Den sista sportlovsdagen bestämde jag mig lite hastigt för att följa med maken upp till Stockholm. Det är fördelen med stora barn som klarar sig själva och gör egna planer – den där tiden som man kunde längta efter så mycket när de var små – är plötsligt här. Och då saknar man förstås att ha dem nära sig hela tiden. Circle of life. I ett nötskal. Alla mina vägar bär som bekant till Strandvägen när jag tillbringar några timmar i huvudstaden. Den aktuella utställningen är “As If by Chance” och handlar om Josef Franks inredningsfilosofi “Accidentismen – tanken att gestalta omgivningen som om den hade uppstått av en tillfällighet”.
Här har arkitekterna Mikael Bergquist och Olof Michélsen rekonstuerat tre miljöer av Josef Frank med Svenskt Tenns nuvarande sortiment. Det var kanske inte den mest matnyttiga av utställningar som jag har sett på Svenskt Tenn, men det är alltid roligt att se hur det begränsade sortimentet kan sättas samman i oändliga kombinationsmöjligheter. Det inspirerar mig precis lika mycket varje gång jag är i butiken.
Jag åt lunch uppe på tesalongen. Ett tips är att titta in här lite tidigare på dagen, för då är det ofta lugnt.
Jag älskar att sitta bredvid Estrid Ericsons arbetsrum som är återskapat där bakom glasrutan. Det är som att kika in i ett dockskåp av kreativitet och stilleben. Om jag någonsin tröttnar på denna värld? Nej, jag är fast inslingrad här sedan många långa år och lär så förbli.
På vägen från Svenskt Tenn uppåt NK, gick jag även in en stund på Hallwylska Palatset. Det är fri entré till paradvåningen om man inte vill gå på guidad visning. Jag besökte även utställningen Skönhet för alla i nytt ljus. Utställningen berör hemideal vid sekelskiftet 1900 med utgångspunkt från Ellen Keys idéer. Det är ingen omfattande utställning men ändå sevärd, framförallt för att det blir en sådan bjärt kontrast med dessa inredningsideal jämte palatsets stil som representerar något helt annat. I en av trapphallarna är det möblerat med inredning från Norrgavel och här kan man också se hur tacksamt det är att stilkrocka. I en del av utställningen hade man täckt inredning a´la Hallwylskas stilideal med draperier med Ellen Keys ord. Jodå, det var tal om det personliga hemmet redan då.
Hur falsk är inte den föreställningen att skönhet i hemmet vinnes blott genom rikedom, det ser man bland annat i de många, av meningslösa lyxföremål och konstsaker överlastade hem där intet djupt skönhetsbehov, ingen personlig smak gjort sitt urval.
Med ett gäng franska tulpaner i den ljuvligaste av nyanser och NK:s påskte med hem i påsarna, tackade jag för mig denna gång. Stockholm, alltid lika trevligt att ses en stund.
♡
I helgen hamnade jag framför hyllan med dahliaknölar i blomsteraffären. Det kliade i fingrarna som det gör denna tid på året när det gäller det mesta gröna, men jag kunde hålla mig denna gång.
Jag har odlat dahlior i några år nu och det är precis lika fascinerande varje gång att dessa ljuvliga blommor kan komma upp ur de torra och skrumpna knölarna. I år har jag för första gången försökt övervintra ett gäng. Jag har inte tittat till dem nu på ett tag, men hoppas att de går att skaka liv i lite senare i vår. I år ska vi ta bort barnens studsmatta också, så jag har planer för en mer omfattande odling.
För det finns inte många bättre saker än att gå ut och plocka sig en bukett från trädgården. I centrum här ståtar den stora stjärnan när det gäller dahlior – Café au Lait. Jag har två stora knölar ute i garaget som jag hoppas levererar även i år. Det är lätt att förlora sig och sitta och lägga i den ena skönheten efter den andra i varukorgen. Förra året köpte jag från Bulbs och Flora Linnea. Om man vill ha Dahlia-inspiration finns massor på Pinterest. Efter att ha blivit betraktad som en riktig tantblomma, har den nämligen blivit hot, hot, hot, vilket den sannerligen förtjänar. Sensommarens pion brukar jag säga. For the love of.
