsår som var underbart att vara en liten del av. Det blir så speciellt när man får känslan av att vara i symbios med artisten som man ser. Det kändes som att man tog emot allt som han gav till oss i publiken, men även att vi var där för att ge honom allt vad vi kunde. Jag får en tår i ögat varendaste gång jag tänker på när han sa ” Det här var min stora stund i livet”.
Jag har aldrig tyckt om fyrverkerier förrän lite innan tolv i lördagskväll. Finalnumret med Du är snart där med mina favoritrader – Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än – var ren magi.
Under söndagen var jag uppfylld av alla känslor efter konserten, men fick även ett så fint möte med mig. Jag träffade kära Lisa som fått mig att tycka så mycket om Göteborg och Karin som jag känner genom blogg och Instagram. Vi satt i skuggan av ett träd i Trädgårdsföreningen och pratade om livet en stund. Så tacksam över alla fina människor som kommit min väg den senaste tiden. Vi avslutade med Afternoon Tea på Dorsia och en stund på deras takterass innan vi tog tåget hem igen. Tack livet för denna helg. Nu kan sommaren börja så där på allvar.
Mot Göteborg
Om jag är pepp inför en Pingsthelg i Göteborg? Japp. En aning. Förmodligen kan man se en och annan vinkel från min Weekend på Instagram, annars ses vi här nästa vecka igen.
Ni får ha en riktigt fin långhelg!
Att fortsätta skapa rum
Jo, man får lov att fortsätta. Detta eviga arbete med att skapa rum i trädgården – en klyscha, såväl som en personlig käpphäst – och ständigt utmanande när man nyanlägger en trädgård. Man kan liksom inte låta bli att sucka lite åt alla gamla knotiga träd i böckerna, när man står här i sitt platta. Men som sagt, man fortsätter. Förra året planterade vi en liten bokhäck framför trädäcket. Nu har vi fortsatt med ett gäng uppväxta avenbokplantor för att få en liten grön vägg som ytterligare ramar in däcket, skapar ett hörn i trädgården och avgränsar mot grannen medan den tappra ligusterhäcken växer på där bakom.
På däcket har två ommålade Hasselforsbänkar ytterligare bidragit till rumskänsla. Framför syns en rabatt som anlades i höstas. Basen är tre Austinrosor bak och lavendelkant. Här har det blommat narcisser och tulpaner nu i vår tillsammans med två nyplanterade vita löjtnanshjärtan och den kaukasiska förgätmigejen Jack Frost. Bakom rosorna tittar luktärtor fram som förhoppningsvis blir en blommande vägg senare i sommar och så har jag satt en Dahlia för första gången. Det här området i trädgården skall kompletteras med ett träd och jag har nog bestämt mig för ett silverpäron.
Om ni är det minsta intresserade av trädgårdsrum rekommenderar jag denna bok varmt. Alla trädgårdarna är kanske inte i min stil – som det ju blir när man samlar ihop många – men just ur perspektivet skapa rum och linjer i det gröna – himla inspirerande.
Smyckeshängare
Om jag frossar i pioner just nu? Ja då. Hämningslöst. Ju större, ju rosare, ju fluffigare – desto bättre. Det finns ingenting modest med dessa blommor, utan de tar för sig i en maximal flowerbomb. Som jag tycker om det.
Jag tycker också om bordsspegeln med smyckesförvaring från IKEA PS, som jag hade med på min önskelista här. När vi var på varuhuset i helgen för att bland annat titta på soffa och köpa olivträd, så passade jag på att få med mig spegeln hem. Nu står den på sovrumsbyrån tillsammans med annat pynt i samma genre. Fint så.