Category Archives: Hem kära hem

Smyckeshängare

Om jag frossar i pioner just nu? Ja då. Hämningslöst. Ju större, ju rosare, ju fluffigare – desto bättre. Det finns ingenting modest med dessa blommor, utan de tar för sig i en maximal flowerbomb. Som jag tycker om det.

Jag tycker också om bordsspegeln med smyckesförvaring från IKEA PS, som jag hade med på min önskelista här. När vi var på varuhuset i helgen för att bland annat titta på soffa och köpa olivträd, så passade jag på att få med mig spegeln hem. Nu står den på sovrumsbyrån tillsammans med annat pynt i samma genre. Fint så.

Utvalt: Crème de la Crème

Det är liljekonvaljtider. Som jag tycker om det. Det är en av mina absoluta favoritdofter. Just nu njuter jag med fullt påslag av blommorna, sedan får man hålla till godo med parfymflaskan med en av de bästa från Byredo. Inte alls fel det heller.

Jag har följt med på Ida Överbys kreativa resa med att göra snyggt återbruk under namnet Crème de la Crème från början. Det är så roligt att se vad som komma skall i den processen. Många känner Ida för kakfaten, ljusstakarna och inte minst de pampiga ljuskronorna – på bilden ovan syns ett av mina minifat – men nu finns det även tryck för väggen. Jag faller såklart som en fura för detta, porslinsnörd som jag är.

Bilderna av de sköra porslinsskärvorna är utförd i en slags akvarellteknik som gör trycken levande. Och visst kan vi behöva en påminnelse om nyanserna här i livet. Not everything is black and white.

Fin tisdag till er!

Fabriken: Ta in naturen

Veckans torsdagstema i Fabriken är Ta in naturen och i denna ljuva försommartid är jag förvissad om att det är precis det som många av oss gör just nu. Jag glädjer mig åt att en av mina favoriter – hundkexen – åter syns ute hos oss. Jag må tycka om att köpa tjusiga kompositioner till buketter andra tider på året, men det är få saker som slår känslan av ett riktigt fång hundkex – dessutom alldeles gratis där ute i naturen. De skräpar en del inomhus och en del tycker att de har en liten besynnerlig doft, men jag älskar dem. I badrummet är det tacksamt att hålla rent runt dem och lätt städa bort skräpet. Från Göteborg kom även produkter från Lilla Bruket – en favorit sedan innan.

Jag blev också himla glad över en ny hamam-handduk från Lou & Friends som vi levde med förra sommaren.

Härliga hundkextider!

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Efter Bloggforum

Nu är jag hemma igen efter två intensiva dagar i Göteborg med Bloggforum 2014. Tusen tack Frida på Trendenser och Helén för ett arrangemang utöver det vanliga på Scandic Rubinen. Trots att jag är gammal bloggräv, så var det första gången jag åkte i väg på ett sådant evenemang. Jag har helt enkelt inte känt mig redo, men av olika anledningar visste jag att nu var det dags. Man blir ödmjuk i ett sammanhang som detta och en smula nostalgisk – tack till alla er läsare som varit med mig under åren och följt såväl min bloggresa som min personliga väg framåt. Ni har varit en del i att få mig att se utanför min komfortabla zon och att växa.

I dag sitter jag mest i min hörna här hemma och samlar tankarna. Jag tittar på mina anteckningar, drar nya pilar och tänker på framtiden. Den känns ljus. Och spännande. Det var så himla kul att träffa alla bloggare (se en deltagarlista här) i verkliga livet. Jag hann inte prata med alla sextio, men många fina möten blev det under dessa dagar. Jag kände en stark samlad kraft hos oss alla. En rörelse framåt. En mäktig känsla.

Medan jag tänker på alla människor jag mött, packar jag upp en sällan skådad samling finheter som Helén samlat ihop till oss på eventet. Tre favoriter fann sin väg till mitt bord vid hörnan – Ljusstaken av Maria Berntsen/Holmegaard, klassiska Kastehelmi/Iittala och en unik glasfigur av Bertil Vallien från Kosta Boda.

Vackra saker på bordet – tusen tack för allt fint!

