Denna Trettondagsafton halvligger jag i soffan, lite förkyld, slötittar på gamla avsnitt av Downton Abbey, äter blodapelsiner och söker inspiration. Under mellandagarnas stadsfärder vände jag blicken i tidskriftshyllan till de med antik i titeln. Jag prenumererade på Antik och Auktion för en herrans massa år sedan, då utbudet av svenska inredningstidningar var begränsat och inte i paritet med mitt brinnande intresse. Nu tycks även denna cirkel vara sluten. Jag törstar efter annan typ av inspiration för att komplettera det flöde som mina ögon redan är vana vid. Ett fantastiskt myller i ett skåp med samlade ting – sådant har jag svårt att motstå – från Antikvärlden som tycks läggas ner precis nu då jag återupptäckt den. Bonniers tycks istället satsa på Hem och Antik, som det andra uppslaget är från.
Sedan surfar jag runt på telefonen och skriver i trådar om den personliga inredningen som är den stora frågan så här i början av året i min del av bloggosfären, tillsammans med viljan att ifrågasätta bilden av det perfekta hemmet. Jag drar pilar hit och dit, stryker under och gör tankekartor kring ämnet, men hamnar lite på samma punkt som Kristin skrev om i går. Det blir stora ord, liksom på styltor och jag känner att det får bero – i alla fall för tillfället. Jag tittade i mitt arkiv och fann detta inlägg från 2012 om min stil och detta från förra året om mina bästa inredningstips som tangerar frågan. Det ska bli intressant att se vad som kommer konkret ur denna diskussion, i såväl ord som bild på bloggarna framöver. Otroligt storvulet att ta till ord från Gandhi när det kommer till något som våra hem, men lite så känner jag från soffan. Med hopp om ett spännande inredningsår framför oss!
