Dags för den tredje delen i denna dröm om ett växthus. I går funderade jag lite kring min trädgårdsstil och kom fram till att min kärlek till mormorsträdgårdar visserligen är stor, men att jag kanske mest liknar en mening i ett norskt reportage som jag sparat sedan 2011 – “Her er stramme, enkle linjer kombinert med en överdådig blomstring av lavendel, roser och pioner”. Jag älskar blommor som bekant, men det är kanske det där strama draget som måste vara med också. I vilken riktning leder mig tanken nu när jag delvis skrinlagt det slingriga och det utsmyckade? Då vänder jag – i vanlig ordning kanske skall tilläggas – blickarna mot Gotland. Vi brukar alltid semestra där på somrarna och en av mina andra drömmar är att ha ett sommarhus på ön.
En dröm till alltså. Även om den känns ganska långt borta för tillfället. Vad är det då i det Gotländska som tjusar mig så mycket? Jag har skrivit om det här en gång i tiden. Jag är aldrig så mycket för betong, sten och ull som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så minimalistisk som när jag är här och får en känsla för att reducera saker istället för att vara den maximalist som jag är i vanliga fall.
Skulpturfabriken är ett av mina absoluta favoritställen. Stilen känns ganska långt bort från min egen, men kanske inte ändå. Jag har varit där otaliga gånger och grips varenda gång av det lugna och det rogivande där.
Innan jag nådde fram till den gotländska inspirationen sökte jag ett nytt tankespår i drömmen om ett växthus. Jag beställde kataloger. I vanlig ordning talar man om modernt formspråk när det är betong och svart, medan det blir klassiskt när det är vitt med dekoration på taket och röda tegelstenar. Här fick jag problem. Jag är ju inte en modern minimalist. Jag stod inför exakt samma dilemma när vi skulle beställa kök till huset. Allt i katalogen var strömlinjeformat och såldes in med det moderna och jag fann inte något som var jag. Tills jag fick en uppenbarelse till en bild och kunde inlemma köket i min värld. Precis så var det nu också. Heureka – det är ju Gotland jag skall tänka på. Det är ju min kärlek till denna ö som kan ligga till grund för hur jag skall tänka kring växthuset. Modernt med betong och svart – förvisso – men även tidlöst och klassiskt om jag ser till hur jag tänker kring den gotländska estetiken.
Så nu är jag här i tanken. Ett uppmurat hus på 23 kvm från Willab Garden. På den här 3D-skissen är det en klassisk tegelmur, men jag tänker putsad betong i kombination med en platta som golv – lite som på den här bilden. Muren har åkt lite upp och ned i höjd, men eftersom vi vill ha ett ombonat hus att sitta i så har vi landat här. Växthuset/uterummet kommer ligga vänt mot huset och framför tänker jag mig en halvcirkelformad grusbelagd uteplats. Jag har tittat mycket i denna bok från bokrean som inspiration – se smakprov här bland annat på växthusgrunden. Jag skriver både jag och vi här. Det här projektet har framförallt varit min dröm, men med denna utformning och ett steg bort från ett renodlat växthus med mer fokus på uterum, har även maken kommit ombord.
I ett första moodboard tänker jag mig lite så här – sten, betong och mycket växter i kruka såväl i som framför huset.
Det kommer inte bli några större investeringar när det gäller inredning hit, utan det är man tager vad man haver principen som får gälla. Speciellt efter en offert om grundarbetet från en anläggningsfirma – host…. Min bänk från Byarums Bruk får nog flytta in, för lite måste jag nog slingra till det hela i min estetik. Jag hoppas kunna få tag på några stora betongkrukor från Granit i alla fall att plantera rosor i.
Sedan tänker jag mig utflyttning av saker som vi har här inne, men som aldrig riktigt funnit sin stilmässiga hemvist. I vårt nya hus tror jag däremot att de kommer att passa förträffligt – klassisk slinga/Granit, ljusstakar/Tove Adman, korg/Korbo och vagn/IKEA.
Jag tänker mig en samling av gotländska lammskinn såklart. Bild från Sköna Hem.
Och premiärmiddagen i huset på detta rustika porslin som står ute i vitrinskåpet i matrummet. Det är alltid viktigt med visioner, målbilder och visualisering i ett projekt som detta, eller hur?!
Är ni med i tanken? Får ni tankar och idéer tar jag tacksamt emot dem. På fredag skall vi åka upp till utställningen och titta. Förhoppningsvis blir vi ännu klokare och kommer ännu ett steg närmare – drömmen om ett växthus.
Läs också: Drömmen om ett växthus I och Drömmen om ett växthus II
♡
I sommar har William Morris kollektion Pure släppts. Basen i de nya tapeterna och tygerna är de klassiska mönsterskatterna från arkiven. Det som är utmärkande är framförallt en mer grafisk och monokrom tolkning. Tapeterna går i nedtonade färgskalor istället för det sedvanliga mer distinkta uttrycket. Tanken tycks vara att lyfta fram mönstren i egen kraft och att tillgängliggöra varumärket till en bredare målgrupp. Jag har läst många reaktioner på sociala medier som tämligen unisont hyllar kollektionen. För egen del är jag mest förtjust i tygkollektionen med det skira uttrycket. Jag kan tycka att det är lite synd att William Morris skall bli greige i en tid där många äntligen vågar lite mer på väggarna.
Själv har jag haft lyckan med mig i sommar vid några loppisbesök. I soffan inne i växthuset har jag två kuddar med klassiska Compton designat av J.H. Dearle 1895 för firma William Morris.
Jag har även funnit en lång gardinvåd av Chrysanthemun i design från 1877. Vi får se om denna hamnar som gardin inne i mitt Morrisrum tapetserad med Willow Bough eller om den kommer ligga på bordet i växthuset för höstens dukningar. Här syns månne det som är en förenande länk mellan det klassiska Arts & Crafts-uttrycket och 2016 års avskalade Pure-kollektion – såväl tyger som tapeter har tryckts i olika färger över åren. Vissa kombinationer har alltid funnits, medan andra kommit och gått över tid. Kanske behöver klassiker uppdateras för att tas in i ett nytt sammanhang eller är de klassiker just av anledningen att de står över tidens tand? Behöver varje tid sin Morris? För egen del är jag insnärjd i den här mönstervärlden sedan många år. Evig kärlek.