Jag blev himla glad över printet Martas Klöver från Fine Little Day/Miniroom. Även om jag smickrar mig själv med att ha ganska stor koll på saker som finns därute, så var detta en nyhet för mig. Min mamma älskar rödklöver, så jag har starka barndomsminnen av ett hus fullt med buketter när det var säsong. Nu fick jag omedelbar sommarkänsla av trycket hemma hos oss, där blommorna trivs alldeles utmärkt ihop med Josef Franks slingrande mönstermatta.

Jag känner att jag kommer att återkomma till dessa dagar på olika sätt här på bloggen. Jag är uppfylld av alla möten, inte minst från i går då jag upplevde ett försommarfagert Göteborg med Ann-Charlotte från bloggen Stiliga Hem. Att upptäcka varandra i verkliga livet efter lång digital kontakt och att finna en vän sådär en måndag känns fint. För er som vill ha rapporter och bilder från plats finns det redan många fina därute – bland annat hos några av mina bloggfavoriter som Emma på by Emma, Tina på Peppar & Vanilj och Frida på Trendenser. Kika annars in på sidan Bloggforum 2014. Det lär komma mycket mer de närmaste dagarna, så jag fyller på med länkar sedan.

Det sägs att sommaren är på väg. Så där på allvar. Jag har en sådan skön känsla i mig.

Fabriken: Duka fint

Fabriken har tema Duka fint denna torsdag. Mitt bidrag blir ett slags tal om att se det vackra i de små sakerna. Det är inte alltid kristallglasen och linneduken som gör det hela, utan det gäller att se det vackra i vardagen. Jag gör större dukningar ibland och tycker att det är roligt, men framförallt skapar jag små hörn av det vackra mitt i där jag är för ögonblicket. Jag är en sådan som drar runt på det vackra. Övriga familjen brukar skratta åt mig när jag bär blombuketter runt om i huset för att kunna njuta dem där jag befinner mig just där och då. På mina brickor som jag bär ut finns det nästan alltid en liten bukett att ha på bordet där jag sätter mig ner. Så en hyllning av att göra fint liksom mitt i.

En annan hjärtefråga är att ta ur sina vackra saker i skåpen och använda dem. Jag har lagrat finserviser till speciella tillfällen förut, men det är det slut med.

Fram med allt fint – om det så bara gäller att sätta sig ner en stund när man håller på ute i trädgården. Lite flädersaft i en fin bringare och ett vackert glas blir till något särskilt i ögonblicket.

För tillfället bär jag runt på denna bukett – trädgårdsfynd pimpade med en pion från blomsteraffären. Det är så här jag tycker att det är som allra vackrast.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Vackra ting: Ponny av Carina Seth Andersson

Som sagt, mina ögon fastnade på Carina Seth Anderssons Ponny när Design för Barns Rättigheter släppte sina vårnyheter förra veckan. Seth Anderssons formspråk är enkelt och hyser släktskap med en annan formgivarfavorit – Ingegerd Råman. En annan gemensam nämnare är att många av deras produkter tillverkas på Skrufs glasbruk i Småland som behåller hantverket i Sverige när många andra flyttar ut. Sådant vill man stödja fullt ut.

Seth Anderssons produkter för Svenskt Tenn tillverkas på Skruf, liksom nu Ponny för Rädda Barnen. Fin med en enkel kvist i – svårt att få nog av det skira gröna just nu.

Skira stämningar

När det vackra vädret gick lite på paus under långhelgen, kom jag in i ett riktigt rensarflow. Det ligger lite i årstidsskiftningen som pågår nu. Man rustar för uteliv och vill ha less is more inomhus. Sommarlivet skall vara enkelt – bort med högar, tunga textilier, travar av tidskrifter, dammiga stilleben – in med en skir stämning som jag faller för precis som alltid denna tid på året. Jag är aldrig så romantisk i min inredning som just precis nu. Jag faller för det sirliga och det skira. Inte för att jag gör några större förändringar här hemma – det handlar mer om små subtila förskjutningar och säsongsmarkörer. Det är sådant som jag tycker om. Tre loppisfynd från senaste tiden har i denna anda kommit upp i sovrummet. Solspegeln – åh den är så fin – handlade jag på en Instagrambloppis, det lilla guldlövet och den maxade vasen fann sin väg till mig genom Myrorna förra veckan för fyrtio riksdaler för båda.

När jag går in i secondhandaffärer är det egentligen endast magkänslan som styr. Jag faller för vackra saker och allra bäst är det om jag redan från början kan se saken framför mig hemma hos oss. Jag tänkte mig det guldöverdragna brittiska porslinslövet i sovrummet som en förvaring för sådant lite på drift på nattygsbordet. Och där tycker jag om det.

Sängen har fått vita linnelakan. Jag har svårt att få nog av allsköns blomster – i vanlig ordning. Försommarblommor och sådant som jag plockar i trädgården och sätter i olika vaser – doften av luktärt och narcissen Thalia söver mig varje kväll.

Sol på väggen, även de molnigaste av dagar. Ett riktigt utropstecken är den, den lilla spegeln.

Med hopp om en fin start på veckan!

Fabriken: En ny chans

Fabriken har tema En ny chans denna torsdag. Mitt bidrag blir ett lite annorlunda inlägg om inredning i praktiken, om ett skapa en liten boplats i den stora och att se sina saker i nya sammanhang. Jag ger er – Hörnan.

Det började med omtapetseringen i höstas. De vita väggarna byttes mot frodiga Eldblommor. Sedan köpte vi ett skåp. Då uppstod lite av obalans i rummet, eftersom tyngden kom helt åt andra hörnet.

Det är då som Hörnan tar fart. Jag fick Lamino i trettiårspresent. Den har vuxit i kapp mig med åren, då jag numera föredrar en mer upprätt sittställning. Fåtöljen har stått på ett antal ställen sedan vi flyttade ut till huset. Den har stått i utbyggnaden i vardagsrummet, i mitt arbetsrum, vid murspisen och efter det har jag använt den som fåtölj vid TV:n. Nu provar jag att flytta ut den till hörnan i matrummet. Jodå, det blir genast en annan rumslighet här och mer balans. Även om tapeten är ack så vacker i sig själv och det gjorde lite ont med det första spikhålet, så får väggarna mer liv om man sätter upp några tavlor. Jag tycker framförallt om hur ljuset speglar sig i glaset och att det på en gång händer något med rumsuppfattningen när man arbetar med reflektioner. Stina Wirséns Egg har vi haft på andra ställen innan, men nu hamnar den här. Det första tecknet på att jag börjar trivas någonstans är att jag börjar bygga högar, framförallt av tidskrifter och böcker. Där jag trivs så där på riktigt dricker jag även te. Jag boar in mig med fler kuddar och sjalar.

När det börjar bli riktigt trevligt att sitta någonstans uppstår behovet av ett litet bord. Här tar jag fram ett loppisfyndat fyrtiotalsbord – säkert nästan tjugo år sedan jag köpte det – med en vacker alrotsfanerad skiva på. Jag har alltid tyckt massor om just detta bord. Senast har jag haft det inne i arbetsrummet. Se där. Tekoppen kommer upp på bordet tillsammans med tidningarna. Sedan kan jag naturligtvis inte låta bli att börja bygga ministilleben – det gör jag alltid vid mina favoritplatser. Det kommer fram små saker, färska blommor och ljus. Sedan börjar jag sitta här även kvällstid, vilket skapar behovet av en lampa. Hör och häpna – jag vann faktiskt denna Bestlite-lampa en gång. Den har stått på sidobordet i vardagsrummet, men passar alldeles utmärkt här i Hörnan. Eftersom lampan kommer upp på bordet får jag inte längre rum med tidskrifter där, så då tillkommer en tidningskorg. Upp på önskelistan kommer en sådan här, men än så länge återvinner jag korg från förråden. Eftersom jag älskar färg i detta rum, bloppar jag till mig en gul Elefantkudde på Instagram. En ny chans på ett annat sätt.

När jag fryser om fötterna en kväll lägger jag dit ett fårskinn som även ramar in lite. Så där ser det ut just precis nu. Jag har en ny favoritplats i huset. Hjärta Hörnan.

Bidrag till Fabriken.